En poäng på Påskbergsvallen
Ett olidligt hett Varberg bjöd in Degerfors till ytterligare en match i Superettan under lördagen. Matchen bjöds inte på speciellt många målchanser och slutade även rättvist 0-0 efter att hemmalaget haft de vassaste målchanserna.
Degerfors ställde upp med följande elva:
Robertino Kljajic
Daniel Sundgren, Patrik Antonnen, Andreas Holmberg, Marcus de Bruin
Tobias Solberg, Niklas Klingberg
Erik Nilsson, Sebastian Castro-Tello, Marcus Astvald
Peter Samuelsson
Det viktigaste för dagen var att ta med sig försvarsspelet från senast mot Syrianska, då Kljajic gjorde debut i rödvitt. Och med samma fyra i muren framför sig så såg det stabilt ut under den första halvleken. Det farligaste Varberg skapade var hörnorna de vann, samt när Daniel Sundgren passade bollen mittemellan Antonnen och Holmberg och höll på att skapa ett jätteläge för hemmalagets #16. Det slutade istället med ett gult kort för densamme. Han hade dessutom en väldig tur att han inte blev utvisad under första halvlek, då han bl.a. stod för en tydlig filmning där domaren, Dragan Banjac, borde gett honom ytterligare ett gult kort.
Degerfors första halvlek bestod av bollrullande, där den sista udden och djupledslöpningarna saknades. Astvald, för dagen till vänster, kom inte alls till sin rätt men trots det fick han den bästa chansen då hans skott gick en bit över ribban. Erik Nilsson hade svårt på sin kant, och där kändes det mer som en defensiv inriktning mot Bois vänsterkant. Niklas Klingberg var den som rev och slet och sprang, men när bollen borde kommit till honom fortsattes det att rullas i sidled istället. Bekvämt, men inte särskilt effektivt. Castro och Samuelsson skapade ingenting utav värde och det mest minnesvärda vår anfallare lyckades åstadkomma var en trippel-rensning med huvudet efter en hemma-hörna.
Andra halvlek tillhörde Varberg i bollinnehav och de skapade även några giftiga chanser. Den farligaste bara någon meter från mållinjen, men skottet blockerades och Robertinos nolla stod sig. Degerfors anfallsspel stod sig blankt förutom några tafatta kontringsförsök, där Castro fick bollen, men saknade alternativ i djupet återigen.
Lawal Ismail fick komma in med ca 12 minuter kvar (Erik Nilsson ut) och då byttes Astvald över till sin högerkant. Genast fick DIF lite mer bredd på sitt anfallsspel och det kändes farligare, men de inläggen som uppkom blev lite för höga och lite för långa. Det märktes tydligt att Ferhad Ayaz saknades med sin snabbhet och sitt irrationella sätt.
I den 88e minuten fick även Emil Hedsén (Castro-Tello ut) komma in, dock med för lite tid på sig att åstadkomma någonting minnesvärt.
0-0 får ses som ett godkänt resultat, speciellt med tanke på att Varberg skapade de hetaste chanserna för dagen. Den defensiva kvintetten såg stabil ut. Samuelsson var oerhört tam för dagen och jag kan inte förstå varför inte han byttes ut tidigare. Likaså Erik Nilsson, som inte är någon klassisk ytterspringare, framförallt inte på högerkanten, där borde Lawal kommit in tidigare och fått fler minuter än han fick.
Lite märkligt också att DIF bara hade med sig sex stycken avbytare, där Hjärpe, Jakobsson och Jesper Karlsson var de återstående (förutom målvakts-Bohlin).
Till sist, riktigt kul med så mycket rödvita fans på plats. På återseende nästa lördag, då tar vi emot Hammarby IF på Stora Valla och hoppas på att vi kan bli åtminstone över 4000 personer på plats. Och att Samuelsson kanske kan bjuda på ett hattrick igen?
