Fem halvsnabba efter MFF - Hibernian
Övertygande 2-0, som borde ha varit större, och här kommer fem halvsnabba reflektioner.
Klass
Om spelarna var trötta i benen efter ett tätt matchande, så syntes det inte förrän det var en kvart kvar av matchen. Innan dess var det hög intensitet, mängder med löpningar, lekfullhet, koncentration. Hög klass helt enkelt. Hur bra Hibernian egentligen är, är svårt att svara på efter dagens match. Det kan ju vara så att MFF var väldigt, väldigt bra; i kväll var det uppvisning.
Klart?
Naturligtvis inte. MFF kan inte som Elfsborg efter sitt 7-1 i går skicka oldboys-laget till returen nästa vecka, men det ser onekligen väldigt bra ut. Ett mål för de himmelsblå betyder att skottarna måste göra fyra för att gå vidare. Och efter dagens uppvisning har jag svårt att tro att MFF kommer att gå mållösa ifrån Easter Road nästa torsdag.
Trean…
… hade emellertid gett oss ett ännu bättre utgångsläge. Det skapades reella chanser till både ett, två och tre mål till i kväll. Tokelo Rantie borde (hur många gånger har vi inte skrivit det) satt minst ett, Simon Thern var en ribbträff från att få springa och ta emot klackens hyllningar och Jiloan Hamads karatespark var också värd ett bättre öde. Nu blev det i stället onödigt spännande på slutet.
Markus Halsti
För ett år sen var det många som höjde på ögonbrynen åt att Rikard Norling testade vår finne som innermittfältare mot West Bromwich. Nu är han en av lagets mest oumbärliga spelare, som central mittfältare. Det är svårt att tro att han inte föddes in i den rollen, för det är både så självklart och så mycket kvalitet över hans spel att han snart spelar på den positionen i det finska landslaget. När ser vi honom i anfallet?
Det bästa till sist
Jiloan Hamads frisparksmål! Har ni inte sett det så skyll er själva. Jag beskriver det inte, jag vill inte förstöra vacker konst genom att sätta ord till det. Så jag nöjer mig med att skriva: Fantastiskt! Helt jävla fantastiskt!
