En resa mot en ny oviss framtid väntar....
Månader har gått medan det blivit allt mörkare kring ÅFF. Bilden av en Svensk fotbollsklassiker höll sakta på att skrynkla bort. Men i grevens tid väcktes det en strimma av hoppfullhet. Inför vår tuffa resa mot en oviss framtid...
Någonstans i begynnelsen av 2000-talets första decennium såddes de första fröna om att få allsvensk fotboll i Åtvidaberg att resa sig upp ur graven och återuppstå igen.
Inte med hjälp av några skådespelare, filmkameror eller av någon nostalgisk författare.
Utan på riktigt och i verkligheten. På samma gräsmatta där Roger Magnusson, Ralf Edström, Thomas Wernersson och SM-bucklan firat triumfer och blivit helgon förklarade.
Superettan var relativt nyfödd och Åtvidabergs FF var en del av denna nyskapelse. Men ekonomin hackade, stålarna ville inte räcka till och de styrande inom ÅFF sökte extern hjälp för att inhämta tips och idéer på hur man skulle bära sig åt för att driva in tillräckligt med kapital och flöde för att kunna bedriva elitfotboll i den lilla kommunen med det stora fotbollshjärtat.
Djurgårdens IF och den stora profilen Ingvar "Putte" Carlsson inte bara lyssnade på det hjälpsökande ÅFF, som Sveriges ledande och just då främsta fotbollslag så såg man Åtvidabergs FF som en perfekt tänkbar farmarklubb och samarbetspartner för att öka bredden och ännu bättre kunna bemöta framtiden.
Samarbetet fick fart på anrika Åtvidabergs FF. " Putte Carlsson" blev sportchef och han skådade oanade potential möjligheter med ett ÅFF där sonen Kristian Bergstöm var hemma igen. 4-4-2 blev 4-3-3, Uhlsport blev Adidas och målsättningar om nytt kontrakt förbyttes till målsättningar om allsvenskt spel i Åtvidaberg.
Och samarbetet med Djurgården var inte bara kaxigt i snacket vid sidan av och utanför planen. Nej samarbetet med de Svenska mästarna fick fart på kreativiteten och kvalitén också ute på planen där ÅFF lirade offensivt, attraktivt och började närma sig topplagen i Superettan.
Tremanna mittfältet med Kristian Bergström, Imad Shaadeh och Martin Jönsson var en fröjd att skåda. Nya intressanta och lovande talanger kom i en strid ström till Kopparvallen, namn som Mikael Dahlberg och Ola Toivonen fanns med på agendan som tänkbara lirare att få skjuts på karriären via ÅFF.
Men trots att ÅFF publiken fick se en spel o tabellmässig uppgång, trots att Ingvar "Putte" Carlsson såg oanade möjligheter och inte såg några hinder i att Djurgården och ÅFF båda två eventuellt skulle slåss i allsvenskan, så fick Djurgårdens hjälpande hand inte ekonomin inom ÅFF att flöda åt rätt håll.
Underskott följdes av nya underskott.
Till slut lade de samarbetsansvariga från Djurgården alla korten på bordet, trots att det var som att svära i kyrkan. Skulle och ville Åtvidabergs FF lira allsvensk fotboll så var den enda vägen dit att flytta hemmamatcherna till Linköping.
Till storstaden, till neonljusen och betongen där företagen, finanserna, cashen, möjligheterna och framtiden fanns.
Djurgårdens ekonomiskt ansvariga såg att de ekonomiska musklerna inte räckte till för att ens bedriva Superettan fotboll i den lilla kommunen.
Idén med Linköping ledde till uppror i hela Åtvidaberg och samarbetet med Djurgården begravdes.
Men tankarna på allsvenskt spel levde kvar i det lilla samhället med det stora fotbollshjärtat.
UEFA-cup framgången mot norska Brann och Svenska cup finalen mot Djurgården och den strida ström av glödheta talanger som fångades in underifrån och från närområdet tillsammans med egenuppfostrade talanger och en stark kärntrupp, gjorde det omöjligt för de styrande inom ÅFF att inte försöka iscensätta ännu ett mirakel i Åtvidabergs FF redan unika historia.
Och 2009 lyckades man med bedriften att återigen klä klassiska ÅFF i den allsvenska kostymen.
På egna ben och utan nån flytt till Linköping så beväpnade man hela Åtvid med vingar.
Men när framgångarna fick årsringar blev våra styrande fartblinda. De ekonomiska luftslotten höll några år innan sanningen sprang ifatt hela Åtvidabergs FF och återigen väcktes frågan som redan Djurgården ställde ungefär tio år tidigare.
Går det rent ekonomiskt att bedriva elitfotboll i en så pass liten kommun som Åtvidaberg.
En fråga som aldrig lär få ett enhälligt svar
Hur som helst.
Det som jag mellan åren 2004-2014 fick uppleva med Åtvidabergs FF kommer jag nog att ta med mig till evighetens sista vila som den vackraste och den allra mest högtidliga och minnesrikaste tiden av mitt liv som ÅFF- supporter.
I stark konkurrens med en massa andra vackra minnen.
Men år 2015 vände vindarna som under ett decennium hållit mig ständigt varm, nyfiken och hungrig. Efter ett decennium som planterade ett närmast konstant känslomässigt högtyck av välbefinnande, så kom motvinden som en iskall snöstorm.
Den allsvenska kostymen åkte av.
Det blev naket och kallt.
Och alldeles mörkt.
####
År 2016 är fortfarande purungt .Massor av orörda månader, veckor, dagar och obesökta årstider ligger framför oss och vilar i ett dunkel av ovisshet. Spåkulorna går för högvarv, men oavsett magi och trolldomliga finesser, så kommer inte spåkulorna möta den minsta ledtråd av sanning förrän sanningen livs levande dansar med oss här i verkligheten.
Fråga bara IFK Norrköping och Malmö FF.
Försäsongen 2016 är igång. I paradvåningen ovanför oss finner jag bland de 16 representationslagen som utgör fotbollsallsvenskan, att det ibland 12 av dessa 16 lag bor spelare eller tränare som bara några andetag bakåt i tiden fyllde dej och mej och hela Åtvidabergs FF med tro, hopp och kärlek.
Medan alla dessa före detta ÅFF profiler ser fram emot ännu en säsong i det allsvenska rampljuset, så står vi i skuggan och småfryser av ovisshet och rädsla för en morgondag som knappt syns i dimman.
I månader som bara blivit fler har jag väntat och längtat efter spår av ljusglimtar.
Ofta förgäves.
På mitt nattduksbord ligger en ny svart dagbok för 2016. Fortfarande helt orörd och fylld med sidor blanka som is.
Just vid den här fastfrusna tiden alldeles i början på året så brukar jag alltid premiäröppna dagboken och leverera de allra första orden och meningarna. Det som brukar fastna är mina högst privata tankar, frågeställningar, funderingar, visioner och uppdateringar kring den upplaga av Åtvidabergs FF som skall representera och färgsätta det nya året.
Det fanns en tid då jag älskade att plocka fram min dagbok. I en tidsepok då bokstäverna flög fram och när de väl landat och bläcket torkat, så log de nästan alltid vackert tillbaka mot mig.
Men årets dagbok ligger ännu helt orörd.
Varenda sida gapar spegelblanka och tomma. Bär inga spår av varken fingeravtryck eller någon som helst närvaro. Bara 366 sidors kalhygge.
Åtvidabergs FF lever vidare i ruinerna av den smutsigt ekonomiska baksmällan som kraschade vår allsvenska existens och som långt ifrån är över ännu. För i dammet och smutsen efter degraderingens tunga krasch så står vi inför årets förspel med en tunn och ihålig trupp som rånats på det mesta i kvalité och erfarenhet. Hela personalstyrkan på kansliet har sagts upp och tvingats ställa sig i utanförskapets långa kö på livstidsprojektet arbetsförmedlingen.
I den djupa ekonomiska krisens spår och i farhågornas elaka ekon om fortsatt degradering ut ur elitfotbollen så lämnade också vår storsponsor Conrad oss. ( Kom som ett slag på käften för oss helt vanliga familjemedlemmar.)
Tränaren Roar Hansen gick öppet gått ut i media med frågeställningen om de styrande inom ÅFF verkligen vill fortsätta bedriva elitfotboll, med bakgrund till att Roar Hansen under årets premiärträning hade 14 spelare att tillgå.
Kopparslagarna har med ett öppet brev krävt styrelsens avgång.
Ni ser själva. Turbulensen har varit närmast totalt identisk med såpoperan i högkvarteret Rosenbad.
Bara att konstatera att några fantastiska år med Åtvidabergs FF är över och förbi. Den monotona strömmen av negativa budskap har närmast slitit sönder all form av nykter och förnuftig framtidstro.
Det har varit uppförsbacke och fler frågetecken än snöflingor när årets försäsong inför Superettan 2016 rullade igång.
Bilden av en äkta Svensk fotbollsklassiker höll sakta på att skrynklas ihop.
Tills det äntligen sipprade in lite positivt syre i klubben.
####
Det som fick syret och hoppet om att det fortfarande förekom verksamhet i vår klubb att återvända, var nyheten att en riktig trotjänare och sann hjälte vid namn Daniel Hallingström anställts för att marknadsföra ÅFF och förhoppningsvis kunna knyta nya kontakter och samarbetspartners till vår förening.
Med de egenskaper som personifierar denna genomtrevliga Daniel Hallingström och med de meriter som mångårigt ankare och trogen förgrundsgestalt ute på planen i Åtvidabergs FF, så är enligt mig detta en kanonvärvning på marknadssidan och ett perfekt ansikte utåt för ÅFF inför framtiden.
Nästa pusselbit som äntligen också hittade rätt var värvningen av Simon Helg. En positiv fläkt med flerårig rutin från de stora scenerna. Ett nödvändigt komplement till alla de oprövade nyförvärv som anlänt och som vi skall lära känna inför den ovissa resa vi har framför oss.
Skall bli spännande att följa Simon Helg i ÅFF dressen.
Sedan kom den goda nyheten att vi knutit en ny storsponsor till oss efter Conrads flytt. Byggjätten XL-Bygg har valt att samarbeta med oss vilket skapar både framtidstro och någorlunda arbetsro.
Vi går sakta mot ljusare tider.
Måtte Åtvidabergs FF också följa denna positiva livsande.
####
Dagboken är fortfarande blank, tom och orörd.
Den 6 februari drar den första akten i årets förspel igång. Assyriska borta. En hel drös med nya namn och spelare som vi ska stifta bekantskap med och som skall presentera sig bakom vårt stolta klubbmärke.
Åtvidabergs FF står inför en sorts nödvändig nystart. Det finns inte längre plats för spelarlöner med storlekar och modeller anpassade för storstadsdjungeln. Vi får rätta oss i ledet och bygga vidare på den tradition som finns förankrad med hundratals fotbollsprofiler runt om i Sverige och världen.
Bland alla nyförvärv och egna talanger som skall forma framtidens ÅFF, finns kanske en ny Jesper Arvidsson, Anton Tinnerholm, Haris Radetinac, Viktor Prodell, Magnus Eriksson eller Erik Moberg.
Kanske är det förhoppningen om en ny sådan profil som så småningom kommer att bilda de första orden och meningarna i min dagbok för år 2016.
Superettan väntar på oss.
En resa in i en ny och oviss framtid väntar Åtvidabergs FF.....
/// Allas Broder
