En Snapphane som Spanar - En dag i livet som snapphane
Vädret har svängt lika tvärt som en balkanfarsa i media. Från strålande sol och tvåsiffriga temperaturer – till grå himmel och kyliga grader på nolltid.
Färden in till dagens träning var en sådan dag när allt gick fel.
Det började med en språngmarsch till tåget – bara för att hinna med ett tåg som redan var grovt försenat. Redan där kunde man ana kaoset som spred sig genom tågtrafiken.
Trots allt lyckades jag kliva ombord i tid, men så fort vi kom utanför Svedala blev det stopp. Förseningen gjorde att vi fick vänta mellan Svedala och Oxie, men inga problem – jag skulle fortfarande hinna till träningen.
När Ystad-tåget vi väntat på äntligen rullade förbi, kom vi iväg och nådde Hyllie. Men där tog det stopp igen. Obehöriga på spåret mellan Triangeln och Malmö C.
Jahapp, tänkte jag, och kände hur otåligheten kröp i kroppen. Skulle jag ens hinna till träningen i tid?
Efter en stunds stillastående ovisshet bestämde jag mig – skit i tåget.
Jag tryckte på den gröna knappen, såg de lila dörrarna glida upp och klev av. Dags att satsa på en grön buss istället.
Snapphanen tog ett språng mot den långa vitmålade trappan. Halvvägs upp hör jag lokföraren i mitt tåg utropa:
"Dörrarna stängs! Vi har fått grönt ljus att köra vidare."
Gissa om de i vagnen måste ha skrattat åt mitt beslut.
Gissa om de som satt i samma vagn som jag måste ha skrattat åt mitt beslut.
Denne Snapphane gjorde det inte. På råge av allt började även hagla.
Gnisslande med tänder ställde jag mig och väntade på bussen.
Nu tror ni kanske att jag ska skriva att bussen inte kom i tid, men då har ni fel!
Bussen dök upp på ett huj och iväg bar det mot Swedbank, Eleda, eller som vi alla kallar den i folkmun: "Stadion".
Efter en studsig runda på de sportfjädrande Malmö-bussarna och en liten promenad senare var jag framme – fem minuter till godo.
Träningen började lite travande. Och med travande menar jag inte spelarnas tempo, utan hur vattendropparna från sprinklersystemet föll i perfekta bågar över grässtråna. De spred ut sig i välplacerade cirklar, medan sprinklersystemet sakta roterade över planen, från höger till vänster.
Uppvärmningen? Jo, den togs oväntat nog över av två planskötare vid sidan av planen.
Nyckelpigorna och skatan ute på gräset verkade dock ha svårt att följa instruktionerna.
Bättre aktivitet fanns på andra sidan av planen – men där utspelade sig något märkligt. Spelarna? Utklädda till anläggare i neongröna västar, och bara tio stycken på plats.
Och det konstigaste av allt? Jag kände inte igen ett enda ansikte.
Provspelare?
Jag måste ändå erkänna att jag blev imponerad av tre av arbetarna, speciellt han som rattade den stora gula Volvomaskinen. Snacka om fördel i närkamper!
De enda som kunde mäta sig med den var två spelare i grävskopor. Ser man till storlek och fysik borde de vara mittbackar, kanske mer lämpade för Halmstad eller Elfsborgs backlinje.
Dock var de aningen svaga i sidledsförflyttningar, men potentialen i deras långa nackar skulle kunna bli ett farligt vapen på fasta situationer.
Skämt åsido.
Efter en kvarts väntan fick jag det bekräftat – ingen träning idag, trots att kalendern tydligt visade att passet skulle genomföras på hybriden.
Så där fick vi slutet på dagens träningsrapport – innan den ens hann börja.
Jag vill inte sprida negativitet, men MFF måste bli bättre på att informera. Tränarstaben måste meddela media direkt när en ändring sker.
Hade vädret varit bättre hade säkerligen flera staket-rävar dykt upp. Och när sommaren kommer kan den här typen av misskommunikation påverka ett dussintal besökare.
Det är små detaljer, men detaljer som betyder något.
Dagens prisutdelning, Hunden, Katten och glassen
Dagens Hund - går utan tvekan till maskinföraren i den gula grävskopan.
Med enorm fysik, orubblig balans och en spelförståelse som fick alla att flytta sig per automatik, dominerade han planen. Inte ens den mest rutinerade mittbacken i Allsvenskan hade kunnat vinna en axel mot axel-duell mot honom.
Dagens Katt -går till anläggningstrucken, som smidigt svepte över stora ytor på planen med en rörlighet som skulle få vilken box-to-box-mittfältare som helst att rodna.
Och Dagens Glass delas för första gången ut till två personer – de trevliga planskötarna som, till skillnad från vissa andra, faktiskt levererade en korrekt matchplan till denne Snapphane.
Tyvärr glömde jag att fråga efter deras namn, men deras kommunikation, speluppfattning och förmåga att läsa spelet (eller i detta fall träningsschemat) var klockren.
Om ni inte uppskattade denna blåsning av text, så kan jag trösta er med att vi sitter i samma båt – och det var Malmö FF som sänkte dagens skepp innan det ens hann lämna hamnen.
Imorgon gör jag ett nytt försök – Köszönöm!
