En gång MFF - alltid MFF: Tom Prahl: "Jag minns ruset - jag vågade inte se på"
Han har nio SM-medaljer i prisskåpet och 484 allsvenska matcher som tränare på kontot. Möt Tom Prahl som förde Malmö FF tillbaka till fotbollstoppen i början av millenniumskiftet, som senare blev expert på MFF:s hemmamatcher.
Tom Prahl, 66, kastade in handduken som fotbollstränare för fyra år sedan. I dag är han pensionär och har inga problem att gå sysslolös hemma i Ljunghusen, där han numera är bosatt.
- Jag har att göra! Timmarna går åt att fixa i trädgården, passa barnbarnen, träna och spela golf, berättar han.
Spela golf?!
- Ja, det stämmer! Det är något jag aldrig trodde jag skulle ge mig på. Nu blir det inte så ofta. Vad jag har i handicap? Det vill jag inte avslöja, men okej då - 22,5. Jag tycker jag mest står still där. Det skedde en större förändring när jag började spela. Det är en svår grej!
Sedan Tom lade av som fotbollstränare, har relationen till fotbollen blivit svagare, uttycker han själv. Det läggs inte ner samma driv och energi som det gjordes förr, även om han engagerat sig inom bland annat föreläsningar inriktat på försvarsspel och ledarskap, varit expert för Malmö FF samt varit och är än i dag, mentor för Gif Nikes tränare Jonas Wramner. Uppdraget som han tilldelades genom Nikes sportchef Andreas Georgsson, som även håller till i MFF-ungdoms krokar.
Tom gillar att analysera och diskutera fotboll
. Det syntes inte minst när han under några säsonger var gästexpert hos MFF, tillsammans med just Andreas Georgsson.
Trots att han ser sig själv hemma i trädgården, så är yrket fotbollsexpert något som lockar honom.
- Jag har inte blivit tillfrågad. Skulle frågan dyka upp, är jag inte främmande för att tacka ja, menar den forne tränaren.
Tom Prahl skulle vilja testa vingarna även i tv-rutan.
Började som 23-åring
Innan pensionärslivet satte fart, hann han med att vinna 9 SM-medaljer samt stå vid sidlinjen vid 484 allsvenska matcher.
Tränaryrket påbörjades redan vid 23 års-ålder när han tog över rodret i Onslunda IF:s herrlag. Detta efter att ha lagt fotbollsdojorna på hyllan efter en kort sejour i Onslunda IF och Tomelilla IF.
Prahl som är uppvuxen i skånska Smedstorp, har också tränat större lag så som Malmö FF, Halmstads BK, Trelleborgs FF och Viking Stavanger. Men innan han slog igenom, coachade han även IFK Trelleborg, IFK Kristianstad och Kirsebergs IF, utöver Onslunda.
2002 blev skåningen tillfrågad om att ta över Malmö FF. Han tackade ja och omställningen från Halmstads BK, där han dessförinnan varit, var stor. Pressen blev större, både medialt och från supporterhåll. Varje dag han skulle åka till träningen, läste han löpsedlarna och titt som tätt stod det något om MFF.
Att ha stort fokus på sig som tränare, kan vara både svårt och ohanterligt. Men för Tom var det en kul grej och han trivdes med det ”nya” livet.
Skakat kring truppen
Vid den här tiden hade ”Di blåe” nyss klättrat upp till allsvenskan igen och Zlatan Ibrahimovic nyligen sålts till Ajax för cirka 80 miljoner. Det fick föreningen att börja drömma igen.
Vid de första åren under den nya tränarens tid, värvdes det in spelare med namn som Andreas Yngvesson, Mattias Asper, Patrik Andersson, Afonso Alves, Tobias Grahn med flera.
- Vi hade en riktigt bra organisation som gjorde de här värvningarna möjliga. Jag och Hasse Borg (dåvarande sportchef) samarbetade bra, och vi båda kom med både bra samt mindre bra idéer på tilltänkta nyförvärv. Till en början var det väl mest jag som skötte den biten, erkänner den förre MFF-tränaren.
Alla värvningar är inte perfekta. En del är lyckade, andra mindre bra. Igor Sypniewski var en sådan. En mindre bra värvning. Igors psyke och välmående var nere i botten, vilket också resulterade i en frustration. Prahl menar på att det inte var fel på personen Igor, utan snarare i den situation han befann sig i. Polacken hade även en dust med tränaren, men det är ingenting som den förre tränaren vill diskutera kring.
Elanga hamnade i blåsväder.
Trots att MFF mellan åren 2002 och 2005 hamnade på placeringarna andra-, tredje-, första- och femte plats, kan man på rak arm tro att det var ett lag som hade det problemfritt. Alla lag råkar någon gång ut för problematik, men det som fotbollsföreningen anträffade då, var extraordinärt. Det måste ha varit en svår tid för tränare Prahl, men han själv påstår att så inte var fallet. Han ryckte på axlarna, gick vidare och stöttade de spelare som hade det svårt för stunden.
2003 dömdes ytterbacken Joseph Elanga till två månaders fängelse för olaga tvång samt misshandel av sin hustru.
Tom Prahl tillbakavisar att Peter Ijeh skulle ha varit inblandad, något som vissa påpekat tidigare.
- Givetvis minns jag allt det där. Jag försöker inte dölja något nu, men mycket av det som talats är ren myt. Ijeh och Elanga har aldrig haft några ”hard feelings”, så det skulle vara en ren myt att säga att han var invloverad i det sammanhanget. Sen känns det som att hela den processen blev uppförstorad av media, vad jag vet så bor Joseph med sin hustru i dag, säger Ljunghusensbon.
Prahl berättar att ingen visste var Louay eller ”Lollo”, som han är mer känd som, höll hus. Först på eftermiddagen fick den sympatiska tränaren läsa nyheterna om att hans spelare fanns i Grekland.
- Jag blev rasande! Att han stack till en annan klubb (AEK Aten), när han stod med ett kontrakt hos oss.. Man gör bara
inte så! uttrycker han sig bestämt. Ville ha trivsel
Det kan låta som problem efter problem haglade i Malmö vid den här tiden, men det skulle vara en ren lögn att påstå det. Den förre guldtränaren menar att det trots allt var en lugn tid och att lagandan var på topp. Kemin mellan spelarna var viktig och det var hela tiden något Malmö FF och Tom strävade efter.
Tom Prahl hämtade ofta upp nyförvärven vid flygplatsen, för att sedan visa spelaren runt i staden och eventuellt ta en lunch tillsammans.
Hos honom stod entusiasmen och omsorgen i fokus. Alla skulle må bra och trivas!
På tal om entusiasm och trivsel - han minns som om det vore i går, när Andreas Yngvesson och Niklas Skoog var drivna i omklädningsrummet. De gjorde allt för att svetsa spelartruppen ytterligare:
- De två killarna var karaktärer! Killarna pushade på gruppen och hade en massa skoj för sig, som spred energi till hela laget. Men det fanns många andra som också stack ut – Olof Persson, Hasse Mattisson och Joseph Elanga, för att nämna några, berättar 66-åringen.
Det brukar heta ”Har man en bra lagkänsla, så når man också framgång”. Inför säsongen 2004 rasslade stjärnvärvningarna in och MFF blev genast stämplade som ”Real Malmö”. Det talades också om att malmöiterna skulle ta hem serien enkelt. Detta gjorde Smedstorpssonen förbaskad, och i en intervju innan seriestarten röt han ifrån genom att säga: ”Det är för tidigt att prata om det nu. I höst kan vi börja snacka, men det får vi se då.”
Han hade rätt. Starten av säsongen hade laget rikligt med flyt, men för att i maj bromsas upp.
Fick guldhopp
Inte förrän i juli efter segern hemma mot Halmstad, kunde den dåvarande tränaren börja drömma om guld.
Men guldhoppet satt långt inne, fram till den sista – omgång 26.
Då var det bara
Malmö och Halmstad kvar. Detta efter att MFF vunnit mot IFK Göteborg omgången tidigare, vilket resulterade i att ”Blåvitt” blev avhängda från guldstriden.
"Guld-Inge" nätade och ordnade Prahls nionde- och MFF:s 15:e SM-guld.
I avgörandet minns säkert många den nervositet som fick 26 000 på Malmö stadion att skaka när HBK gjort 1-0 på Göteborg, samtidigt som det ”bara” var mållöst i Malmö.
Jublet skulle eka även i Malmö. MFF fick en straff i den 54:e minuten. Niklas Skoog stegade fram och sköt, Johan Wiland i Elfsborgsmålet räddade men lät bollen gå till en retur. Norrmannen Jon Inge Höiland lät inte laget vikas och prickade in bollen i nät.
I minuten tidigare hade Göteborg kvitterat i Halmstad och siffrorna på vardera resultattavla lät sig stå. Det innebar att Malmö FF blev svenska mästare.
Den numera pensionären minns det hela spektaklet med glädje.
- Jag minns ruset inom mig, när Jon slog in den där straffen – men jag vågade inte titta på. Det var en häftig känsla! I omklädningsrummet efteråt var det som om luften gick ur spelarna. Det var inte förrän dagen efter, när vi firade med fansen på Stortorget, som den stora glädjen kom, menar han.
Skåningens kontrakt gick ut 2005 och därefter blev han tränare i norska Viking Stavanger. Han avslutade sedan i Trelleborgs FF, där han en gång tidigare varit. När han blickar tillbaka på sin tid i Malmö FF, ser han bara glädje och han är nöjd med det han bidrog med i föreningen.
Imponerad av Åge
I dag följer mannen från Österlen Malmö FF främst via tvn. Det märks att han har bra koll på dagens MFF. Vi faller snabbt in på jämförelser på ”Toms” MFF samt ”Åges” MFF. Vilka likheter finns?
Många. I alla fall om du frågar Tom. Han känner igen sig i det raka- och omställningsspelet som Åge Hareide använder sig av.
Han känner också igen sig i flera lagdelar, då han menar att Yoshimar Yotún är en ”Elanga-typ” medan Åge får ha ”Skoog-Yngvesson” i enbart Markus Rosenberg.
Han imponeras över hur norrmannen kan vara så flexibel genom att ändra spelsystem från höger till vänster, men ändå nå framgång. 66-åringen är också lyrisk över hur tränaren lyckats ta sig till Champions League två år i rad, med helt andra förutsättningar och spelare, de bägge åren.
- Det är kul att det gått så bra! Malmöiten är en kaxig varelse som spänner ut bröstet, så det är en ren stolthet för hela Malmö. Det är bara att hålla tummarna, att de lyckas bli något likt Rosenborg, så som dem var en gång i tiden, avslutar han.
