FC Trollhättan - Halmstads BK1 - 2
FC Trollhättan 1 - 2 Halmstads BK (Svenska Cupen)
Seger och jobbet utfört. Klubben spelar gruppspel i Svenskan Cupen 2019/2020.
Klubben åkte upp till före detta Superettska staden Trollhättan för match i Svenska Cupens andra omgång. Detta för att möta FC Trollhättan som placerar sig på tredjeplats i Division 1 Södra. Vi visste således på förhand att detta skulle bli ett motstånd som vi inte bara skulle kunna spela bort hur enkelt som helst. Dock hade jag förhoppning att det skulle vara stabilt och att vi skulle föra matchen någorlunda väl.
Tyvärr blev första halvlek precis så illa som vi har sett senaste åren när vi mött lågt ställda försvar. Vi kommer till vissa lägen men vi har förbannat svårt att ta oss förbi. Att föra spelet är inte vår starka sida även om det har blivit bättre sedan tränarbytet i våras. Trollhättan låg rätt i position och hade ett press- och närkampsspel som störde oss väl. FCT gjorde precis det som skulle krävas av dem för att ta chansen till avancemang. Dock är det på ett misstag på mittplan som friställer FCT:s anfallare som deras ledningsmål kommer på. Det är inte de själva som spelar till sig läget utan vi ger dem det. Kanske symptomatiskt för oss då vi inte alls fick fart på bollen och felpassarna löste av varandra.
Halvtidsvila och underläge. Känslan var at detta är året då vi misslyckas med att ta oss vidare till vårvinterns gruppspel och att försäsongen skulle bli vansinnigt lång och tråkig. Enda positiva var den grillade hamburgaren från grillen. Här har HBK att lära. Istället för bara rostad lök till burgaren önskas sallad och lök också.
HBK:s, för dagen vita, spelare beträdde planen minuter innan motståndarna och samlade sig i en ring där de diskuterade andra halvleks upplägg. Dock tyckte inte halvtidssnacket gjort jättemycket skillnad. Det var fortfarande långsamt och statiskt. Få löpningar för att luckra upp försvaret. Få löpningar med boll i fart och ett passningsspel där var tredje pass gick till fel lag. Det som fick matchbilden att ändras var när innermittfältaren spelandes på en kant Jonathan Svedberg byttes ut mot kantspringaren Emil Tot Wikström. En spelare som jag, och många med mig, önskat få in i spel många matcher nu. ETW tog för sig. Han började springa. Både med och utan boll. Han bröt mönstret. En del av förklaringen till att vi tog över matchbilden mer och mer var också att FCT började tröttna. Man märkte att de är tillhörandes en lägre division där tempot är lägre. Vi kunde men vår tyngd, kraft och tålamod trycka ner dem.
Även om våra mål kommer (för) sent i matchen, matchminut 59 och 87 så var känslan att andra halvlek var ett steg framåt och uppåt i jämförelse med första halvlek. Vi kom till fler lägen. Rasmus Wiedesheim-Paul brände några frilägen och Hadenius började äga mittens rike som han ska med sin styrka. Det som var skönt och trevligt var att Sadat Karim höll sig framme och åter gjorde mål som den måltjuv han kan vara. detta kan absloult båda gott inför hösten där han spetsar till konkurrensen för anfallarna.
Vinsten i sig är det viktigaste så att vi får de viktiga tävlingsmatcherna innan serien drar igång. Nu är vi fortfarande med i kampen om en titel. Nu satsar vi vidare i Superettens avslutning. Vinner vi resten kan det gå vägen.
