New England Revolution - Philadelphia Union
2 - 3

En solskenshistoria

En varm, härligt solig lördagseftermiddag och omstart av allsvenskan på Guldfågeln arena och visst låg det lite i luften, det skulle kunna vara så att laget äntligen hittat sin försvunna form, sista matchen innan uppehållet, 1-1 mot IFK och sista träningsmatchen mot MFF, 1-1 igen, visade vissa tecken på det. Och nog hade de hittat rätt, Syrianska FC hade inte mycket att säga till om i en stundtals mycket underhållande tillställning i värmen på GFA, matchen slutade med klara 3-0 i rödvit favör.

Det är väl inte att ta till överord att säga att Kalmar FF inte har presterat som vi hade hoppats i årets allsvenska. Innan EM-uppehållet -efter tolv spelade matcher- hade laget lyckats vinna hela tre matcher, spela oavgjort i fyra och förlora fem, göra tolv mål och släppa in sexton. En på flera sätt skadeskjuten, ständigt cirkulerande trupp med självförtroendet i botten verkade vara i stort behov av ett uppehåll och en chans att börja om. Och ombörjandet har verkligen inneburit att börja från början, att träna försvarsspel men även att lägga tid på att bygga upp spelarnas fysik. Tyvärr verkar skadeeländet bara förtsätta, förutom långtidsskadade Tobias Carlsson och Mats Solheim så har Daniel Mendes problem med en fot och Tobias Eriksson har fått en ny skada, i den gamla skadan som hade läkt....

Man hade väl inte kunnat önska bättre förutsättningar för att pröva om laget hade lyckats hitta den undflyende stabiliteteten i försvaret, sådana förutsättningar som bara en en solig lördagseftermiddag i juni kan ge. Efter den senaste träningsmatchen i början av veckan mot Malmö FF hade vi fått en del indikationer på att startuppställningen återigen skulle bli av en ny modell, Marcus Thorbjörnsson gjorde då debut som mittfältare och Sebastian Andersson spelade från start i en 4-4-2-formation. Thorbjörnsson var dock inte uttagen i dagens startelva, däremot fick Andersson förnyat förtroende att starta, för första gången i allsvenskan och bredvid honom i anfallet spelade Jonathan McDonald. Framför Etrit Berish startade Emin Nouri - Paulus Arajuuri - Nenad Djordjevic - Jörgen Skjelvik och mittfältet bestod av Papa Diouf - Henrik Rydström - Archford Gutu och Erik Israelsson som tillfrisknat sedan matchen mot MFF.

När domare Magnus Ahlsén blåste igång matchen mellan KFF och Syrianska FC startade KFF piggt och ivrigt och det intrycket höll delvis i sig, allt eftersom halvleken fortsatte blev det uppenbart att fokuseringen inte bara på försvarsspel utan också på fysik hade varit en klok investering. Trots värmen och solen verkade framför allt spelarna på kanterna ha outsinlig energi att löpa och även löpa ifrån motspelarna. Men det var inte som resultat av en löpning utan i efterspelet efter en hörna som matchens första mål skapades, Skjelvik nickade till Israelsson som fick en perfekt träff och bollen susade förbi Miller i målet och detta hände redan i den elfte minuten. Men trots det pigga intycket så höll inte passningsspelet samma höga nivå halvleken igenom, efter målet mattades den speltekniska energin en del, ivern försvann då och då och ersattes av lite lojhet, om det berodde på värmen eller bekvämligheten som ett ledningsmål kan ge är jag inte Röd Syster att svara på. Berisha i målet gjorde en del skakiga insatser och vi ska vara mycket tacksamma att inte Syrianska utnyttjade det bättre.

Efterhand började KFF hitta tillbaka inställningsmässigt och våga gå till kreativa anfall igen och i slutminuten av halvleken var det återigen dags, Israelsson hittade Skjelvik som hittade Sebastian Andersson som väl förvaltade passningen och nickade bollen i mål. En halvtidsvila med en relativt trygg ledning och ett piggt lag som försvarade sig väl och bitvis anföll med riktig finess. Och strålande sol och härlig sommarvärme, det kunde nog inte vara bättre.

I slutet av första halvlek drog dessvärre Archford Gutu på sig en skada i låret, han spelade halvleken klart men blev i halvtid utbytt mot Marcus Thorbjörnsson. Det skulle visa sig vara ett lyckat byte, det tog bara tre minuter så stod det 3-0 och den något oväntade målskytten var just Thorbjörnsson. Ett mycket vackert mål, ett riktigt hårt distansskott som satt perfekt i nättaket, men framspelningen av McDonald var inte helt oäven den heller. I ett försök att ta tillbaka något slags initiativ gjorde Syrianska tre byten på en dryg kvart och fick helt klart in en del energi, de tog även mer initiativ än vad KFF nu gjorde som föll tillbaka och verkade allt mer trygga alternativt loja och till slut gav de ett väldigt splittrat intryck, mina tankar vandrade helt osökt till en hönsgård. Men trots detta lyckades KFF spela halvleken och matchen i hamn, resultatet höll i sig, försvaret gjorde sitt jobb och lyckade hålla tätt bakåt.

Det här var -förutom slutet på andra halvlek- precis det vi behövde se från KFF, ett lag som vet att försvara sig och ta vara på de (få) chanser de lyckas skapa. Värmen tog säkerligen ut sin rätt, vid de få spelavbrott som fanns var det verkligen samling vid pumpen, båda lagen flockades vid sina avbytarbås och passade på att svalka av sig. Nu finns en stabil grund att stå på och så småningom bygga vidare på, men en sak i taget, fortsätt spela så här så så får finesserna komma vartefter.

Ett stort plus idag till Jörgen Skjelvik som sprang kopiöst, spelade smart och kreativt, både offensivt och defensivt, ett stort grattis till Sebastian Andersson som fick chansen från start och tog den och ett stort tack till Nanne Bergstrand som har hittat sin fingertoppskänsla igen vad gäller hur man tar sig ur ett knepigt läge.

Nu väntar först europaspel i nordirländska Cliftonville och sen Norrköping borta om en vecka, en gång är ingen gång men nog ser det lovande ut?