Krönika: Vi kan lyckas
"Ja, motståndarna i Europa League kommer bara bli svårare – det löser vi. Ja, vi ligger tvåa i Allsvenskan, tre poäng bakom IFK Göteborg – det tar vi igen."
Precis som vi förra bortamatchen i Europa League-kvalet fann jag mig tvingad att förlita mig på textbaserade uppdateringar angående hur matchen gick. Tyvärr befann jag mig inte i en situation då jag kunde se matchen som visades via Elfsborgs hemsida och därför var det som det var.
Det stora problemet med den typen av textuppdatering är att det inte skrivs något om inte det sker något speciellt. Alltså var det en lång väntan utan någon som helst information. Jag behöver väl knappast gå in på hur stressande det var.
När jag sedan såg att Anders Svensson gjort mål men fått det bortdömt blev det inte mycket bättre. Det var ju omöjligt att veta om det var så att vi gjorde mål för att vi dominerade eller om det var vår enda chans mitt i Randers massiva press.
Jag har i efterhand fått uppfattningen att FC Randers press framförallt var i första halvlek och att vi, precis som vanligt, reste oss i andra och fredade oss till ett oavgjort resultat. Jag kan ärligt säga att jag innan matchen hoppades på en seger men 0-0 är helt acceptabelt. Det är en liten men möjligen avgörande fördel för oss i och med att den avgörande matchen spelas på Borås Arena. Om vi kan freda oss på deras hemmaplan så kan vi krossa dom på våran.
Jag känner en stort tillförsikt till det här laget.
Visst, det kan hävdas att jag alltid har haft en stor tillförsikt till Elfsborg och det stämmer naturligtvis men det är ändå lite annorlunda i år.
Inför varje säsong hoppas jag på att vi skall ta SM-guldet och naturligtvis tror jag alltid att vi kan det. Skillnaden i år är att energin och utstrålningen från vårt unga (för det mesta) lag är av en så ren glädje och energi att det känns som att vi kan göra allt.
Att Elfsborg har denna utstrålning har naturligtvis att göra med att vi äntligen i år spelar som ett lag framför att vara ett gäng talangfulla individer. Vi hjälper varandra och det finns i regel alltid minst två alternativ för bollhållaren att passa till. Vi har tyngd, talang och snabba fötter. Och vi har en manager som utstrålar en glädje vi inte tidigare sett.
Jag ska inte ljuga och säga att jag inte ville ha bort Haglund när han lämnade 2011, det vore ett fåfängt och onödigt försök eftersom jag klagade på honom i tidigare texter. Jag står för vad jag ansåg och min vilja var att han skulle gå. Detta eftersom han och i förlängningen också Elfsborg hade kört fast och tappat all inspiration. Ingen hade roligt längre och det var uppenbart att den bensin som drivit arbetet framåt var slut.
Hopp till säsongen 2015 och vi har en ny Magnus Haglund. Precis som när Lasse Nilsson återkom var jag tveksam och i likhet med Lasse Nilsson har Haglund bevisat för mig att min tveksamhet var i onödan. Haglund har gått från den buttre träbocken till managern som firar med klacken efter segrar.
Allt detta sammantaget, laget och vår pånyttfödde manager, är det inte svårt att tro på framgångar.
Ja, motståndarna i Europa League kommer bara bli svårare – det löser vi.
Ja, vi ligger tvåa i Allsvenskan, tre poäng bakom IFK Göteborg – det tar vi igen.
Vi fixar det – vi tillsammans.
