En Snapphane som Spanar - från löparbanorna av gamla Stadion
Det är dagen före dagen — Malmös första stadsderby på flera årtionden.
Ny dag, ny rapport på gång.
Det är dagen före dagen — Malmös första stadsderby på flera årtionden. Exakt när det senaste derbyt spelades? Det har säkert Ole Törner järnkoll på, så vill ni grotta ner er i historiken är det bara att klicka in på Gasetten.se.
Det gamla möter det nya. Känslorna kokar redan, åtminstone hos de äldre supportrarna och i styrelserummen på båda sidor. Men för oss "yngre" handlar det om något ännu större — vårt första Malmöderby!
Och just nu ser vädergudarna ut att bjuda på rena rama vårfesten. Så varför inte dra med polarna, flaggorna, släkten, ultras och hela baletten – och Gå po Match!
Solen strålade över Skåne och Malmö stad när tjejerna klev ut på Malmö Stadions gräsmatta för sitt näst sista träningspass inför lördagens derby mot FC Rosengård.
Själv fick jag känslan av att våren äntligen gjort entré — det var nästan så att jag kunde höra Nisse Hellbergs "En doft av läder" eka över stadion, samtidigt som barndomens minne av grillad korv och kiosklukt slog emot mig när jag satte foten på löparbanorna denna förmiddag.
Jag var inte ensam om att njuta av vädret – flera av spelarna uttryckte hur skönt det var innan de samlades i sin sedvanliga huddle ute på gräsmattan.
I den här ringen får en utvald spelare hålla ett kort anförande inför passet, oftast om inställning och fokus. Det är en liten grej, men samtidigt en övning i att våga ta plats och hantera den lilla pressen som kommer med att stå i centrum.
Dagens talare? Ingen mindre än vår amerikanska energispruta Izzy D’Aquila.
Överraskande nog blev den annars så extroverta Izzy lite flustered — hennes egna ord — när stundens allvar slog till. Faktum är att fiskmåsarna över stadion hördes högre än hennes första försök till pepp.
Som avslutning klappade hon i händerna och utropade... något helt annat än Malmö, vilket fick både spelare och ledare att bryta ut i gapskratt. Men Izzy, som den vinnarskalle hon är, rättade snabbt till det och körde:
”Ett! Tuuu! Trei! Malmö!”
Jared Wallace höll i den inledande tio minuters-uppvärmningen nere i bortre hörnet av planen. Därefter tog assisterande Rikard Östergren över och ledde den numera bekanta passningsövningen ”Diamanten”.
Precis som första gången han introducerade den betonade han att det här är en övning som ska sitta i ryggmärgen när hösten kommer och poängen ska in på kontot.
Den fulltaliga truppen delades in i tre diamanter, där varje diamant bestod av fyra röda koner placerade i en kvadrat på 10x10 meter.
Spelarna skulle slå distinkta passningar utanför konerna, ta emot bollen och sedan skicka vidare den med andra touchen. Första setet med högerfoten, andra med vänstern.
Det sista setet var, som vanligt, lite mer avancerat. Och för er som inte har läst mina tidigare rapporter – här kommer min klassiska väderstrecks-förklaring igen:
Du står i söder och slår en passning rakt norrut. Spelaren i norr skickar vidare bollen till öst, som rör sig uppåt mot norr. Därefter spelar öst vidare mot väst, och så fortsätter mönstret runt.
Det kanske låter krångligt, men på planen flyter det på när det sitter. Och allt skulle ske med one touch – inga onödiga tillslag tillåtna.
Vindjackorna haglade ut över löparbanorna längs med gräsmattan innan passningarna började eka mellan läktarna.
Till skillnad från tidigare tillfällen nöjde man sig idag med tre set i diamanten, innan truppen samlades på mittplan för att köra vidare med en ny passningsövning.
Redskap: Övningen startade med boll vid en kon. Två gula slalompinnar var utställda med ungefär tio meters avstånd, och längst bort stod ett eller två små mål och väntade.
Vid varje slalompinne stod även en spelare, plus en spelare vid de små målen.
Låt mig ta ett exempel, så hänger ni med:
Nova startar någon meter bakom slalompinne nummer 1. Hon springer diagonalt runt pinnen, varpå Bea, som står vid konen, slår en passning till Nova. Nova väggspelar sidledes tillbaka till Bea, innan hon sätter av i en löpning framåt.
Samtidigt droppar Anna ner från pinne nummer 2, tar emot Beas raka passning upp i banan och skarvar tvärs över till en rättvänd Nova som kommer med fart. Nova spelar sedan fram bollen till Alexia, som står vid målet. Alexia skickar tillbaka den till Anna, som har vänt upp och laddar för avslut.
Och för er som börjar bli trötta på dessa pedagogiska passningsförklaringar – räck upp en hand i kommentarsfältet. Annars fortsätter jag oförtrutet.
Jonas och Rikard var noga med att få spelarna vid pinnarna att agera instinktivt – ingen tid för eftertanke, bara att köra.
”Gå direkt! Åsså tempo i det vi gör!” ropade Jonas till en av grupperna, när någon tvekade en halv sekund för länge.
”Jag tar den här också!” ropade Jonas när både han och Rikard såg att någon gjorde fel. Pedagogiskt och tydligt förklarade han sedan hur han ville att spelarna skulle tänka i situationen.
Men precis efter Jonas lilla föreläsning lyckades Ellen Löfqvist med något unikt — hon prickade sin passning rakt på den första slalompinnen. Pinnen stod inte en chans. Den knäcktes rakt av.
Ögonblicket efter hör jag Jared, några meter bort:
“Wow! You destroyed one of my poles. Tuva?! Have you broke it?”
Tuva Skoog, som av en slump råkade stå misstänkt nära pinnen, vände sig om med ett oskyldigt ansiktsuttryck:
“No", svarade Tuva och tittade mot lagkramraterna i övningen "Jag är med!”
När hon sedan droppade ner i övningen, föll den avknäckta halvan av pinnen dramatiskt ner på marken.
“TUVA!!!”
Med ett retsamt leende stack hon iväg från den upprörda britten. Han blev inte gladare när han konstaterade att han hade förlorat ytterligare en tapper pinne några meter bort.
Mot slutet av övningen började det verkligen se riktigt fint ut hos gruppen närmast mig, där Mia P, Kristell, Sara Kanutte, Kullberg och Natalie Hoff stod för ett imponerande passnings- och rörelsespel.
När övningen blåstes av fick tjejerna fylla på med lite vatten, innan Jared kallade in dem för två löpningstester – full fart från långsida till långsida.
Efter vattenpausen delades laget upp i två grupper. Övergångstränaren Jeff Petersson tog hand om den ena, medan Rikard Östergren ansvarade för den andra.
Övningen som väntade var en bekant syn för den som följt herrarnas träningar — en stor kvadrat med tre jokrar som spelar med det lag som har bollen.
På planen:
Ett blått lag med tre spelare och ett orange lag med tre spelare.
Kristell och Izzy stack ut direkt med sina snabba uppfattningar och förmåga att hitta lösningar i trånga lägen under övningen.
Även Sanna Kullberg, som agerade joker och därmed bara fick röra bollen en gång per sekvens, imponerade stort på denne Snapphane. Enkel, smart och alltid spelbar.
Den finaste lilla sekvensen kom när bollen rullade från Sanna till Kristell, vidare ut på Skoog, som elegant skarvade en hög boll mot Hoff.
Hoff stötte ner den med yttersidan, rakt in i ytan för Kristell, som i sin tur bjöd på en klackpassning vidare. Bollen fortsatte att dansa runt mellan de blå spelarna och jokrarna, och innan någon hann blinka hade de nått 20 passningar i rad.
Det blå laget i gruppen jag följde bestod av: Inés B, Hoff, Skoog och Izzy.
Jokrar: Sanna, Kristell och Tilde, som alla såg till att hålla tempot och bollrullet uppe med snabba och smarta touch.
Tempot var riktigt bra i båda grupperna, och när visslan ljöd efter drygt 40 minuters spel fick tjejerna ta en välförtjänt vattenpaus.
Medan de stod där och slurpade i sig vatten, passade Östergren på att ropa ut namnen på de spelare som slapp dra på sig västar — vilket innebar att de redan var klara för startelvan i det kommande 11 mot 11-spelet.
Blåa laget leddes av Jonas och Rikard och startade med:
Backlinje: Hoff, Kullberg, Löfqvist och Inés
Mittfält: Lilja, Mia P och Izzy
Anfall: Skoog, StinaLisa och Kanutte
Motståndet:
Orange laget, ledda av Jeff, ställde upp med:
Backlinje: Kosola, Berglund, Wahlgren och Mårtensson
Mittfält: Kristell, Åström och Gustafsson
Anfall: Bea P, Plantin och Mitkovska
Avbytare för Orange: Mayar och Nova, redo att kliva in och sätta fart när Jeff vinkade in dem.
Händersler
Det var tydligt att det här spelet var ren matchförberedelse — allt handlade om att simulera hur FC Rosengård spelar och hur man vill hantera deras offensiv. Jonas var aktiv med små instruktioner hela tiden, pekade, förklarade och visade hur laget skulle röra sig och var man ville styra motståndarna.
Ellen Löfqvist bjöd dessutom på en sekvens som närmast kan beskrivas som att hon "gjorde en Jansson". Hon tog emot en passning från Kullberg, tog ett bestämt kliv upp och drev rakt igenom tre orange spelare, bollsäker som få.
Väl fri på mittfältet spelade hon ut till Tuva Skoog på högerkanten. Tuva vann ett ihopslag, tog med sig bollen och vek in strax utanför straffområdet. Därifrån hittade hon över till motsatt sida och StinaLisa.
StinaLisa bjöd på en snabb överstegsfint innan hon satte fart ner mot kortlinjen och skickade in ett stenhårt inspel längs marken — perfekt för Sara Kanutte att stöta in vid bortre stolpen.
1-0 blå!
2-0 kom bara några minuter senare — ett enkelt, men riktigt snyggt mål.
StinaLisa tog jobbet hemåt, vann bollen från Kosola och spelade bakåt till Nellie Lilja, som stod några meter bakom mittcirkeln.
Nellie behövde inte tänka länge. Med en perfekt, svepande djupledsboll serverade hon Sara Kanutte som helt ensam med målvakten kunde rulla in sitt andra mål för dagen.
Effektivt, kliniskt och precis det man vill se inför ett derby.
Nellie Lilja fortsatte med sitt fina passningsspel och slog ännu en svepande långboll. Den här gången ut mot StinaLisa på kanten, som på ett tillslag försökte hitta in till Tuva Skoog centralt i straffområdet.
Men bollen smet precis framför fötterna på nyförvärvet från Piteå — så nära, men ingen utdelning den här gången.
Det orange laget lyckades skramla sig fram till en halvchans, men ur dålig vinkel blev Lovisa Gustafssons avslut både tamt och ofarligt.
En stund senare var det dags för lite byte-bingo mellan lagen:
Kosola in för Hoff
Bea P ersatte Tuva Skoog
Kristell tog plats för Mia P
Kullberg klev av och in kom Mårtensson
Bytena gav effekt direkt. Orange var under hård press nere vid sin egen hörnflagga, men lyckades spela sig ur knipan och ställa om till kontring.
Gustafsson spelade upp till Skoog centralt, som tog emot med högern, vred snabbt runt och tryckte iväg en diagonal passning fram mot Hoff. Sedan satte hon själv av i full sprint.
”Utsidan! Utsidan! Hej!” ropade hon samtidigt som Hoff spelade henne i djupet längs högerkanten.
Väl framme vid bollen skruvade Tuva in ett perfekt inspel bakom blå backlinje. Där fanns Mitkovska, som tog emot, höll sig kall och rullade in 1-2.
En fin prestation av Tuva Skoog — både i uppbyggnad och leverans.
Pang! 3-1 Beatrice Persson.
Från 25 meter laddade hon bössan och skickade iväg ett långskott som var lika otagbart som vackert. Bollen seglade högt och prickade in sig perfekt i bortre stolpen.
Ajajaj — sånt smakar det både sött och surt av beroende på vilken sida man står på.
4-1 för de blå kom efter att Izzy snappat upp en passning och spelat tillbaka bollen till Nellie Lilja. Kaptenen behövde ingen extra betänketid — hon drog direkt iväg ännu en klockren långboll i djupet mot Bea Persson.
Ur en rätt dålig vinkel, precis ute vid kanten av straffområdet, gjorde Bea det enda rätta — hon hamrade in bollen i bortre gaveln.
Jonas & co avrundade dagen med att köra långa kontringar — 3 mot 2 — där lagen avlöste varandra så fort ett anfall var över.
Kanske uppdaterar jag er om detaljerna kring den övningen senare, men ärligt talat… efter 11 mot 11-spelet kändes det som en rätt oviktig parentes.
Och med det var ännu en Snapphane-rapport till ända för den här veckan.
Dagens prisutdelning, Hunden, Katten och glassen.
Dagens Hund - går till ingen mindre än Tuva Skoog — kreativ, kvick och ständigt på hugget, både i spel och i skoj.
Dagens Katt - Izzy D’Aquila kopplar ihop lagdelarna som om hon hade en inbyggd radar och gör det där lilla extra för att få spelet att flyta.
Och Dagens Glass – den får Beatrice Persson, för den där projektilen rakt upp i bortre gaveln.
Det var allt från mig för den för idag! Lämna gärna en kommentar, en tumme upp eller dela artikeln på era sociala medier så att fler himmelsblå kan få en inblick i vad som händer på träningarna.
Tills nästa rapport – Köszönöm!
