Camp Cardinal: FC Lugano - Malmö FF 0-0
Johan Dahlin, bäste MFF:are i S:t Gallen.

Camp Cardinal: FC Lugano - Malmö FF 0-0

Det blev en kylig kväll i S:t Gallen och en tuff nöt att knäcka för Malmö FF.

För den som hade hoppats på en upprepning av första halvleken mot Lugano i Malmö blev första halvleken i S:t Gallen en besvikelse.
MFF skapade inte en enda målchans under matchens första 40 minuter och man hade oerhört svårt att etablera nåtot eget spel alls.

Pratet om att Lugano skulle vara gruppens sämsta lag tycktes ha varit en potent tändvätska för schweizarna som inledde aggressivt och inspirerat.
Lugano skapade följdriktigt matchens första chans efter Rasmus Bengtsson slarvat med en undanrensning som landade hos en motspelare som efter ett väggspel tvingade Johan Dahlin till en vass räddning.

På hörnan som följde damp bollen ner hos en Luganospelare som i ett bra läge kunde ladda, men skottet smet tätt utanför Dahlins högra stolpe.

Sedan följde en lång period av ställningskrig där ingetdera av lagen fick något flyt i spelet, men känslan var att Lugano var farligare medan MFF hade väldigt svårt att få bett i sin press och få ett kontrollerat anfallsspel.

I den 31:a minuten tvingades Oscar Lewicki utgå på grund av skada och ersattes av Bonke Innocent.

De sista fem minuterna av halvleken öppnade spelet upp sig och MFF hade ett par halvchanser med ett skott utanför från Markus Rosenberg och en farlig räd in i straffområdet från en av halvlekens bästa MFF:are, Behrang Safari.

Samtidigt hotade Lugano i ett par attacker och det kändes närmast som en befrielse när pausvisslan ljöd.
Olyckligt nog för MFF hann Lasse Nielsen som hade en jobbig halvlek dra på sig en varning precis innan.

Känslan i paus var att MFF verkligen behövde steppa upp och få bättre rörelse och mer kvalitet i anfallsspelet, samtidigt som att pressen måste sitta bättre. Oroskänslorna om att få lämna Schweiz utan poäng fanns där definitivt.

Dessvärre startade inte andra halvlek bättre.
Spelet fortsatte att vara hafsigt och utan rytm och det var nästan plågsamt att se hur svårt MFF hade att få fast bollen på offensiv planhalva.
I stället fick Lugano bollen i nät efter en fast situation i den 57:e minuten, men målet vinkades korrekt av för offside.

Efter 60 minuter kom Bachirou sent in i en duell vilket resulterade i ett gult kort på mittfältaren och ännu en farlig fast situation med en inläggsfrispark. Denna gången vinkades inte avslutet av, men Johan Dahlin var välplacerad och kunde rädda.

Efter 64 minuter gjorde Uwe Rösler sitt andra byte, denna gången ett offensivt sådant. Guillermo Molins kom in i anfallet, Jo Inge Berget tog steget ner som wingback och Felix Beijmo fick kliva av.

I sekvensen efter sågade sig Lugano fram till ett friläge, men återigen kunde Johan Dahlin agera räddande ängel. MFF var definitivt i gungning och Lugano fortsatte att pumpa på med allt mer självförtroende.

Uwe Röslers huvudvärk blev förmodligen kraftigare då han redan i minut 69 tvingades ta ut en skadad Behrang Safari och sätta i Jonas Knudsen. Att ha gjort alla byten redan innan minut 70 kändes inte optimalt.
Under denna ryckiga period för MFF skapade Lugano fler chanser och man bara väntade på 1-0.

Efter 75 minuter kunde jag konstatera att MFF inte hade haft en enda riktig målchans. Frågan är när det hände senast i en match?

Under tiden som dessa dystra iakttagelser förmörkade mina tankar började faktiskt MFF så smått vrida sig ur greppet och få lite längre anfall, dock utan att skapa något riktigt. I stället smet Lugano upp i farliga omställningar och Johan Dahlin fick fortsätta att vara på tårna.

Sista minuterna präglades av ganska hafsiga omställningar åt båda hållen och tråkigt nog var MFF inte tillräckligt bra idag för att vinna. Nu väntar ett par tuffa drabbningar mot Kiev och FCK och det hade varit fint om vi suttit i förarsätet inför de fighterna, men så lätt skall det inte vara.

Precis som förra året spelar vi med kniven på strupen för att nå slutspelet. Det gick då, det kan gå nu, inget är omöjligt. 

Johan Dahlin var MFF:s klart bästa spelare idag och tack vare honom lever hoppet. Några andra som förtjänar en stor eloge är såklart den stora MFF-klacken på c:a 900 personer som dominerade fullständigt på läktarna. Ni förtjänade mer idag.





 

Pontus Kroon2019-11-07 20:52:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF