Exklusiv intervju med Jiloan Hamad - ”Jag har varit kung i stan”
Gabriel Aspelin har träffat Jiloan Hamad. Det blev ett långt samtal om SM-guldet, landslaget och twitter bland annat
Den 1 januari är Hamad spelklar och redo att bära den blåa matchtröjan. Men för första gången på sex år är tröjan inte ljusblå, utan mörkblå. Den tyska klubben Hoffenheim drog längsta strået bland alla de klubbar som under sommaren och hösten ville ha Hamad. Jag intervjuade Hamad i samband med sponsorernas dag i veckan. ”Jille” berättar här om övergångscirkusen, landslagsuttagningarna och vad han kommer att sakna i Malmö FF.
Porten till kombihallen öppnas och det första jag möts av är Erik Friberg som skriker mot domaren: ”de är ju solklar straff och dessutom hemmåtpass!” Malmö FF har anordnat en dag där spelarna möter klubbens sponsorer. Friberg lever sig in i matchen som om den vore avgörande för SM-guld. Hamad sitter och lutar sig mot stolpen vid sidan av planen. Inte ska han riskera att bli skadad inför sitt äventyr i Tyskland, tänker jag. ”Nä, jag chillar idag”, instämmer Jille medan han försöker leta upp en bänk där intervjun kan äga rum. På vägen dit stannas han fyra gånger av fans som vill ha en bild på honom eller bara önska honom lycka till. Jille stannar gladeligen varje gång.
Att ni var det bästa laget i Sverige i år råder det inget tvivel om. Vilka faktorer ser du som avgörande för att ni vann guldet?
- I början av säsongen fick vi ju in Emil Forsberg, Magnus Eriksson och Erik Johansson. De tre värvningarna var viktiga. Men även att Gische kom och ersatte Rantie betydde mycket. Sen har vi haft plusstatistik mot alla topplagen. Det har också varit avgörande. Vi har alltid haft en bra nivå på vårt spel och laget har utvecklats under hela året.
Du har precis fyllt 23 år och har varit en ung lagkapten. Hur har rollen som ledare varit?
- Grejen är att jag var lagkapten i U21- landslaget tidigare. I ungdomsåren var jag också kapten. Men i Malmö var det mycket att tänka på som lagkapten i början. Jag har alltid haft press på mig men det blev extra mycket nu. När en match står och väger är det jag som ska stiga fram. Jag har haft hjälp av en mentor som MFF har anställt. Ernst Knutsson heter han. Han har hjälpt mig att utveckla mina ledarskapsförmågor. Med hjälp av honom och mina medspelare har det rullat på. Man växer som spelare i rollen. Jag tror att anledningen till att jag fick vara lagkapten var att jag hade det i mig någonstans. Jag behövde liksom inte vara någon annan utan det kändes naturligt efter U21. Det blev lättare för varje dag och månad som gick. I slutet var allt på topp och nu ska jag lämna. Men det har gått jättebra som kapten.
Hamad flyttade från Örebro till Malmö som 17-åring. Tidigare hade han spelat i BK Forward i division 1.
- Jag minns när jag kom som 17-åring. Jag kände direkt att detta var en framgångsrik klubb. Malmö är liksom den enda klubben. Det är många som håller på den och alla inblandade är seriösa. Jag märkte direkt att allting är mycket större med pressen, fansen och alla supportrarna. Det ligger i klubbens natur och i den fina historia som klubben har.
I början av din karriär i Malmö FF var du ofta bara inhoppare, hur mycket har det förtroende du fått under de senaste säsongerna i klubben betytt för dig och din utveckling?
- Det betyder väldigt mycket. Rikard gav mig riktigt förtroende. Klart jag fick förtroende av Rolle också men inte det här ”100, 100”-förtroendet. Men jag har fått jobba mig upp hela vägen och det är jag ju tacksam för. Man får inte saker och ting gratis. Men det var när Rikard kom som jag fick fullt stöd. Även om jag gjorde fem dåliga matcher fick jag starta nästa match. Det har betytt väldigt mycket för min utveckling. Säsongen 2010 saknade jag att spela en hel säsong. Att jag liksom kunde lira från januari till match 30. Det har jag fått göra nu två år i rad. Jag har spelat 126 allsvenska matcher. Det är perfekt. Det var vad jag behövde som spelare.
Nu har det precis varit landslagssamling och många menar att du borde vara med i truppen. Har du haft någon kontakt med Erik Hamrén?
- Inte under de senaste matcherna. Jag har varit med i den där 30-mannatruppen. Vad jag vet hade klubben fått ett brev där det stod att jag var med där och nära A-landslaget. Hamrén tog ut mig till Englandsmatchen men jag satt på bänken hela matchen. Sen ringde han också inför landskampen mot Norge och sa att ”om Kacaniklic går sönder så får du komma in”. Han sa ”fortsätt som du har gjort” och hit och dit. Men jag kan ju inte säga att vi haft någon lång dialog. Jag gör mitt bästa varje dag och det är klart att jag vill vara med i landslaget. Jag hoppas att jag kommer med i framtiden. Jag tycker att jag borde vara med. Det blir nog lättare när jag är utlandsproffs. Att få spela i världens bästa liga hjälper. Men jag måste också få speltid och göra bra ifrån mig i Tyskland. Det har gått bra här i Sverige. Va fan, jag är 23 år, lagkapten och har vunnit två sm-guld. Som sagt, jag tycker att jag borde få vara med.
Många spelare i MFF är just nu i sitt livs form. Samtidigt finns det spelare som startar i svenska landslaget som gör dåliga insatser i sina klubblag. Tycker du, som jag, att det är märkligt?
- Nej, jag vill inte kommentera sådant där. Jag kämpar varje dag. Men det är klart att man vill va med i truppen.
Albornoz hade det väldigt tufft i början av den här säsongen. Om jag förstår saken rätt är ni nära vänner, både på och utanför planen. Hur ser sambandet ut mellan er vänskap och era fotbollsmässiga insatser?
- Miiko hade en tuff period. Jag har sagt det innan. Att komma ur det där mentalt är bra gjort. Jag vet inte om jag hade klarat det. Han har fått stöd av oss spelare och av klubben. Grejen är ju inget man ska vara stolt över. Men han har på bästa sätt tagit sig tillbaka från motgången. Han får vinna SM-guld och spela fantastisk fotboll. Jag har ju känt Miiko redan innan MFF och jag blev glad när han kom till klubben. Vi spelar likadan fotboll. Man säger ju att ”lika barn, leka bäst” och så har fallet varit på vår kant. Vår vänskap har stärkts för varje dag och vi har kul tillsammans på planen. Hoppas att det syns.
Förra veckan deltog Hamad i twitterhashtaggen #minflykt. Där berättade han om sin familjs väg till Sverige. Jag tillät honom att använda mer än 140 tecken som man begränsas till i twittervärlden.
- Twittergrejen gjorde jag efter att ha fått mail från några kända kurdiska personer, bland annat politiker. Min familj och jag har haft en lång resa. Familjen har kämpat mycket. Pappa var i krig i 14 år. När mamma hade mig i magen och en dotter som var ett år gammal var de tvungna att fly från landet. Det blev via Sovjet och sedan blev de fängslade i Turkmenistan. De var fångar där tills de fick papper på att de var kurder. Fängslade som flyktingar i flera månader. Morsan skulle föda mig och blev då släppt från fängelset. Detta var i samband med att vi fått pappren som bekräftade att vi var kurder. Efter det bodde vi i Moskva i två år innan vi kom till Sverige. Mamma och pappa har sett mycket och är uppväxta i krig. De hade inte alls samma möjligheter som man har i Sverige. Det är jävligt svårt att förstå för andra. Jag har varit där tre år i rad och det är först då man förstår hur folket där nere har det. Men de har det bättre nu än förr i tiden, för alla har mat på bordet i alla fall. Men man märker hur tufft det är när man går på gatorna. Ibland kommer det stridsvagnar och man ser militären framför sig. Bara 40 minuter bort är det turkar som bombarderar kurdiska berg. Det är mycket som händer hela tiden och många människor dör. Det är inte som i Sverige där allt är bra och det inte händer fruktansvärda grejer varje dag.
Under hela detta år har du varit en jagad spelare av klubbarna i Europa. Kan du berätta om hur det gick till innan du beslutade dig för att gå till Hoffenheim?
- Vi hade en dialog med Malmö under sommaren. Vi pratade om frågor som: Ska jag förlänga kontraktet? Ska jag lämna? Detta var i samband med att spelet gick bra och vi låg i toppen av tabellen. Då tänkte jag att om jag avslutar på topp och vinner guld har jag gjort mitt i klubben. Jag ville inte att jag skulle lämna mitt i en säsong så folk kunde kommentera och säga att ”han bara drar utomlands”. De bud som kom under sommaren kändes inte bra. Det var klubbar från Holland, Kroatien och sen Maccabi Haifa som var intresserade. Sedan var det Sochaux i Frankrike. Vi var nere i Frankrike och kollade allting. Men det kändes inte 100 % rätt.
När bestämde du dig för att stanna i MFF?
- Det var i samband med att Rantie blev såld. Klubben sa då att de hade bekräftat ett bud från Sochaux och att allt var upp till mig om jag ville lämna. Samtidigt sa de att de helst ville att jag skulle stanna, för de hade inte råd att tappa två spelare. Jag tog då beslutet att jag ville vara kvar och vinna SM guld. Och så blev det. Jag har ett sms på min mobil från min agent där han skriver ”Då bestämmer vi oss. Nu stannar vi kvar och då ska du fan vinna ett SM guld”. Det meddelandet är kul att kolla på ibland. Min avslutning har varit perfekt. Personliga pris och två titlar. I augusti, innan jag valde Hoffenheim kontaktades vi av en massa klubbar. Sunderland och West Hams intressen var konkreta. Vi satt bland annat och pratade med Sunderlands sportchef. Det var även tre klubbar från högsta ligan i Frankrike, någon italiensk klubb och Norwich som ville ha mig. Sista veckan av transferfönstret kom Rubin Kazan från Ryssland med ett monsterbud. Alltså vi snackar mycket pengar. Klart jag funderade på att gå dit.
Men det gjorde du inte. Och jag tycker att du ska ha en eloge för att du inte valde pengarna i första hand.
- Jag hade blivit besviken på mig själv om jag gått till en sådan liga i den här unga åldern. Jag vill satsa på karriären nu. Men jag ska ju inte ljuga. Tyska ligan har ju också fått ekonomin och alla bitar. Det är den bästa ligan enligt mig. Spelare utvecklas där. Jag kommer till ett mittenlag som tror stenhårt på mig. Det var därför jag valde Hoffenheim. Det var ett enkelt val när de ville ha mig. Pengarna kan komma sen och jag satsar på min karriär först.
Vad har dina agenter betytt för dig under den här tiden?
- De har gjort ett fantastiskt jobb. De hade kunnat tjäna flera miljoner om de hade fixat en övergång till någon annan klubb än Hoffenheim. Men jag litar på Fehrat och Nenad. De har varit med mig sen jag var 15 år. Familjen har också varit delaktig i mina beslut. Jag har haft bra rådgivare hela tiden. Det är viktigt att man inte tappar sitt spår. De där stora agenterna som har 50 andra spelare ger en inte samma känsla. Fehrat och Nenad bryr sig om mig. Jag är som en son eller som en lillebror till dem. De tar hand om mig på bästa sätt. Sen handlar det om kontakter också. De är inte så att jag lallar runt med agenterna. De har ju de bästa kontakterna också, som de fått genom att representera mig och genom sitt eget jobb. Det är ingen fritidsverksamhet liksom. Jag erkänner att jag är jävligt nöjd med mina agenter.
Vad var det som skiljde Hoffenheim från de andra klubbarna?
- Grejen är den att Hoffenheim var väldigt intresserade. De hade scoutat mig länge. Det var de som tog kontakten med oss. När en klubbs sportchef och tränare säger att de är jättesugna på en så känns de rätt. De hade lagt upp en plan för mig. Det hade kunnat vara så att jag inte skrev på för någon klubb alls under denna tid och att jag satt kontraktslös nu. Då hade det typ varit Valencia och Atletico Madrid som varit intresserade nu. Jag menar, jag är en svensk mästare, är ung och har bra rykte ute i Europa. Men jag tänkte: vad kan vara bättre än en klubb som tror på mig så mycket som Hoffenheim?
Låt oss säga att du hade haft två år kvar på ditt kontrakt med MFF, vad hade du blivit såld för då, tror du? På transfermarkt.com menar de att du är värd 25 miljoner.
- Jag tror att jag hade varit värd 25 miljoner. Det finns spelare som jag inte är sämre än som blir sålda för mycket mer. Samtidigt är man ju en allsvensk spelare. Hur attraktiv är man då? Lägger man samman alla de här bitarna är det svårt att säga en summa, men Malmö hade nog krävt 15-20 miljoner för mig. Ranegié blev ju såld för den summan så varför skulle inte jag kunnat bli det?
Du blir spelklar den 1 januari. Hur ser tiden ut innan vårsäsongen drar igång?
- Jag kommer att ansluta till Hoffenheim den 6 januari. Så jag är ledig fram till dess, men jag tränar givetvis. Klubben kommer ge mig ett program som jag ska följa. Jag ska besöka klubben den 11e till 14e december. En av de dagarna möter de Dortmund, så jag ska kolla den matchen. När jag är på plats ska jag göra lite tester och screenings, sen träffa lagkamraterna och fixa lägenhet. Den 6 januari åker vi på träningsläger.
I Malmö FF har du varit lagkapten och en av de viktigaste spelarna. Blir det en omställning nu?
- Jag kommer från en klubb där jag har varit en kung i stan liksom. Jag är lagkapten, jag är ung och jag är omtyckt. Men det ska inte vara några problem. Fotboll är så. Jag får uppleva allt igen. Nu börjar jag från botten och det är bara att jobba sig upp igen. Jag ser kampen och jag gillar tanken på att vara i underläge för att sedan jobba mig uppåt. Jag behöver den boosten. Efter sex år i Malmö har man inte samma hunger som borde finnas där. I år har det ju varit annorlunda för jag har velat vinna ett SM guld. Jag visste också ganska tidigt att detta var mitt sista år i Malmö. Det är som när du har ett vanligt jobb: efter ett par år är du liksom bara där. Man vill ju ha utmaningar. Man ska lämna när man är bra. Är man kvar för länge tröttnar man.
Vad har tränaren sagt att du ska få för roll i Hoffenheim?
- De spelar med ett 4-2-3-1 system. Klubben har sett mig spela och vet att jag är en ganska central yttermittfältare. Det passar perfekt till deras lag för deras yttrar går inåt i planen medan deras ytterbackar kommer fram på kanten. Tränaren ser mig på de tre positionerna bakom anfallaren. Alltså som både en ”tia” och som en ytter. Han säger att de behöver en spelare som kan värdera när man ska avsluta, fortsätta anfalla och när man ska hålla i bollen. De gillar mitt spel. Att jag tar skott utifrån, är trygg med bollen och har blick för spelet. Tränaren säger att jag ska börja på bänken direkt. Behöver jag en eller fem månader tills jag kommer in så spelar jag utifrån det. Jag måste först komma in i det hela. Första halvåret är bara en bonus för mig. Men utomlands kan allt hända. Spelare kan bli sålda och spelare kan försvinna. Vi får se vilken roll jag får.
Vad kommer du sakna med Malmö som stad och klubb?
- Det är tryggheten som man har här som jag kommer sakna. Lagkamraterna pratar samma språk och alla är vänliga mot alla.. Malmö är verkligen hemma för mig. Det är familjärt. Fansen, supportrarna och klubben.
Snabba frågor
Favoritserie: Suits
Favoritmotståndare att möta i match, lag/spelare: AIK. Sen är Tobias Hysén alltid rolig och skön
Något vi inte vet om dig: Jag gillar att sjunga fast att jag inte kan
Favoritbok: Alkemisten av Paolo Coelho
Att bli intervjuad av Olof Lundh eller Camilla Nordlund: Camilla så klart, haha
