Krönika: 'Elfsborg’s World Cup Fantasy League Silly Season Bonanza'
Tim Cahill är en av de spelare som man kan drömma om till Elfsborg.

Krönika: 'Elfsborg’s World Cup Fantasy League Silly Season Bonanza'

Om Elfsborgs budget varit obegränsad, varumärket Manchester City-starkt och om världen varit uppochner, så hade gulsvart kanske kunnat värva spännande VM-spelare. Nu är verkligheten en annan, men drömmar kan ingen ta ifrån dig ifrån.

Under världsmästerskap får vi alltid bekanta oss med fotbollsspelare det varit svårare att upptäcka utanför turneringarna. VMs deltagare huserar inte enbart i de stora europeiska ligorna eller de mest framträdande lagen. Några av dessa lirare charmar dig omedelbart och du börjar tänka “han borde spela i en större klubb, han borde spela för Elfsborg”.

Detta är “Elfsborg’s Fantasy League Silly Season Bonanza”.

Det blir två högerbackar, en mittfältare samt en anfallare som jag tror passat in i Elfsborg. Spelarna följer gulsvart tradition eller/och hade varit fina ersättare till nyblivna utlandsproffs. Det blir så subjektivt som något överhuvudtaget kan bli. Jag har dessutom konsekvent försökt kika under radarn och däför låtit bli största stjärnorna eller de i särklass bästa spelarna. Passar därför på Arjen Robben, Neymar och rekordmannen Miroslav Klose.

En amerikansk ytterback
Team USA’s högerback Fabian Johnson gjorde ett grymt gruppspel och blev oturligt nog skadad tidigt i åttondelsfinalen mot Belgien. Hoffenheimspelaren hann innan olyckan var framme visa imponerande offensiv och stora lungor. Han var på fotbollsspråk “ett ständigt hot från sin högerbacksposition”. När Fabian Johnson gick sönder slängde förbundskapten Jürgen Klinsmann in ynglingen DeAndre Yedlin (inte olik landslagets Martin Olsson i speltstilen). 20-åringen från Seattle Sounders ersatte med bravur. Otroligt snabb och orädd sprang han förbi Jan Vertonghen upprepade gånger. Både Johnson och Yedlin hade ersatt en snart proffsäventyrande Johan Larsson på bästa sätt. Tekniska, offensiva och spelande ytterbackar. Så som vi numera vill ha det i IFE.

En algerisk mittfältare
Granadaspelaren Yacine Brahimi vore underbar ersättare till Niklas Hult. Inte bara för att algeriern är ungefär lika stor/liten, men för tekniken och farten. En vansinnigt underhållande lirare. Den sortens ytter elfsborgspubliken vant sig vid att se. Både Emir Bajrami och Niklas Hult har bjudit på snabbt, tekniskt och sevärt kantspringande. Brahimis inhopp i åttondelen mot Tyskland var en ordentligt injektion i ett tröttkört Algeriskt landslag. Flera gånger snurrade han upp tyskarna på det där sättet som gör att lekmän tänker - “Fan, fotboll är rätt kul ändå”.

Brahimi hade låtit boråsarna förälska sig igen. Nu verkar det som om Brahimi lämnar Granada för Tottenham. Ett troligare klubbval än Elfsborg.

En australiensisk anfallare
Nu går säkert vissa i taket - vem fan väljer Tim Cahill, om man får välja vilken VM-forward som helst? Du väljer Tim Cahill om du vill ha en ledare på plan.

New York Redbulls-spelaren höll ensam kvar ett anonymt Australien i de två första gruppspelsmatcherna. En fantastisk nick och en ännu mer briljant volley cementerade bilden av Cahill som en ohyggligt kompetent centerforward. Han hade gjort ett lika bra arbete i Elfsborg. Cahills inställning understödd av tyngd och god teknik hade lett Elfsborgs lite obeslutsamma spel sista tredjedelen. Dessutom skulle han följa efter Mathias Svensson och Denni Avdic i traditionen ‘starka gulsvarta centertankar’. 

Som sagt - inte de självklara stjärnorna, men spelare som fått genombrott eller som i Cahills fall, återigen visat sin kvalité. Det går ha den evighetslånga diskussionen om att andra spelare är bättre än den och den är bättre än den. Så betrakta detta som betraktelser från VM snarare än absoluta uttalanden.

Eric Thilmer2014-07-12 19:11:40
Author

Fler artiklar om Elfsborg