Exil-familjen får tillskott
Vi lämnar Allsvenskan och Champions League bakom oss för en stund. Undertecknad flyttar till Halmstad, vilket innebär att Exil-familjen utökar.
1994 föddes jag med ett himmelsblått hjärta. Med en mamma från Malmö och med en pappa som varit MFF:are sedan barnsben, gick det inte att undgå världens finaste familj och förening – Malmö FF.
Trots boende i Ystad större delen av mitt liv, har jag länge känt mig hemmahörande i Malmö. Allt ifrån när jag hälsat på mormor och morfar i staden från alla matcher, träningar och intervjuer som skett på stadionområdet.
Jag minns när jag som liten grabb hängde vid staketet nere vid stadion när MFF tränade. Föräldrarna åkte och shoppade medan jag ägnade åt att studera hur MFF tränade.
Jag minns också hur jag jagade bland andra Daniel Andersson, Olof Persson och Markus Rosenberg för att få en signatur på en bit papper. Människor som jag i dag står så nära efter alla intervjuer. Det känns märkligt.
Den första intervjun jag gjorde var med Guillermo Molins. Året var 2010. Jag hade förberett en intervju med en annan spelare. Oklart vem. ”Guille” kom förbi och sa ”Jag kommer om fem minuter”. Jag stod som ett frågetecken, men blev givetvis väldigt tacksam. Och visst, han kom! En händelse som jag än i dag funderar på vad som egentligen hände.
Efter alla år på både ståplatsläktaren (både på nya och gamla stadion) samt pressläktaren går jag nu in i ett nytt sekel. Ett sekel där jag måste flytta från Skåne.
Till hösten kommer jag att ta upp kampen om att förverkliga min dröm – att bli sportjournalist. Jag kommer därför bli en exilare och bosätta mig i Halmstad.
Något som känns väldigt spännande, men visst, magklumpen växer när man tänker på det fotbollsrelaterade. Hur ska jag kunna bo så långt från stadion? Nu får jag istället nöja mig med HBK och Örjans Vall.
Men vi ska komma ihåg en sak. Vi har haft brinnande hjärtan som blivit exilare för ett tag och sedan kommit tillbaka som hjältar. Jag tänker på Martin Östling. En person som jag arbetat tillsammans med. En person som har världens största hjärta både till MFF och till sina medmänniskor. Han flyttade till Kalmar för studier och kom tillbaka som redaktör för Malmö FF.
Vi får heller inte glömma bort Magnus Johansson, redaktör för Himmelriket. Också en god person med ett brinnande MFF-hjärta, bosatt i Varberg. Strongt. Nu får jag väl dessutom höga förväntningar från Magnus håll att komma och hälsa på?
Och till sist, vi får inte glömma bort alla andra exilare där ute som åker land och rike runt för att heja fram vårt MFF!
Kommer vara omöjligt att dyka upp varje hemmamatch, men då och då kommer jag dyka upp på himmaborgen. Samtidigt vill jag också påpeka att mitt himmelsblåa hjärta kommer vara lika himmelsblått var jag än bosätter mig. En dag kommer jag tillbaka. Tillbaka där allting började.
På återseende!
PS. Antar att jag inte blir ensam MFF:are i Halmstad. Så skicka gärna ett mail till wilhelm.nilsson@hotmail.com, om du känner dig träffad. Så kan vi öka MFF-gemenskapen i HBK-land. Överens? DS.
