Fem förhoppningar inför 2011
Det var mycket som gick rejält åt skogen 2010. Det sportsliga resultatet var en ren katastrof och ekonomin, som varit usel under så lång, nådde rekorddåliga nivåer. Men nu är det ett nytt år! Nya tag krävs och mycket jobb behövs, både från spelare och från supportrar. Med försäsongen runt knuten gör Gnagarforums skribent Philip Wöllner ett försök att reda ut vad som måste bli bättre 2011. Vi kallar det: Fem förhoppningar inför 2011.
1. Att ekonomin hamnar på plussidan.
Denna förhoppning är kanske mer än utopi än reell verklighet men det går i alla fall att hoppas att ekonomin hamnar under kontroll. Skulle siffrorna lysa lika illrött efter säsongen som vid bokslutet förra året kan vi räkna med att börja om i division sju. Ljuset i tunneln börjar dock skymtas. För första gången på mannaminne verkar klubbledningen ha insett allvaret. Det har de visat i handling till skillnad mot förut när deras ord bara var tomma. Andreas Alm och Nebojsa Novakovic är två helt korrekta värvningar till tränareposterna. Visst finns det frågetecken kring deras kompetens men det var den bästa lösningen med hänsyn till den minimala ekonomiska kostymen som AIK klär sig i för tillfället. Att inga större värvningar gjorts får också ses som positivt, vi har helt enkelt inte råd.
2. Att AIK hittar en bra lösning i arenafrågan.
Den viktigaste frågan för AIK de senaste 70 åren måste få klarhet i år. Nu är det slut på uppskjutna datum hit och dit, AIK måste bestämma sig för vad som är bäst och presentera detta för supportrarna. Vad som är bäst råder det stor oenighet om. Det allra viktigaste är nog ändå att den arena AIK väljer att spela på passar de ekonomiska behov som finns. Kort sagt: Gnaget måste tjäna pengar på alla de supportrar som vallfärdar för att se laget. Varenda liten varmkorvskrona ska rakt ner i klubbens egna fickor. Allt annat vore en tragedi.
3. Att glädjen på läktarplats kommer tillbaka.
2010 var ett dåligt år även publikmässigt. För första gången sedan 2005 (då Gnaget spelade i Superettan) vann vi inte publikligan. Lite drygt 11 000 i snitt är inte värdigt en klubb som AIK. Den mest frekventa förklaringen folk som inte kom hade var att ”det är inte lika kul längre”. Det går att förstå, stämningen på läktarplats var många gånger inte god förra året. Det ständiga tjafset och bråket både på läktarna och utanför mot motståndarfans, polis, spelarbussar och inte minst dessa otaliga interna bråk har gjort att folk fått nog. Bråken är inte ensam syndabock till att publiksiffrorna sjunker men en starkt bidragande orsak. Bråken för med sig dålig stämning som i sin tur för med sig dålig publicitet vilket gör att marginalsupportern, som inte går så ofta, hellre stannar hemma. Vid en match förra året visade Norra stå och hela Råsunda vad vi går för och det var mot Rosenborg. Nästa säsong bör fler matcher ge liknande drag, annars kan vi inte kalla oss själva Sveriges bästa supportrar.
4. Att någon av ungdomarna får sitt definitiva genombrott.
2011 är året då AIK mer än någonsin behöver ett genombrott från någon av lagets ynglingar. Truppen är svagare än på många år och behovet av ett internt ”nyförvärv” är därmed stort. Viktor Lundberg fick mycket speltid förra året men något definitivt genombrott går inte att tala om, i ärlighetens namn fick han spela främst i brist på andra alternativ. Förhoppningsvis kan han i år få chansen på sin riktiga position som är innermittfältare. Pontus Engblom fick även han sina chanser förra året utan att ta dem. Noll mål på 17 matcher i allsvenskan är inte godkänt, men 2011 kan vara året då allt släpper. Daniel Gustavsson är en annan spelare som kan slå igenom, AIK saknar speediga yttrar och här kan DG få chansen. Det allra bästa vore om Gabriel Özkan kunde få en helt skadefri säsong, där har vi en spelare av allsvensk toppklass.
5. Att AIK krossar Djurgården.
Det var ren och skär tortyr att förra säsongen åka på två förluster mot Djurgården, laget som är så lätt att ogilla. Hela hösten och vintern har djurgårdarna skrattat hånfullt och drygt påmint oss gnagare om förra årets katastrofsäsong. Det har gjort att revanschlustan nu är större än på länge. Det brukar sägas att en derbyseger kan rädda en hel säsong, det epitetet gäller inte minst i år då några andra större framgångar inte är att vänta. Två derbyvinster och en slutplacering före lillebror känns på förhand som en bra säsong oavsett hur det går i övrigt, så länge vi inte åker ur eller får kvala.
