Camp Edamer: Europa League runt på 80 timmar
Jag är inte Phileas Fogg. Peter Lind är inte heller Passepartout.
Detta till trots spökar den gamle Jules Verne-historien i mitt huvud så här timmarna innan avfärd mot det okända. Imorgon ska jag ge mig ut på det stora äventyret. Jag och min trogne compadre ska färdas en ohygglig sträcka på 80 timmar och förhoppningsvis bevittna makalösa mirakel.
Jag ser fram emot denna resa av väldigt många olika orsaker. Och räds den av lika många.
Min fru kommenterade min frenetiska packningsiver och mitt planlösa vandrande i hemmet med:
”Vi har precis varit tre veckor i Italien och då var du hur lugn som helst, nu är det som om du ska på nån audiens hos Kungen av Holland.”
Hon har en poäng. Det ÄR speciellt att för första gången åka på ett av Himmelrikets berömda ”camp”
Även om det fick det fåniga namnet ”Camp Edamer”.
Kraven man lägger på sig själv är tunga. Arvet att förvalta från tidigare legendariska camps vilar över en som en blöt filt. Tänk om jag får skrivkramp? Tänk om jag misslyckas? Tänk om Kaveh får reda på vilket hotell vi bor på? Farhågorna är många och dystra.
Men jag har nog kommit över den tidiga rädslan nu och ser fram mot resan.
Jag menar….vad är det värsta som kan hända? Att folk tycker mina artiklar suger? Haha…ja det hade ju inte varit första gången precis. Så jag är lugn. Lite lugn. Eller i alla fall intalar jag mig det……
Jag ska åka med Peter Lind. En legendar på Himmelriket. Fotografernas fotograf. Han och jag ska åka bil ner tillsammans i 9 timmar. Det ska väl bli kul.
Eller…jag har ju bara träffat Peter på skribentträffar förstås. Jag har ju aldrig spenderat 4 dygn med honom. Fast på träffarna är han skittrevlig och allt. Men man vet ju aldrig.
Tänk om karljäveln gillar Country, Schlager och dansband och envisas med att lyssna på det i bilen?
Tänk om hans stora intresse är att citera Dostojevskij? Tänk om han enbart pratar om sig själv i tredje person? ”Peter är kissig, Peter tycker att Thomas ska stanna bilen så Peter får kissa och sträcka på Peters ben”.
Han kanske blir bilsjuk och fontänkräks över hela mig och bil med mera? Är han månne en narkoleptiker som faller i sömn på en sekund och snarkar vildsint när vi passerar Hamburg?
Och sen när vi kommer fram. Tänk nu om Kaveh har snokat fram var vi bor? Då ska man tvingas lyssna på hans outtröttliga malande. Man sitter där och ler stelt medan han gnatar på om sina myrfarmar, hans nya digitala fotbad och hans jävla recept på nån kokt ödlehjärna från Iran.
Kanske dricker jag nåt vatten och blir magsjuk? Ni vet så där hysteriskt magsjuk så man nästan dör?
Mitt hotellrum har blivit felbokat och jag får en skrubb under en olaglig bordell endast frekventerad av nekrofiler? Tänk er lukten….
Eller så går bilen sönder på autobahn och vi tvingas sitta 2 veckor på en bilverkstad i Schnitzelschnablung.
Fan…detta kommer att bli kanon ju.
Imorgon åker vi klockan 09:00.
Det går säkert bra…..
P.S. Skämt åtsido ska vi försöka att göra Camp Edamer till ett camp ni minns, ett camp ni kommer att gilla att följa och ett camp som bjuder på rapporter, bloggar och trams som kan tilltala de flesta av er.
Jag är taggad. Peter är taggad.
Vi är redo att försöka överträffa tidigare camps.
FORZA CAMP EDAMER!
FORZA MALMÖ FF!
