Fem snabba efter Hammarby - MFF 2-3
Fem mål i matchen, fem punkter här nedan
De inledande tio minuterna
Det var knappt att raketröken hade hunnit skingra sig innan nätet rasslade till för första gången. Eller, det borde ha varit så iallafall. Efter 40-talet sekunder, en Lewicki-genomskärare och mittförsvarssjabbel fick Eikrem helt plötsligt öppet mål, men bommade. Två minuter senare gjorde istället Hammarby mål genom Romolu efter en snabb och väl utförd frispark. Men innan matchklockan nått tvåsiffrigt hann bortalaget utjämna. Kjartansson var det som ifrån en snäv vinkel lyckades klämma in bollen i bortre krysset. Ingen sömnig inledning direkt.
Experiment Lewicki
När man studerade startelvorna inför matchen var det en detalj som satte igång tankarna mer än de andra. "Lewicki som högerback? Hmm... Borde kunna funka!" Denna fundering bekräftades sedan av Allan när han frågades om det inför avspark (Jag tror det blir mycket brååå), och han ljög inte. Man hade kunnat gissa att defensiven skulle vara på plats, men mittfältsspelet hittils i år gjorde att man oroade sig lite kring hur det skulle se ut framåt. Allan hade rätt. Passningsspelet visade han äntligen upp igen, både i det nätta och det långa spelet, bl.a med den där bollen i första minuten och en precis framspelning till Rosenberg i andra halvlek. Kanske är det så att han vågade vara mer konstruktiv eftersom han befann sig på en kant, istället för kring mittcirkeln? Om det inte varit för att han är uttagen i EM-truppen som central mittfältare så hade jag gärna sett en fortsättning på det här experimentet. Låt oss bara hoppas att den där ljumskskadan är av det mildare slaget.
Konstigt gräs
Det är en sak att konstgräs är tillåtet som spelunderlag i tävlingssammanhang, det är inte det jag tänker debattera under den här punkten. Men att det får se ut som det gör på Tele2 Arena, det är något som inte går att blunda för. Mitt ödmjuka minimikrav: Om det inte ska spelas på gräs, då får de ansvariga inblandade kompensera upp det hela genom att få underlaget att åtminstone SE UT som gräs. När man i nuläget slår på TV:n för match går tankarna mer till en sjö som drabbats av algblomning än en plats där bollar ska rullas. Eller scenariot att Jabba the Hutt släpat sig från kortsida till kortsida och glömt torka upp efter sig. Att det kan få vara såhär på en nybyggd arena i Sveriges huvudstad är inget annat än beklämmande. Fram med en färghink och sätt igång.
Att ha en bred trupp...
är ju bra trots allt. Det är lätt att bara se problemen i faktumet med klasspelsre som värmer bänk, men när skadorna lägger sig på hög inser man lyxen i att kunna ha en sådan bredd. När Molins fick avbryta uppvärmningen hoppade en invärvad skyttekung in. Och när sedan Berget fick linka ur stod ingen nyligen könsmogen parvel där, nervös och i färd med att kastas in i hetluften. Man bytte in Markus Rosenberg. Bredd var ordet.
Avslutande tjugo
När Eikrem (oj vad bra han var idag) efter ett strålande förarbete av Sana och Rosenberg rakade in 3-1 trodde alla det var över. Men när sedan straffområdeskungen Erik Israelsson nickar in reduceringen två minuter senare är det match igen. Bajen skruvar upp tempot med nyvunnet självförtroende, medan MFF blir tröttare. Alex är väldigt nära att utjämna både en och två gånger, AC petar bollen precis utanför stolpen efter en av alla omställningar. Det brände till flertalet gånger, men till slut kunde di Blåe lägga hemmalagets poängdrömmar på kylning.
