Exilsnok nummer 100 är Owe Karlsson
Världen är bra liten, vi är födda samma år. Ove är också arbetskamrat till ”Bajen Pernilla”, som är sverigechef på Svenska Fans. Här kan ni läsa vad han kommer säga till henne när de träffas på jobbet!
I lördags hade vi Exilsnokar Stockholm en samling på en sportbar i Stockholm. Förlusten mot Gefle sved i skinnet. Spelet som våra Vita och Blå krigare visade upp värmde dock. För mig värmde det också i hjärtat att så många kom. Vi var närmare 50 personer som såg matchen tillsammans. Alltmer börjar vi Exilare bli som en familj i storstadsdjungeln. Vi är nu ca 140 medlemmar i denna exklusiva församling i Hufvudstaden. Familjekänslan blev än starkare för mig när Owe fick vår t-shirt som den 100:e medlemmen. Givetvis tog jag ett snack med min gamla Lärkakompis i halvlekspausen.
Owe hur känns det att vara nummer 100 och vara här just nu?
- Det känns jätteskönt och en ära. Jag tänker på min pappa som är i himlen nu. Han tog med mig till Idrottsparken i början på 60-talet. Från 1965-75 missade jag nog inte en en enda match på Parken. Det känns som att komma hem igen!
Hur länge har du bott här i Stockholm?
- Lika länge som du, flyttade hit 1979.
Hur kommer det sig att du upptäckte vår falang så sent? Vi har ju faktiskt funnit i 3 år...
- Jag har varit medlem i IFK Norrköping hela tiden. Men sen såg jag på Svenska Fans att ni fanns. Jag måste nog läsa den sidan oftare. Men bättre sent än aldrig.
Du är ju lärarkollega till Pernilla Olsson på samma skola. Hon är ju kanske Stockholms mest kända kvinnliga bajensupporter och en av mina favoriter som skribent på Svenska Fans. Dessutom ”chef” för de svenska lagsidorna. Vad säger du till henne när ni syns på jobbet på måndag?
- Jag säger att det är skönt att se allsvensk fotboll och lycka till i Superettan. Vi är faktiskt arbetskamrater och jag hoppas vi spelar i högsta serien tillsammans snart. Det finns inget bättre än att häckla jobbarkompisar...
Vad är ditt bästa minne som supporter?
- När jag gick med min pappa första gången, hade vi ju haft vår storhetstid. Men jag åkte ner från Stockholm och såg första SM finalen mot Malmö 1989 på Parken. Annars tyckte jag Tipscupmatcherna på somrarna var fantastiska, när Europa kom till Peking.
Ditt sämsta minne?
-Det måste jag säga 70-talet när Åtvidaberg var så himla bra. Det var hemsk när Sandberg och Edström snurrade upp oss på Idrottsparken.
Hur ser familjen ut då?
- Jag har en son som är Gnagare. Jag vet inte vad gjorde fel där. Jag tror kanske att jag tappade honom från skötbordet. Barnens mor som jag bor tillsammans med, jobbar i en Hammarby skola i Stockholms södra förorter. Hon är garanterat Grön Vit. Jag bor i Björkhagen det är ju Bajenland så det förslår. Så därför känns det extra skönt att vara här ikväll. En balans i tillvaron om du förstår vad jag menar...
Jag förstår precis. Det är ett helvete att vara Exilsnok här uppe. Men det blir lättare nu när vi börjar att hitta varandra! Vad säger du om dina klasskamrater från De Geer, gamla Lärka. Skolan som IFK bildades på...
- Jag hade två klasskamrater som är lite kända. Du gick ju i samma klass som dem dem på Djäknepark. Tomas Westerberg som nu är en av de ansvariga för ungdomssidan i IFK. Sen Johan Croneman som också är Exilsnok. Han skriver ju på DN på både kultur och sportsidan.
Jag kommer ihåg båda två. Hoppas Johan kommer hit någon gång. Träffade honom vid Kanalplan då sonen spelade för Bajen, sen i någon rutten match i Superettan mot Väsby. Den arenan hoppas jag vi slipper åka till igen. Ha det så gott hoppas vi syns snart!
- Det kommer vi garanterat göra. Känns som sagt var skönt att komma hem när man träffat er här....
Exilsnokarna Stockholm finns också på Facebook. Det går jättebra att bli fan till oss även om man inte är förvisad att bo i Sveriges största stad. Du hittar vår snygga logga på vår vår fan site här:
http://www.facebook.com/home.php#!/exilsnokarna
