Fem snabba efter AIK-MFF
Mål i 93:e minuten, och Malmö åker hem från Stockholm med alla tre poängen.
Sena avgöranden
Borde vi ha vant oss vid det här laget? Nja. Själv tar jag hellre en rofylld defilering, vilande mot en fyramålslednings mjuka dunbolster, in mot slutsignalen. Vilken dag som helst väljer jag detta. Den här typen av nervpärser är på gränsen till outhärdliga. Men så här efteråt är det förstås alldeles överjordiskt behagligt att sitta här med tre nya friska poäng. Att vi har skaffat ett sjupoängsförsprång ner till en av våra värsta konkurrenter (även om AIK har en match tillgodo) är förstås inte så dumt det heller.
Mittbacksparet
Sent återbud från Lasse Nielsen, och ytterligare en gång ställdes ett nytt mittbackspar på benen. Det såg lite darrigt ut första tjugo. Exempelvis borde en sopren Eero Markkanen gjort mål när AIK sågade sig genom efter en kvart, men Wiland avvärjde hans halvträff med en fotparad. Men totalt sett, och med tanke på att Carvalho och Lewicki aldrig agerat mittbackar ihop förut, är det bara att lyfta på hatten. Carvalhos högra-vaden-avgörande, med efterföljande primalskri, är såklart den där extra lilla - eller förresten, ganska stora - gräddklicken på moset.
Träffa mål
Inte vår bästa gren mot Norrköping, och inte vår bästa gren idag. Av våra sjutton avslut träffade sex stycken mål. Rosenberg hade en dubbelchans och ett distansskott i första. I andra träffade Yotún och Eikrem, med en bredsida respektive en lös frispark, mål varsin gång. Och så kom till sist Carvalhos mål, då. INte många centimeter kvar till ribban där heller, dock. På störst prov sattes egentligen Linnér i AIK-målet av sin lagkamrat Jesper Nyholm, då denne styrde ett inlägg mot egen bur. Men i alla fall: när det gäller våra avslut finns det utrymme för förbättring.
Tillknäppt?
Kommer matchens enda mål i den tredje övertidsminuten är matchresultatet förstås väldigt nära 0-0. Men framförallt första halvlek var öppen och chanser saknades sannerligen inte. AIK kändes hetare i början av båda halvlekarna. Och allteftersom tiden gick tuggade vi oss in och skapade en hel del. AIK:s betongdefensiv har ju imponerat så här långt i serien, men idag kostade Jesper Nyholm till och med på sig att skänka bort bollen som sisteman. Eller, förresten - med Malmöögon sett är det förstås korrektare att säga att Rosenberg stal den.
Cibicki-bytet
Pawel Cibickis avslut allihop hade gått utanför målramen. En arketypisk scen för hans motflyt just nu är när han löper ikapp en boll nere i straffområdets vänstra hörn, Linnér är ute och snurrar på ett tokigt sätt och Pawel behöver egentligen bara vända upp i banan för att bli fri - och så halkar han (vilket han inte var ensam om; planen släppte rejält). Men allteftersom tiden gick, då och där med en kvart kvar, hade han i mina ögon sett allt giftigare ut. Motståndet började tröttna och Cibicki löpte oförtrutet vidare. Då byttes han ut mot Eikrem. Medan jag muttrade framför TV:n visade Pawel sitt missnöje på den (TV:n alltså).
Med tanke på vem som stod för den sublima framspelningen till segermålet är det förstås svårt att säga att bytet var fel.
