Krönika: Varför är jag så irriterad?
"Dom där förbannade duttpassningarna"
Varför är jag så irriterad?
Flera anledningar.
Inför matchen hade vi tio raka matcher utan förlust. Det blev inte fler.
Vi hade chansen att gå förbi alla i toppen av tabellen (även om förstaplatsen är beroende av hur det går för AIK idag). Nu får vi hoppas att IFK Göteborg gör en oväntat bra match för att undvika att gnaget hamnar fyra poäng före oss.
Mer än allt detta är att vårt spel inte fungerade alls igår. Den sedvanligt intensiva inledningen av matchen kom naturligtvis men vi fick inget ut av det. Östersund anföll när det blev deras tur och lyckades inte bara få iväg avslut på mål dom naglade fast oss i omgångar vid vårt defensiva område. Vår annars så knivskarpa defensiv lyckades inte få tillräckligt med kontroll över bollen för att få bort den ur vårt målområde.
Vi försöker ta oss fram och håller mittfältet som vårt i perioder av första halvlek men utan att lyckas göra någonting mer av det. Östersund fredar sitt mål och vi har problem med passningsspelet när vi närmar oss.
Att sedan McVey stod för årets klantighet gjorde inte saken bättre. Jag har inte sett en gulsvart spelare servera ett ledningsmål på ett klarare sätt sedan Gojani placerade in självmål nummer ett mot Häcken i maj 2018. McVey är på inget sätt ensamt ansvarig för att det blev som det blev men det var inte till vår fördel att han passade bollen till Turgott.
Östersund har haft en extremt tung period i Allsvenskan. Tung överhuvudtaget men spelmässigt har dom haft raka motsatsen till oss. Att så pass tidigt i matchen lyckas med sina attacker samtidigt som dom framgångsrikt försvarar sig blev naturligtvis ett enormt psykologiskt lyft. Någonting som vid 1-0 gav dom kraft och vid 2-0 gav dom vingar. Det måste sägas att det var ett riktigt drömmål som gav 2-0. Helt otagbart.
I andra halvlek är vi ännu sämre. Vi får knappt till några farliga avslut och när dom ändå kommer så lyckas vi inte överlista Keita som gjorde en monstermatch i målet.
Vi klarade inte av att ta tillbaka bollarna när vi tappade dom och det gjorde vi oerhört många gånger, inte minst för att vi körde med dom där förbannade duttpassningarna som inte ens når fram till sin adressat. Vi förlorade nästan varje duell, passade tveksamt och missade att se lediga ytor i offensivt område. Det var mycket slarvigt och lite som att vi spelade på trefjärdedels fart. Som om vi spelat med tyngder på fötterna och skygglappar för ögonen.
3-0 kunde undvikits men vi försvarade inte tillräckligt bra, istället fick Turgott göra sitt hattrick.
Jag tror att hemmalaget hittade en starkare motivation än oss men även det är dåligt. Ja, dom kämpade för sin överlevnad i högsta serien men vi hade chansen att åtminstone tillfälligt gå upp i toppen, att äntligen lägga både Djurgården och Malmö FF bakom oss och tvinga dom att jaga oss.
Men vad gör vi? Vi ger den som lag kanske sämsta insatsen i år och vi släpper in tre mål av det för tillfället sämsta laget i Allsvenskan, det som trots vinsten mot oss fortfarande ligger på jumboplats.
Enda räddningen från fullständig katastrof är att vi slapp åka hem med en 0:a framåt sedan Holmén förvaltat straffen på tilläggstid. Det är dock ett minus att vårt enda mål mot detta lag kom på straff. Mål som mål förvisso men nog borde vi kunnat få till ett spelmål mot ett så sargat lag som Östersund. Förvisso ett historiskt sett svårt lag, framförallt på hemmaplan. Men 2021 har dom inte skrämt många.
Vi är egentligen så enormt mycket bättre än såhär.
Därför är jag så irriterad.
