IFK Göteborg - Hammarby
1 - 1

Fem reflektioner efter bortamatchen på västkusten

En pinne är en pinne är en pinne? Efter att domaren blåste av bortamötet mot IFK Göteborg så var inget av lagens supportrar nöjda och det med rätta. Medan de hoppades på en seger att lyfta dem ur botten så sökte vi en bekräftelse på trendbrott och ny inställning efter derbysegern senast. Alla blev vi besvikna och här följer fem reflektioner efter matchen.

Fredrik Klitte

Det känns som det är så många fel och tveksamheter att huvuddomaren idag är en helt egen reflektion. Det är allt från en uppenbar, och helt jävla galen, handboll från Kurtulus till ett felaktigt rött kort och djupt tveksam straff. Som grädde på moset förstod nog ingen vad som hände när Dovin byttes ut till slut? Det är lätt och tacksamt att gnälla på domaren men detta skall alltså vara SVFFs bästa? När hans beslut i avgörande sekvenser dessutom främst tycks fattas av hans assisterna så blev det igår totalt praktfiasko vad gäller domarnas insats. Vi gynnades och missgynnades så vän av ordning kan eventuellt hävda att det jämnade ut sig i det långa loppet. Absolut! Men samtidigt kan det inte vara så här många grova misstag i en och samma match.

Uteblivet trendbrott

Med en derbyseger i ryggen så var ryggarna rakare på och omkring Södermalm i veckan. Att vi dessutom i omgången efter skulle få slagpåsen IFK som motståndare fick väl ingen att darra? De där känslorna försvann väl snabbt där vi fick se en i mycket själadödande fotboll från Hammarby utan vare sig energi, teknik eller taktik som gav oss en seger. Det klart att det blir svårt med en spelare mindre under en ganska lång tid men det såg inte bra ut innan heller. Under hela matchen mäktade vi med tre (3!) avslut på mål och att vi inte är kompetenta offensivt i år fortsätter vara tydligt.

Tvålhandskar gav pinnen

När spelet då ser ut som det gör får vi vara tacksamma att misstag och tabbar ibland även kan gynna oss. Att bollen hamnade i nät vid 0-1 är ett under men jag klagar inte på att vi som bjudit på så många enkla misstag och tabbar i år faktiskt kunde få en med oss. Det är också antagligen det enda skälet att vi kom hem med en ynka pinne. Däremot understryker den missen också våra problem och att det är på grund av den just oavgjort blir slutresultatet är dystert.

Vem gör något?

Känslan från många matcher i år är att vi inte har någon spelare som faktiskt med sin inställning och energi visar de andra att jo, det spelas faktiskt en tävlingsmatch idag. Det är lojt hit och passivt dit, passningar runt runt runt och sen osäkra defensiva insatser. Karaktärsspelare är nödvändiga och jag undrar fortfarande efter 9 omgångar om vi har några sådana i laget? Om de nu finns är det hög tid att visa sig och se till att den här säsongen eventuellt kan räddas.

Vi är INTE ett topplag

Optimismen inför laget gick inte att ta miste på innan säsongen dragit igång. Efter att de dåliga insatserna radade upp sig så kom ursäkterna för dessa att bli allt fler. Det var toppenlagen vi mötte! Det var bortaplan! Det var på gräs!

Jo absolut har det varit så men tyvärr håller inte de ursäkterna längre. Nu är det mot bottenlag vi uppvisar lika dålig kvalitet och då bör vi också kunna erkänna för oss själva att Hammarby just nu också är just ett sådant: ett lag i botten. Jag hoppas att detta inte handlar om något annat än hjärnspöken och formkurvor men att det finns fler förklaringar än det behöver vi nog alla kunna inse. Framför allt så måste det inses från spelare och ledare för om de fortfarande yrar om att det ser helt ok ut och bara är detaljer som saknas så finns ingen lösning i sikte.