Krönika: Vi måste orka springa
23 matchen i rad utan förlust
Med grå regntung himmel över oss vandrade jag och min far från parkeringsplatsen mot Borås Arena. Det var några minuter kvar tills "Stå upp för Elfsborg" skulle sjungas och det var en absolut njutning. En njutning för vi visste att det skulle bli spännande samtidigt som vi skulle gå på en match med en stark statistik att vila mot.
Som Elfsborgare har man blivit bortskämd med hemmasegrar. Vi tillhör dom lag som inte bara är starka på hemmaplan utan också dom som alltsomoftast kan summera säsonger och konstatera att vi inte förlorat på hemmaplan. Detta sagt kan vi naturligtvis förlora (MFF är det senaste laget att knäcka oss i förra årets match på Arenan) men det är ovanligt. Och när det gäller Häcken är det verkligen ovanligt. När Häcken igår kom till Borås hade det inte hänt på dom 22 senaste gångerna (medräknat möten även utanför Allsvenskan). Häcken har lyckats få till oavgjort men under alla dessa försök har dom aldrig vunnit. Aldrig.
Som Elfsborgare är det väldigt skönt att veta. Inte bara för att det är ett psykologiskt övertag innan matchen ens startat utan också för att det ökar sannolikheten för ett frustrerat bortalag, inte minst om vi skulle göra mål innan dom.
För andra gången den här veckan installerade vi oss på Elfsborgsläktaren och sjöng in vårt gulsvarta lag.
Det som följde dom första 45 minuterna var en ganska ensidig historia med nästan all press mot Häckens mål. Elfsborg spelade en bra match. Inte minst Simon Hedlund gjorde sin bästa match sedan återkomsten från sin skada. I flera matcher har viljan tydligt funnits där men självförtroendet har varit svagare. I den här matchen var det annorlunda vilket jag och min far med glädje noterade. Hedlund själv satte en gyllene punkt på vår diskussion genom att sätta 1-0 bara minuten efter att vi talat om honom.
Det stora problemet för oss under första halvlek var vårt försvars högra del. Kombinationen Jönsson och Manns var inte så mycket en mur som en gärdsgård och när Häcken försökte sig på att anfalla så var det den vägen dom valde. Den mer samspelta vänstersidan, med Hedlund och Lundqvist, gav dom sig i stort sett inte alls på och när dom ändå gjorde det tog det stopp innan det ens blev farligt. Det här skall inte uppfattas som att Manns och Jönsson gjorde en dålig match men bristen på speltid efter skador märktes och när dom då dessutom tillsammans ansvarade för en kant då blev det väldigt tydligt.
I andra halvlek var det Häcken som tog över och åtminstone sista halvtimmen var det i stort sett bara spel mot Elfsborgs mål. Lyckligtvis för oss höjde sig även Jönsson och Manns i den här halvleken (som om första bara varit uppvärmning) och vi kunde freda oss till tre poäng. Det var en onödigt spännande sista halvtimme för oss i publiken.
Vad var då skälet till att det blev såhär?
Häcken höjde sig i kamp för att sno åt sig poäng i Borås och kanske till och med göra det otroliga och vinna samtidigt som Elfsborg inte orkade mer än stå emot.
Det är på ett sätt förståeligt att våra spelare är slitna efter ett ganska tight spelschema. Startelvan är i stort sett oförändrad varje match och det sätter sig i benen. Problemet är att det inte kommer bli lättare inom den närmaste framtiden.
Det tudelade målet är att ta vår förenings sjunde SM-guld samtidigt som vi skall ta oss ut i Europa League. Redan på tisdag möter vi en betydligt mer komplicerad motståndare än FC Lahti när vi åker till Danmark för att möta Randers.
Det är slitsamt och det är förståeligt att det märks. Samtidigt är det i ärlighetens namn inte helt acceptabelt. Under vår nio år långa period av spel i Europa har vi haft en del ruljangs bland spelare varför vi inte kan kräva att dom spelare som den här gången skall försöka ska ha nio års erfarenhet. Det som dock faktiskt finns är gott om erfarenhet inom ledningen och det är viktigt att det där ses till att vårt lag klarar av utmaningen. Om det innebär att testa något relativt oprövat kort i en Allsvensk startelva må det vara hänt för att lyckas. Skulle vi sedan faktiskt ta oss till gruppspelet i Europa League så får vi räkna med att vi kommer få jaga bollen och försvara oss och det måste vi orka så länge som vi är med. Där har vi inte råd att tröttna.
Det må låta brutalt men det är så det är.
PS
I och med segern mot Häcken (23 i rad i Borås utan förlust) är vi i år än så länge obesegrade på hemmaplan.
PPS
Mot Häcken spelade inte Prodell. Kan det tänkas att han kommer starta mot Randers.
