Gästkrönika: En vädjan till alla blåvita
Vi närmar oss Matchen med stort M och att det kryper i kroppen hos de flesta med blåvita hjärtan är snarare fakta än påstående. Precis som vår gode Jörgen säger i varje intervju, 30-35 000 fans på läktarna, premiär i en Allsvenska som kanske aldrig varit så profiltung som i år och ett rivalmöte av högsta klass. Det är omöjligt att inte gilla det. Däremot finns det något som gnager i mig inför den allsvenska säsongen.
På framförallt Twitter är det många av oss som skriver om sina åsikter kring vad som händer i och runtom vårt älskade Blåvitt. Men jag tycker mig kunna se en markant ökning av kommentarer åt det mer negativa hållet. Senast i raden är den kritik som Lennartsson och Bjärs fick i samband med upptakten och det ”gnäll” som man ansåg att de blåvita representanterna stod för. Olof Lundh kallade dem för ”gnällrövar”, bad senare om ursäkt någorlunda i sin blogg, men på Twitter fortsatte kritiken.
Det handlade om att Jörgen och Bjärs skulle sluta gnälla, att det var patetiskt och att Jörgen inte är den han en gång var. Frågan jag ställer mig, är alla supportrar var vi en gång var? Personligen kan jag bara säga att oavsett om Blåvitt gjort en katastrofmatch, exempelvis Gefle borta 2012, eller om det handlar om den ekonomiska situationen, så blir jag förbannad när jag läser något negativt om föreningen. Det kan vara Wulcan, Wagner eller Janlind som skriver något som förvisso kan stämma till 100% men om det är något negativt, sticker det till i kroppen. Det är en olustig känsla och en irritation som växer och den blir än större när kritiken kommer från våra egna.
Jörgen Lennartsson pratar om att det finns ”ett jäkla go internt” och även om det ska finnas utrymme för kritik så borde inte vi supportar kunna visa att vi vill vara med och bidra till att detta ”go” inte bara ska finnas internt? Kan inte vi supportrar sluta upp och visa att vi står bakom den förening vi älskar, oavsett om det är på Twitter eller inte, även när det blåser snålare, kallare och jävligare än på många år? Att det enbart kommer 783 personer till Ullevi kl 15 en lördag och dryga 2470 till en kvartsfinal i Svenska Cupen är oroväckande och vad som skrämmer mig är, som flertalet personen tidigare nämnt, vad händer med publiksiffrorna om resultatet i Matchen, inte går vår väg? Av de 30 000 personer som kommer ha biljett, hur många går till Gamla Ullevi den 17/4 mot AFC?
Givetvis menar jag inte att vi ska behandla Blåvitt med silkeshandskar. Vi supportrar ska absolut kunna vara kritiska men vi bör ändå tänka oss för innan vi kritiserar Bjärs och Jörgens gnäll. Det sista vi behöver är att det skär sig mellan oss supportrar och den personen som tränar laget vi älskar. Och jag tror att om vi kan undvika att ”gnälla”, kan vi istället skapa en bättre stämning mellan oss. En stämning mer bestående av ett bildligt ”Vi krossar, vi mosar, vi slår ihjäl, de bönder som tvivlar på oss” istället för en stämning bestående av just dessa bönder.
Men kära supportrar, en enkel vädjan, om det skulle gå mot vår önskan den 1:e april, visa för spelarna att ”vi stöttar er i med- och motgång”, visa Blåvitt att vi är supportrar även efter den 1:e april och visa oss själva att vi är bättre än 2470 när AFC kommer på besök.
Något som ej är relaterat till ovanstående men också måste nämnas från Upptakten, är Markus ”Armbågen” Rosenbergs svar på fansfrågan ”Vem kämpar om 2:a platsen?” Svar: ”Det finns många lag. Östersund, Häcken”.
Definitionen av ”många” går att diskutera men jag väljer att se detta mer som en bekräftelse på att Markus har mer kunskap i hur man får bra vinklar med armbågen än på svenska språket.
