Fem möten med Blåvitt att minnas
Supporterkändisen Per Kindgren agerar gästkrönikör och skriver lite om fem klassiska möten med IFK Göteborg.
Sedan 1985 har jag följt mötena mot IFK Göteborg. Redan då på 80-talet, fast jag bara var 8-9 år gammal, så reste sig nackhåren och en annorlunda känsla i en mix av spänning och avsky susade genom kroppen när IFK kom till stadion. Ändå har det alltid funnits en respekt för kamratlaget. IFK är den enda föreningen i landet som är i närheten av alla våra meriter. Den eviga kampen om vem som faktiskt är störst kommer troligtvis aldrig slockna, dock är det ganska enkelt att fastslå just det här och nu. Bara att ta en titt i historieböckerna och söka efter vad alltig handlar om: vem som har vunnit flest titlar.
Med våra 19 allsvenska guld, 14 cupguld, 7 dubblar och ägare av förstaplatsen i maratontabellen. Respekt åt Göteborgs alla SM-Guld och deras 6 cupguld och 2 Uefacupvinster, men sammantaget så har Malmö flest titlar. Finns väl egentligen inte något att diskutera om, inte ens den mest inbitna Göteborgaren kan säga något annat.
MFF har vunnit mest, och är därmed bäst.
Just i mötena mot Göteborg har man fått uppleva de absolut bästa stunderna i ens liv, men också de absolut värsta.
Glädjen som strömmar igenom en och fullständigt övertar ens kropp efter en vinst är så otroligt stark och speciell.
Man vevas in i en glädjetrans som man aldrig vill komma ur.
Man gör också annorlunda och udda saker efter en vinst. Pussar och kramar alla runt omkring en inom en radie på 1 km, i baren beställer man inte en sexa vodka orang juice, man ska ha en tolva. Man drar ut på segerfesten så länge det bara är möjligt till det sist är omänskligt att ens kunna va vaken och stå upp. Dagen efter läser man tidningarna två-tre gånger om och kastar sig över allt som finns att se och läsa om matchen.
Snart smäller det igen mellan Sveriges två enda fotbollsgiganter. Brädet är upplagt, pjäserna är på plats redo att dundra in i varann. Återstår att se om denna batalj kommer att gå till historien. En match att minnas och glädjas åt i många år framöver. Vi hoppas på det.
Fem matcher att minnas.
Malmösegrar över IFK genom åren som väger lite extra när man ska vända blad i historieböckerna.
Listar härmed mina topp-fem minnen mot IFK Göteborg.
1. Nya Ullevi hösten 2004
Den största och viktigaste segern av dem alla. "Guldfinalen" inför nästan 40.000 åskådare varav 10.000 från Malmö. 2-0 ledning i halvtid, mål av Abelsson och Tomas Olssons bomullskottmål. I andra halvlek råkade den onämnbara göra ett mål men det räckte inte. Inte nog med att vi slog Göteborg, vi kapa av dom från guldstriden och lade grunden till vår egen slutseger, och detta alltså i Göteborg framför ögonen på deras egen publik. Malmöseger och veckan efter också Malmöguld!
2. Nya Malmö Stadion, hösten 2010
Ännu en 2-1 vinst (mål av Daniel Andersson och Daniel Larsson) som senare skulle visa sig ta oss till vårt 19 allsvenska guld. Jag var så fruktansvärt nervös så jag lämna faktiskt stadion för ett ögonblick. Precis när jag stega ut ur bygget hörde jag målvrålet och vakterna skrek på mig att Danne gjort 1-0. Dom tvinga in mig igen och lotsa upp mig på tribunen. En straffmiss och två mål senare stod vi som segrare ännu en gång.
3. Malmö Stadion, våren 2004
Peter Ihej-matchen. 1-0 och mål av Tobias Grahn. Jobbade i Stockholm då. Efter ett 10 timmars nattskift tog jag Statens järnvägar till Malmö och stega in på ett stadion som bubbla av hat. Rent hat mot en enda sorglig man. Men också glädje, kärlek och till sist en underbar seger. Tillbaka till Stockholm direkt efter matchen med kryss2000 och ytterligare ett nattaskift väntade mig. När jag väl kom hem söndag förmiddag hade jag varit vaken i 48 timmar.
4. Malmö Stadion, sommaren 1987
Ännu en 2-1 seger himma på stadion inför nästan 20.000 Malmöiter. Kommer aldrig, aldrig glömma Håkan Lindmans rökare som skicka in både Tomas Wernersson och bläran i buren. Einar Malmborg sjöng "När MFF går in på plan" i högtalarsystemet och jag var utan att överdriva den gladaste tioåring i hela Malmö stad den dagen.
5. Gamla Ullevi, sommaren 2002
Totalkross med 4-0 och Erik Johansson show. Även Yngvesson och Ihej gjorde mål denna dag. Vem minns inte Galatones grepp om frugans pattar, i direktsändning, och Arne Hegerfors kyliga kommentar: "där har vi en i Malmöklacken som har rätt bra bollkänsla...". Efter 4-0 målet började vi klä av oss på läktaren och då fälldes kanske den sjukaste kommentaren någonsin av en god vän. Ni som var med och stod i närheten vet vad som sades. Bra så.
Ett par slutord och uppmaningar inför morgondan:
När spelarna presenteras. Starta INTE några sånger. Jubla med i presentationen av våra pågar - bua när motståndarnas namn läses upp.
Var lyhörda och lyssna och var alerta och sjung med direkt när en sång avlossas.
Gå dit med inställningen att du ska sjunga, inte bara tokvråla ut sångerna.
Ta i med magen och hitta rätt stämma, rätt tonart.
Ses på stadion!
