En del beter sig som idioter andra som hjältar
I matchen mot Häcken brändes en Peking Ultras tröja av en falang som kallar sig Divisionen. Pontus Franzén lämnade sin tribun och avgick som så kallad capo.
Vi kan väl börja med hjälten Pontus Franzén som inte är vem som helst. Hjälten i det här sammanhanget är inget annat än en levande legend inom den moderna supporterkulturen i IFK Norrköping. Om man ska likna honom vid något inom djurvärlden tänker jag på ett lejon. Modig och stark och som alltid ser till flockens bästa. Men även ett lejon kan få nog när man med egna ögon ser hur flocken ger sig på sina egna. År ut och år in har Pontus stått som en klackledare i ur och skur. Markus Krunegård framförde vår nya inmarschlåt ” Ett liv ett lag” innan matchen mot Hammarby i höstas. Dessförinnan sprang Pontus in på arenan och fick publiken att sjunga ”Kamratsången” och därefter rakt upp i klacken för att leda den. Finns det någon annan utanför laget och organisationen som gjort lika mycket för laget och oss supportrar? Tror inte det, ingen annan jag kan komma på i alla fall!
Sen har vi då Divisionen som bränner en tröja under pågående match. Bakgrunden som jag förstått det är att Peking Ultras i en match mot Göteborg fick sin flagga stulen. Då finns det en del som anser att Peking Ultras inte längre äger rätt att existera. Det är så urbota dumt att man saknar ord. Idioti är nog det enda begrepp som kan beskriva det som hände. Jag vet inte vad det är för människor som ägnar sig åt ett sådant beteende. Jag gissar att det enbart är män till att börja med. Det är nästan alltid män som tänker att de ska bestämma över andra och använda de medel som krävs. Det kan till exempel vara att bränna en symbolisk tröja i en offentlig miljö. Men i andra fall också hot och våld i olika former. Gemensamt för många som beter sig på det här sättet är att de saknar konskevenstänkande. Man lever i en bubbla och har ingen eller lite kontakt med omgivningen. I det här fallet är det ganska intressant, att jag inte någonstans sett eller hört någon som tycker att det var väldigt bra gjort att bränna en tröja under pågående match. De som stod för den handlingen tyckte nog där och då, att det var väldigt coola och gjorde något som man kunde vara stolt över. De tankarna är de nog väldigt ensamma om av alla reaktioner att döma.
Om de nu för att citera Shakespeare har drabbats av eftertankens kranka blekhet ska jag i all ödmjukhet komma med ett råd. Ett sätt att försöka ställa saker och ting tillrätta är att göra ett offentligt uttalande. Om Divisionen själva har svårt att formulera ett sådan kan ni gratis få ett förslag: ” Vi ber verkligen om ursäkt för vad vi gjorde i matchen mot Häcken. Vi betedde oss som idioter och lovar att vi hädanefter ska bete oss ordentligt. Vi ska också från och med nu tänka på att alla har rätt att vara på Curva Nordahl och använda de kläder och flaggor som man sympatiserar med och gillar. På matcherna ska det viktiga vara att alla som vill ska heja fram vårt lag så att de känner publikens stöd. Händelsen mot Häcken var inte i den andan och det kommer inte hända igen. Nu står vi alla upp för vårt kära IFK Norrköping i vått och torrt!”
Nästa hemmamatch är den 2:a maj i ett äkta Kamratmöte mot Värnamo. Hoppas då att alla i publiken beter sig som riktiga kamrater och sansade människor. Hoppas också att man då kan se alla slags människor och många olika flaggor. Ingen mer värd än någon annan, varken flaggor eller människor!
Dagen efter matchen mot Häcken la Pontus upp följande uttalande på sin Facebooksida. Ni kan läsa det i sin helhet här:
"Med anledning av gårdagens händelser mot Häcken.
Jag vill börja med att tacka för allt stöd jag fått under kvällen och dagen. Många gamla bekanta från förr har hört av sig, men också människor jag varken känner eller har pratat med. Det känns otroligt bra, samtidigt står jag här med en känsla av att jag svikit er alla. Det var ett svårt, men självklart, beslut att lämna min plats igår. Jag lägger ingen kraft på sakdiskussionen, men jag kan inte säga att jag på något sätt är förvånad att vi har hamnat här, tecknen har funnits under en lång tid.
Divisionens aktioner mot Varberg och igår mot Häcken var markeringar som inte får stå oemotsagda. De står emot allt som jag står för, och går helt tvärt emot den Curva Nordahl som jag varit en del av att skapa. Den absolut största styrkan på denna läktare är människors och gruppers olikheter, och rätten att få utöva det supporterskap man själv anser är lämpligt. Min Curva Nordahl är en positiv och enande kraft, inte en destruktiv och splittrande kraft.
Det finns en otrolig kraft på vår läktare, hos alla (!) grupper. Hur den kraften kommer riktas är en helt avgörande fråga för curvans överlevnad. Alla måste fundera på vilket ansvar de är beredda att ta för sina beslut. Och de stora supportergrupperna måste sätta sig ner och komma överens om vad det är som ska gälla framöver.
Just nu finns det inte förutsättningar för mig att ge det Curva Nordahl förtjänar, och jag känner att min bana som ledande capo är över. Jag har varit med länge och är stolt över det arv jag lämnar vidare. Jag vill uppmana alla på curvan att stötta Jordan (som enligt mig agerade exemplariskt igår), som kommer göra det fantastiskt. Gör hans jobb lättare.
Och samtidigt, säg ifrån mot fel och orättvisor, de ledande på Curva Nordahl har ett förbannat ansvar att uppnå en bred förankring.
Förr eller senare, vi ses!"
