En legend talar: Andreas "Kärna" Ramm
LSK Fans redaktion fick ett litet samtal med Andreas Ramm (född Kärnfalk, Kristoffersson under tiden i LSK). Mannen vi alla känner som Kärna, och som hänsynslöst tryckte in åtskilliga bollar för LSK under sina två sejourer i klubben
Tjena Kärna!
- Hallå där!
Vad händer i ditt liv nuförtiden?
- Nuförtiden spelar jag mest B- och C-lagsmatcher med Vänersborgs IF [sedan intervjun har "Kärna" även gjort comeback i A-lagssammanhang, för Morlanda GoIF i Division 5, red. anm.]. Sedan jobbar jag som snickare på Amfix Bygg tillsammans med en annan LSK-kille, Robert ”Lillen” Johansson.
För de som behöver fräscha upp minnet: Vilka år spelade du i LSK?
- Jag lirade för LSK mellan 98-99. Och från hösten -06 fram tills den olyckliga sammandrabbningen med den, i min mening, bästa tränare LSK haft: David Wilson.
Hur många mål blev det?
- Jag är lite osäker på hur många mål det blev till slut. Men kan tänka mig 30, på ett ungefär.
Om du vill får du gärna förklara kort vad som hände 2008.
- Situationen som uppstod sommaren -08 är nog en total missuppfattning från en, i det läget, pressad tränare. Det hela började med att han handplockade mig år 2006, när han tog över tränarrollen i klubben. 2008 hade jag startat allsvenskan på, i mitt tycke, allra bästa sätt. Sex mål på nio starter eller något sådant. Men jag hade också hela tiden problem med vätska i knät, efter korsbandsoperationen jag gjorde hösten innan. Vi kom överens om att Leif (Swärd) skulle tömma det och att jag skulle vila två-tre veckor, för att sedan köra på igen. När jag efter viloperioden fortfarande inte blev uttagen till truppen frågade jag efter en lördagsträning vad jag mer skulle göra för att komma med i laget. Det ska sägas att jag ALDRIG kritiserade eller baktalade någon annan av våra offensiva spelare under denna tid. Tyvärr bröt helvetet ut och jag var inte välkommen till matchen. Och jag kunde tydligen ”dra åt…......!!”
Så det gjorde jag. På måndagen därefter var jag inte tillåten att träna med laget, utan fick ett erbjudande om att träna med juniorerna. Det var aldrig aktuellt för mig. Istället blev det Kongsvinger i Norge fem månader på sommar och höst.
Har du några kul LSK-minnen att dela med dig?
- Jag har massa underbara minnen från mina år i LSK. Bland annat när vi körde intervall i två timmar på grusplanen. Bilarna fick stå med ljuset på runt planen, för vi hade inget annat ljus.
Och när vi joggade till Skarsjön för att köra rehab. Vissa kunde ju inte simma, haha (sorry Edwin Phiri!).
Sedan finns en del preskriberade händelser från träningslägren, haha. Barnförbjudet!
Ditt rykte är ju lite att du var stenhård och tuff. Stämmer det?
- Min spelstil handlade mest om att vinna min duell och ge bollen så fort jag kunde till någon annan. Jag skulle koncentrera mig på att vara i straffområdet så mycket som möjligt. Där inne måste det göra ont. Då får det kosta några korsband och tänder om man vill lyckas. Så ja, jag var nog rätt elak och tuff. Jag hade ju inte något annat att ta till.
Vilken är den bäste spelare du spelat med i LSK?
- Den bäste jag spelat med i LSK är nog (Martin) Smedberg(-Dalence). Mest för att han är en underbar och genomsnäll kille som alltid ställer upp på laget och individen. Jörgen W var också en underbar gubbe, som var bra på det han gjorde. Och då menar jag inte att han sprang ihjäl sig.
Vad betydde fansen för dig?
- Fansen betyder såklart otroligt mycket när man spelar. Någonstans är det ju av dem man vill vara omtyckt och hyllad. Vi där ute kämpar ju alltid lite hårdare och mer om de finns där för oss. Sedan har det varit underbart att tillhöra en klubb som LSK och få slå de stora lagen som tycker att vi aldrig borde räcka till. Utan fansen hade jag inte trivts så bra som jag gjorde. Så tack för allt stöd från er under alla år!
Har du kontakt med någon från LSK-tiden?
- Jag har kontakt med Smedberg, (David) Leinar, Lillen, Molle (Mattias Molin, spelade i LSK mellan 1997-2000, red. anm.)
Har du något att tillägga?
- Inte mer än att jag är stolt över att ha tillhört LSK och hur byn står bakom laget!
