Krönika: Var är glädjen Elfsborg?
Jag kan inte kräva att varje anfall skall leda till ett mål men det jag önskar är att dom åtminstone leder till ett försök.
Tidigare i år, innan Allsvenskan drog igång, skrev jag tre krönikor om vad jag ansåg att Elfsborg behövde för att lyckas 2014. Krönikorna berörde mittfält anfall och försvar och för varje avdelning togs tre ledord fram som skulle förklara behovet.
Mittfältet: fantasi, bestämdhet och klurighet.
Försvar: styrka, kommunikation, balans
Anfall: mod, precision och en gnutta galenskap
Dessa ord var och är fortfarande mitt recept till framgång för det Elfsborg som spelar 2014.
Frågan som då måste ställas är om huruvida dessa termer står att finna i spelet som visats upp sedan Allsvenskan drog igång efter uppehållet?
Svaret är tyvärr nej. I stort sett inte alls.
Där finns nästan bara stora portioner av frustration. Frustration och knappt något av det som jag tagit upp.
Beckmanns kanon till 2-1 mot Norrköping var ett exempel på det jag söker när jag säger "en gnutta galenskap" i anfallet för visst var det en galen sak att göra. Men där fanns precision också som skapade ordning i kaos och gav 2-1 reduceringen.
En gnista när det som behövdes var en eld. En gnista som inte upprepades.
Jag kan inte kräva att varje anfall skall leda till ett mål men det jag önskar är att dom åtminstone leder till ett försök. Vi har anfallskvalitet i Elfsborg men i tre matcher i rad är det som om någon tryckt in snooze-knappen på semestertiden. Det är dags att vakna nu.
Och sen har vi mittfältet som haltar betänkligt utan Anders Svensson på plan. Att det är så är väntat och förståligt men att det skall bli så svagt är oacceptabelt. Det bör påpekas att exempelvis Lundqvist var starkare mot Peking än mot Brommapojkarna men det är ändå en totalt sett svag prestation från det område av planen som är Elfsborgs verkliga styrka.
Backlinjen har sedan Allsvenskan startade upp igen i stort sett lyst med sin frånvaro. Varje match har förvisso innehållit en del riktiga pärlor men det är vi också vana vid och förväntar oss av så talangfulla spelare. Sådana genomklappningar som mot Norrköping är inte acceptabla och att på köpet sätta det andra självmålet på totalt tre matcher säger mig att något är väldigt fel. Jag är medveten om att första självmålet sattes av en mittfältare men han har en främst defensiv roll så det räknas.
Vi befinner oss i en annan situation än om det varit en eller två spelare som varit i en svacka. Det är värre.
Elfsborg spelar utan glädje, utan kommunikation och samarbete.
Elfsborg är olyckliga på plan. Om det kommer sig av att man har tappat samspelet eller om samspelet är borta för att man är olyckliga låter jag vara osagt. Det jag kan säga är att om inte tränartrojkan kommer på ett sätt att vända detta tillstånd så kommer vi att rasa i tabellen med skrämmande hastighet och säsongen 2014 riskerar att sluta betydligt sämre än den 2013.
Finn glädjen Elfsborg och vänd den negativa trenden.
