Farväl!
Nej, men såpass dramatiskt är det egentligen inte. Ska ut och påbörja ett annat uppdrag, fast med samma fina rödblåa tema. Vill dock göra något av ett bokslut av den här två-åriga resan.
Det finns de gamla klyschorna att fotbollen är fantastisk för att den hela tiden berättar någonting om den samtiden vi lever i. Det är väl inte svårt att erkänna det när man har suttit på en pressläktare i ett regnigt Växjö när Höllviken kommer upp som nykomlingar och snor med sig tre poäng. Även om vi hade en position på den övre halvan var den nedåtgående spiralen i rullning. Dock. Det hände någonting där, sommaren 2015. Hösten avslutades på ett snyggt sätt och med ett antal nyförvärv skulle föreningen Östers IF hoppa upp på tåget för att åter vara i Superettan.
Hjulen började snurra i allt högre fart, dock med några oväntade stopp på vägen. Det höll på att helt spåra ur på den lilla hållplatsen i Tvååker då stinsen förtvivlat viftade bort passagerare som skulle göra resan behagligare. Stinsen cyklade hem till sig, oroad om hans plan verkligen skulle hålla. Kalle tvingades sätta dit bollarna från elva meter för att få det hela på någorlunda styrning. DJ:n fick åka med ett par hållplatser bort trots tvivelaktig biljett, avgjorde serien och med ett hånfullt leende mot konduktören tog han bestraffningen och hoppade av tåget på ett par stationer till. Dock med vetskapen om att Stinsens plan inte hade lyckats. Tåget skulle rulla i mål. Det skulle inga småklubbar i Skåne någonsin sätta stopp för.
Personligen fick jag plats på den här tvåmanna redaktionen inför seriens andra match 2015, Lund borta. Det fick mig att på riktigt hitta tillbaka till min stora ungdomskärlek, Östers IF. Jag har haft ett märkligt förhållande till den här klubben. Den har alltid varit nära mig, men i perioder inte tillräckligt nära. Lite var känslan när klivet ner i Division 1 kom, att vad tusan håller man på med? Jag vill inte se på och vara en tv-supporter som drar mig upp till ”Myran” ett par gånger per år. Jag vill vara med och känna allting, på riktigt. Jag vill också vara med och känna förtvivlan över något så banalt som fotboll. Jag vill vara med och känna den enorma glädjen och det lyft i ens vardag som en seger mot Norrby ger. Jag vill tacka Johan för att jag fick chansen att hitta tillbaka. Jag vill tacka East Front för att ni är en fantastisk skara människor och sist men inte minst vill jag tacka föreningen Östers IF. Jag vill tacka er för att ni finns. För att ni lyser upp människors vardag. Tack för att ni får en att känns sig som skit efter en förlust. Tack för att ni drar upp hela mitt känslospektrum.
Vi syns när träningsmatcherna drar igång. Med nya uppdrag och ny kraft.
Vi ska tillbaka!
