Gefle - IFK Norrköping
0 - 0

En poäng mot mästarna och en lirare på innermittfältet

Vi lyckades kämpa åt oss en poäng mot IFK Norrköping och hoppet lever ännu, även om det krävs en magnifik avslutning av serien för att vi ska lyckas hålla oss kvar. Vi fortsatte att spela med fem man på mittfältet och det är ett mycket bra drag av Thomas Andersson. Nu hoppas vi bara på att han vågar göra det rätta och sätta in Kwame Bonsu på det mittfältet också.

Jonas Lantto fick ta klivet in på innermittfältet i förra matchen mot Helsingborg och fortsatte på samma position mot IFK Norrköping och se vad som kan hända när man sätter in en spelare som kan vända upp med bollen och driva den framåt som innermittfältare.

Att Gefle skulle få inrikta sig på försvarsspel mot Norrköping var ingen överraskning. Östgötarna har en massa raka matcher utan förlust i bagaget och innehar en mycket högre klass i sitt fotbollslag än Gefle IF förstås. Men vi försvarade oss väldigt bra. Laget sitter ihop på ett mycket bättre sätt nu än tidigare och vi lyckades vara täta där vi skulle stänga igen. Norrköping skapade 3-4 bra lägen som hade kunnat resultera men det är ändå ett stort fall framåt för Gefle att man inte släppte till fler målchanser mot ett mycket offensivt starkt lag.

I första halvlek blir vi alldeles för passiva när vi har bollen och vi vågar inte flytta fram positionerna i omställningar. Oavbrutet hamnar vi för långt ner med vår innermittfältstrojka när vi bryter bollen och vi kommer inte upp i plan snabbt nog. Vi måste fylla på framåt med innermittfältet när vi har bollen, vi kan inte ha tre stycken som rör sig alldeles framför backlinjen, hur ska vi då kunna hota i offensiven? I andra halvlek blev det bättre. Vi får upp fler spelare i offensiven när vi har bollen och det är så vi måste fortsätta. Att spela med lågt försvarsspel när motståndarna har bollen och sedan snabbt ställa om när vi bryter. Framförallt Anders Bååth måste utnyttja sin löpstyrka och ta djupledslöpningar om han ska vara på planen. När Bååth rör sig strax framför backlinjen händer det ingenting för honom utan det är ett felpass som väntar på att hända hela tiden. Ska Bååth spela måste han springa i djupled i offensiven, annars ska han bänkas för då tillför han ingenting mer än att vara i vägen både för oss och motståndarna.

Simon Skrabb och Johan Bertilsson spelade en bra bit under sina bästa nivåer i den här matchen och därmed blir vi väldigt uddlösa framåt under stora perioder. Det blev bättre i andra halvlek när Lantto kom lite högre upp i plan med bollen under kontroll, då lyckades vi fylla på bättre med folk i offensiven.

Anton Lans gjorde en kanonmatch i mina ögon. Har svårt att se hur han ska kunna petas till nästa match, även om Nadeau också varit bra på slutet. Jag tror att det bästa mittbacksparet faktiskt är Nadeau och Lans. Rauschenberg är bra under perioder, men det känns som att det nästan alltid är Rauschen som missar i markering i straffområdet när det blir farligt. Samma visa idag när Norrköping är ytterst nära att avgöra på nick med några minuter kvar, då är det Rauschenberg som villat bort sig i straffområdet och helt tappat markeringen. Det händer i varje match och när något händer varje match är det ingen tillfällighet. Jag hoppas på Nadeau och Lans som mittbackspar men tror inte att det kommer att hända.

Andreas Andersson var magnifik i målet och räddningen med kvarten kvar när han ligger som en rem uppe i krysset och styr ut bollen var av högsta klass.

Johan Oremo känns steget för långsam för allsvenskan år 2016. Det händer så fantastiskt lite runt Oremo nuförtiden och jag tror inte vi kommer få se en förbättring tyvärr. Han är fortfarande en målskytt som kan peta i några bollar på en säsong, men spelmässigt ser man tydligt hans begränsningar nuförtiden tyvärr.

Vi fick in en lirare på mitten i Lantto, nu väntar vi bara på att Thomas Andersson ska våga att släppa loss Conte tillsammans med Lantto och Robin Nilsson i ett tremannamittfält. Det gör så mycket för spelet när vi har spelare som kan vända upp med bollen och det första dom tänker är att bollen ska tas framåt. Det blir en helt annan dimension i spelet med sådant tänk på plan och eftersom vi nu spelar ett lägre tightare försvarsspel blir det ännu viktigare att få till omställningarna framåt snabbare. Dessutom ser man ju med blotta ögat när man tittar på spelarna på plan att dom tycker att det är roligare att spela med Conte eftersom dom vet att dom dels kan slå en passning till honom och sen dessutom få tillbaka den av honom. En ack så viktig detalj i en fotbollsmatch.

Avslutningsvis måste jag ställa ett par frågor.
Vi har i distriktet idag två spelare som utmärker sig rejält. I Sandvikens IF spelar den målfarligaste spelaren i Sverige om vi räknar alla divisioner som styrs av Svenska Fotbollsförbundet i Marcus Hägg. 25 mål har han gjort i division två. Det är en enormt stark siffra. En oerhört starkt djupledslöpande forward som är inblandad i det mesta som sker framåt för Sandviken. Har vi kontaktat honom, scoutat honom? Målskyttar växer inte på träd och det måste vara värt att bjuda in honom att träna med oss.
I Hofors härjar en spelare vid namn Patrick Mulyanti. En jättetalang som är 18 år. Dalkurd har erbjudit honom kontrakt. Dalkurd är ett topplag i superettan. Hur agerar vi där? Har vi kontaktat honom? Vi har inte råd att låta talanger som spelar i vårt distrikt försvinna från oss. Om ett lag som Dalkurd är heta på denna talang, då ser jag ingen anledning till att vi inte ska vara det.
Vi fick in York Raphael från Sandviken nu och lånade ut TshuTshu. Det är jättebra agerat. Men vi måste fortsätta på den vägen. Låt dom unga talangerna i distriktet samlas hos oss istället för att spridas ut över landet. Det kommer att skapa intresse och det är något Gefle IF behöver just nu. Tänk om vi åker ur och möter Dalkurd nästa år i superettan och denna Patrick Mulyanti som spelar i Hofors just nu visar sig vara jättebra i Dalkurd. Det vore inget annat än sorgligt faktiskt.