Ett kedjebrev om Hammarby - Del 2

Ett kedjebrev om Hammarby - Del 2

Göran,

Svar på allt, well … Önskar att jag vore en diakon, en själasörjare, men du får ta detta för vad det är, ett stilla raseri. En gammal flickvän sa till mig en gång efter en förlust mot Ljungskile borta, efter att jag kastat en trasa: ”Men herregud, håller du på såhär här efter varenda förlust så lämnar jag dig.” Hon lämnade mig.

Vet inte riktigt hur jag skall inleda … Jag får börja med första raden i John Holms klassiker ”Genesarets sjö”: Rötterna blir starka när det blåser. Hela den låten är som en saga inte bara om ditt och mitt Hammarby, utan även mitt eget liv i en förment litteraturvärld. Undrar bara hur många av våra supportrar som ens vet vem John är, eller för den delen ”Slas” vars nuna så vackert fladdrar på VÅR läktare borta som hemma. Fast nu är det inte supportrarna vi skall tala om, men Johns rad samlar oss, åtminstone dig och mig.

Jag börjar om.

Det är inte ilska jag känner i dag, inte ens uppgivenhet. Snarare ett stort vemod. Och det är inget jag gillar, eftersom det för mig tillbaka till gränser av nostalgi där jag varit och dit jag sällan vill tillbaka. Jag vill bli förbannad, men hänger mig ändå istället åt minnen, kollar klipp på matcher från förr, gamla hjältar och icke-hjältar, intervjuer jag själv gjorde åt officiella hemsidan med de flesta från 2007-13, tränare och spelare… Du nämner några av dem, jag kan ta hundra till, om vi nu inte bara snackar derbyn. Egentligen skiter jag i derbyn. Eller, det vet du att jag inte gör. Men det finns något i detta uppblåsta som jag inte riktigt står ut med. Kanske har det att göra med att min son satt fast i Göteborg hela sin skolgång. Tog han någonsin av sig mössan, tischan, någonsin? Nej. Inte många kids på Söder tvingas stå ut med det tryck han utsattes för. Tur att han var bra på fotboll själv. När tränarna frågade, ”Vad har ni för hjältar?”, ja, det var ju de vanliga, och så kom ekot: ”Suleyman Sleyman”. Liten rolig detalj i sammanhanget här är att han, när hans ungdomslag i Gothia Cup mötte ett USA-gäng som fysiskt var dubbelt så stora, gick in extremt hårt redan i första närkampen, stämplade, markerade, typ Petur. Det blev 1-4, men respekt. Jonathan fick för övrigt ”ledigt” från skolan i stort sett varenda måndag under åren i Superettan eftersom hemfärderna från resor efter bortaförluster gjorde honom sjuk på riktigt. Jag vill se glöd även borta mot BP.

Kommer ur linje här nu… Åter till ämnet …

Jag tänker på min gamla kollega på officiella hemsidan, Hans-Olov Öberg, då som nu även bokförläggare, som myntade det klassiska uttrycket: ”Glöm aldrig Gefle.” Det som en uppmaning, en maning. Inte hjälpte det. Som vi har torskat sedan dess. Ljungskile, BP och Värnamo, Mjällby, år efter år, år efter år. Vad har vi då nu att glömma, vännen? En hel del. Skall vi börja diskutera den moderna fotbollen och dess konsekvenser är vi förlorade. Vi kommer aldrig tillbaka just dit igen, till de åren när det var gräsplan och handen på riktigt mot hjärtat på VÅRT klubbmärke, inte ens som ifjol när vi ändå hade Jeppe Andersen i truppen. Saknades han i derby-truppen? Say no more.

Marti Cifuentes... Vi kan med rätta kritisera. Såhär, jag kastar ut tråden för diskussion: Jag ogillar ideliga tränarbyten. Att ge serben foten senast var en hederssak eftersom han verkar vara en narcissistisk streber, betedde och beter sig nyckfullt som en hamster, hamnade efter Malmö först i Röda Stjärnan och sedan Saudi, men Marti… Jag vet inte. Han är ung, fortfarande relativt oerfaren (oavsett vad han själv trumpetar ut i tid och otid) och utvecklingsbar. Vill tro att han har lärt sig mycket under tiden hittills hos oss. Han kan serien bättre vid det här laget, visade trots allt skills i att vända trenden efter den katastrofala våren och får han en vinter till på sig kan det bli ännu bättre. Kanske. Jag tror att vi alla lite till mans lät oss luras av solbilder från TVÅ läger i Spanien och blåbärskross i gruppspelet i cupen. Sedan kom knäpp på taktik-fingrarna. Oroväckande: att han och hans bänk inte verkar kunna ändra matchplan. Hur som helst, skall ett tränarbyte ske så måste det göras nu och inte mitt under kommande säsong. Inte heller vill jag se en massa hemvändare från förskingringen. ”Ludde” och Bojanic, visst, men de gjorde succé i asiatiska Champions League så sent som i förrgår och lär knappast komma på tal, men i övrigt finns det ingen out there. Kung Kennedy var unik, men bortsett från att han var en fantastisk spelare så hade han just det där Bajen-hjärtat.

Jag kan inte ge dig några bra svar gällande spelarnas och bänkens tomma blickar inte bara i derbyt utan i alldeles för många matcher den här säsongen. Frågorna om ett vackert förflutet kontra "den moderna fotbollen" - med allt vad den innebär gällande både spelsätt och organisation - truppbygge inför nästa år, med start omedelbart, och eventuellt tränarbyte, de är inget för veklingar. Går det att finna en balans här, Göran, vad tror du? Och: om vi skall ha två träningsläger även under detta uppehåll, vore det inte lämpligt om ett av dem blev ett boot camp hos jägarna i norra Sverige? En annan grej, Joel Nilsson och Trawally, var det ett statement att ingen av de ens var med i derby-truppen, och hur skall vi hantera kommunikationen uppifrån där?

Med detta skrivet är det klart att vi fortsätter kämpa. Låt se vad som händer. Vi har tre matcher kvar. Först efter dem kommer vi kunna göra en bättre analys och ge betyg till samtliga inblandade. Och när killarna sviker har vi våra fantastiska damer att fokusera på!

As ever.

Per Planhammar
 

Per Planhammar2023-10-26 10:07:00
Author

Fler artiklar om Hammarby

Projektet Hammarby Fotboll - Nya tider, del 9
Inför: Hammarby möter Västerås i Allsvenskans sista omgång
Intervjuer efter Hammarby-MFF 2 november 
Spelarbetyg efter Hammarbys kryss mot Malmö
Inför Hammarby - Malmö