Fem snabba efter HBK-MFF
Malmö slog en blek bollklubb med 5-1 efter mål av Ranégie, Hamad, Durmaz och Figueiredo.
Rättvist resultat
Såg en riktigt ojämn match för mindre än en vecka sedan. Ena laget dominerade, inte totalt överlägset spelmässigt men med briljans ifråga om effektivitet och kontroll. Såg en liknande match ikväll, om än i ett långsammare tempo.
Mathias Ranégie
Måstematch hade det pratas om. Proppen ur hade det pratats om. Hoppet hade tänts efter poängen och fallen framåt mot Trelleborg och framför allt mot Göteborg. Mannen som personifierade både frustrationen och förhoppningarna inför matchen fick också nöjet att med två gjorda mål både spräcka nollan, öppna ketchupflaskan och utöka sin skytteligaledning. Än en gång: Välkommen till Malmö, Mathias!
Jimmy Durmaz
Killen som enligt utsago bara gör snygga mål hade en av sina bättre kvällar. Som ungdomarna säger: Jag trycker Gilla.
Johan Dahlin
Jag hade hoppats på att få skriva Nollan som en av kvällens fem snabba höjdpunkter. Så blev det inte. Men istället för att drabbas av paranoia väljer jag att tänka på att det var blöt väderlek, tradig inramning och att det redan stod 3-0 när MFF-keepern fumlade in ett mål för andra matchen i rad. Jag ska väl i ödmjukhetens namn erkänna att även jag (tro det eller ej) var okoncentrerad under matchen som då och då bjöd på skärmsläckarmässig nerv.
Klackmatchen
Sett över 90 minuter slutade matchen mellan läktarna oavgjort. Intressant, med tanke på att Malmösidan hade lämnat WO i tidigt skede.
Andra detaljer som kändes typiska för den här matchen. (Oklart varför)
Under andra halvlek visade TV en bild från läktaren där komikerrävarna Sven Melander och Tomas Pettersson satt bredvid varandra. Ingen av dem såg nöjd ut.
På tilläggstid sprang Miljan Mutavdzsic offside innan han satte bollen i nät.
Jimmy Durmaz tvingades i eftersnacket förklara att Sharbel Touma är hans morbror, inte bror.
