Elfsborg - Hammarby
2 - 1

Fem Reflektioner Elfsborg-Hammarby

Det såg ut att bli ett traditionsenligt kryss på Borås Arena, tills Bajen blev Bajen och tog denna dystra vecka i mål med en svidande uddamålsförlust. Här kommer fem reflektioner från gårdagen.

Sämst när det gäller
Ja det första jag kommer att tänka på när jag reflekterar över matchen igår är hur vi säsongen igenom verkligen har varit sämst när det gäller. Cupfinalen, matcherna mot alla topplag, och nu senaste veckan. Självklart går det att argumentera för att svaga insatser skett i många olika skeden under säsongen, men jag tycker ändå känslan av att vi viker ner oss i pressade lägen är påtaglig. Hur man utvärderar dessa enskilda svaga insatser återstår att se, eftersom vi ännu inte vet hur kostsamma dem ska visa sig vara. Jag tycker mig ändå redan nu kunna säga att vi kanske aldrig var riktigt nära ett guld i år. Detta beror ju inte på att vi misslyckats med varken att göra mål eller hålla tätt bakåt, sett till våra siffror över hela säsongen. Det handlar snarare om att vi inte gjort mål på varken Djurgården eller Malmö i år, att vi släpper in fem mot annars målsnåla AIK, och den sammantagna bilden av att vi viker ner oss när det gäller som mest.

Ibland saknar man fan Björn Paulsen
Jag tillhör den skaran som tycker att det är på tok för tidigt att döma ut exempelvis David Concha eller Pavle Vagic, men det skaver ändå att det är dem vi har att kasta in i ett läge där vi behöver forcera. Jag är fullt medveten om hur monumentalt mycket starkare vi är bakåt sedan Martis intåg. Jag inser också att vi är bäst i klassen på defensiva fasta, och har det bästa målsnittet bakåt på väldigt länge. Men för att hålla två tankar i huvudet samtidigt menar jag ändå att det saknas något på bänken. Självklart tar denna inhoppare väldigt olika form, och det har i modern tid inte bara varit Paulsen utan också Rodic med flera. Någon man kan lita på förstår fokuset vid 0-0 eller 1-1 i minut 80, och har näsa för att bli den osannolika hjälten. Jag ser inte det när Concha och Vagic hoppar in i dessa lägen.

Joel Nilsson
En ljusglimt i mörkret! Ingen prestation man under omständigheterna blir särskilt imponerad över men Joel har något man inte kan säga om många andra i Hammarby 2022. Han är effektiv. Han kommer inte till fler avslut eller målchanser än någon annan men tråcklar sig fram och genom ren vilja får bollen i nät, igår för fjärde matchen i rad.

Jeahze säger det alla tänker, men ska han verkligen prata?
Bajens ineffektivitet har varit tydlig säsongen igenom. Det pratas XG, XGI, avslut på mål och så vidare. Där är vi bäst. Inte helt irrelevant kanske, men det delas varken ut några SM-guld eller Europaplatser för högt bollinnehav. Jag är helt med Jeahze och känner hans frustration över den krypande känslan av att det ändå sitter lite i väggarna. Däremot tycker jag att det klingar jävligt dåligt, det han säger i intervjun. Även om han inte hänger ut någon specifik spelare så kan man ju läsa mellan raderna när han pratar om att det är svårt att vinna Allsvenskan med en mittfältare som intern skyttekung. När han sedan säger att det saknas vinnarkultur tycker jag inte att man ska dra för stora slutsatser av det, frågan är trots allt väldigt ledande. Det är däremot tungt och tråkigt att höra just Jeahze gnälla om avsaknad av vinnarkultur, eftersom hans utspel i somras inte direkt bidrog till att Hammarby känns som ett gäng vinnare.

Allt i egna händer alltjämt
Trots denna dystra vecka vi har bakom oss så är det faktiskt så, att det fortfarande bara är upp till oss huruvida vi tar oss till Europa eller inte. Drömmar om guldstrid gick snabbt i kras men än är det inte över, det ska krigas vidare. Vi är i en position där sex poäng kommande två omgångar leder till en topp-tre placering, men tre gör det förmodligen inte. Det är därmed läge att skärpa sig, visa oss supportrar att än går det vågor, och lösa Europa.

Forza Bajen.