"Ett steg närmare Påskbergsvallen": HBK - Häcken 0-3
Ett HBK med fina intentioner föll tungt mot ett blekt BK Häcken.
Sämsta hemmalaget med enbart nio poäng på tio matcher, tre raka förluster i bagaget och en trupp där inte en enda spelare noterats för mer än ett mål i årets Allsvenska. Detta mot ett Häcken i bra form och med en glödhet Yasin på topp. Inte ens Håkans patenterade analysmaskin behövdes för att uttyda förhandsutgången. ”Känslan är att de enda som tror på oss är vi” kommenterade Igor Krulj tiil hbk.se inför matchen. Tja, behövs det verkligen en motivering till det?
Trots detta var det HBK som spelmässigt var det bättre laget i första halvlek, men i målkolumnen stod det fördel bortalaget. Efter en trevande inledning där HBK började piggast glömdes Yasin bort och från ingenstans hade Häcken gjort matchens första mål.
HBK repade sig och direkt efteråt bjöd Gudmundsson på en soloräd genom centralt mittfält och avslutade med ett inte helt ofarligt men alltför tafatt avslut mot Abrahamsson i Häckenmålet.
Halmstad spelade egentligen inte dåligt, men fotboll handlar samtidigt om att göra mål, en ädel konst som kommit bort någonstans bland Örjans korridorer.
Kinoshita och Gudmundsson var som brukligt Halmstads främsta kreatörer och båda två hade flera bra lägen som kunde förvaltas mer effektivt. Allt som oftast svävar bollen runtom motståndarnas straffområde utan att nå sluthållplatsen.
Första halvlek, som sagt, spelmässig fördel för HBK. Häcken var förvånande passivt och led märkbart av plastgrässaknad. Defensivt för HBK:s del skapades enbart bekymmer när Häcken satte hög press och störde HBK:s försök till att spela sig ur situationen.
Underläge för Halmstad halvvägs, men med en matchbild som verkade lovande. Nog fanns det förhoppning om att spelarna skulle fortsätta forceringen i andra akten.
Så blev det dock inte och i en väldigt ryckig och relativt händelsefattig avslutande halvlek lyckades HBK inte komma särskilt nära det välbehövliga kvitteringsmålet. Efter 68 minuter spelat kommer chansen som alla väntat på när Svedberg sätter en djupledspassning mot Gudmundsson som helt fri på högerkanten avslutar – mitt på målvakten.
Tio minuter senare drar Mathias Ranegie ner nattdraperiet för Halmstad och läser en kort men effektiv godnattsaga för Isak Pettersson medans hans välplacerade nick finner målburens innersta vänstra nätmaska.
Med minuten kvar av matchen ökar en lat Paulinho, som vägrat det defensiva jobbet, på matchresultatet till 3–0 och skickar HBK ytterligare ett steg närmare Påskbergsvallen 2018.
HBK spelade bra nog för att vinna denna match, men som vanligt så övergår ett inledningsvis lovande anfallsspel till rent pladask i slutskedet av matcherna. Känslan är att när matchen fortsatt är öppen finns en plan som med det rätta flytet kommer fungera. När det däremot krävs en kvittering, och Häcken getts möjligheten att försvara den finns väldigt lite att gå på. Långa bollar utan adress och utan resultat.
Nej, det här blir svårt för Halmstad och med dåliga resultat växer frustationen.
- Hur många avgörande felpass kan en ”mittfältskreatör” som Mathisen egentligen slå under en match?
- Har Westerberg någonsin slagit två raka inlägg som inte fastnat på första försvarare?
- När ska någon tala om för Gudmundsson att det finns ett hav av mål bredvid målvakten att sikta på?
Nåja, gnälla får vi göra efteråt. Nu gäller det som sagt att tro på detta, ända in i slutet. Vad annars ska vi göra?
