- -
Fem snabba efter Helsingborg – AIK: Har Norling tappat omklädningsrummet?
AIK tog sig ned till Skåneland och gästade Malmös lillebror som de helst inte talar om, Helsingborgs IF. 90 minuter senare hade lillebror tagit på sig vuxenbyxorna och matchen slutade 2-0 till hemmalaget. Därmed var Helsingborgs första vinst för säsongen ett faktum.
Första 20 minuterna
Jag inleder denna text med att fokusera på det positiva. Alla andra supportrar som är här för att bada i mina tårar, scrolla ned. AIK inledde starkt på högerkanten som bestod av Hussein, Rashidi och Silva. Den sistnämnda gjorde dock ingen stark insats. Rashidi fick förtroende och besvarade det på ett bra sätt. Han var pigg, utmanade och skapade allmän oreda i sista tredjedelen av planen. Rashidi är även en av de få spelarna i AIK som kan slå ett inlägg i pågående spel, otroligt märkligt. Hussein skulle även ha en solklar straff efter att Olsson kanaliserade Oliver Kahn och gjorde en enhandsräddning, men domare Nyberg fågelskådade vid det tillfället.
AIKs bänk
Det verkar vara tradition för AIK 2020 att om man bytts in i ett viktigt skede är det vitalt att man orsakar minst 2 baklängesmål. Lindkvist gjorde ett Adu-inhopp och inledde med att stå och zon-försvara när det var man-man som gällde. Timossi har aldrig någonsin varit friare i ett motståndarstraffområde. Vid andra målet stod Lindkvist och tvekade om han skulle kliva upp på Sjöberg och bryta eller inte. Inte blev svaret och det resulterade i ett perfekt inlägg och mål av van den Hurk.
Valpigt i backlinjen
Alla AIK:are älskar Tihi och att tala illa om honom är som att svära i kyrkan, men mot starka 9:or som punktmarkerar honom blir Tihi avslöjad. Nyman i Norrköping gjorde det innan och nu var det holländaren van den Hurks tur. Van den Hurk hade helt ärligt lekstuga med Tihi och flyttade runt honom som han ville. Det var en junior mot en etablerad forward.
AIKs spelare är synade
Nu när AIK inte längre sitter i ett defensivt 5-3-2-block och brunkar sig till oförtjänta 1-0-segrar, utan försöker att spela fotboll känns det som att de blir synade. Är Mets verkligen så bra som vi har trott? Är Granli en spelare för ett topplag i Allsvenskan? Platsar Ylätupa och Silva ens i Allsvenskan? Kvalitén på AIKs spelare blir tydligt avslöjade, inte bra nog. Eller är det verkligen det stora problemet? De är inte en trupp för ett guldlag, men så här dåliga är inte dessa spelare. Vilket leder mig vidare till nästa tes.
Har Norling tappat omklädningsrummet?
Det känns som att många av spelarna inte riktigt försöker. Lindkvist är inte så här usel, inte heller Adu, Silva, Sigthorsson med flera. Kan det vara så att spelarna är trött på Norling? Den enda spelaren idag som spelade med hjärta var Larsson. Det gula kortet han fick var ett tydligt bevis på det. Det var endast en markering till resten av lagkamraterna från honom och inget annat. När han fick kortet vrålade han även till resten av AIK-spelarna att rycka upp sig. Larsson belönades med att bytas ut, något han såg väldigt frustrerad ut över. Jag säger inte att Norling ska sparkas, men det känns som AIK behöver en arg jävel som kan skrika lite på spelarna just nu. Vi behöver en jävla Gattuso. Eller så får du väcka liv i dessa loja spelare mister Norling.
Har jag rätt i mina analyser? Vad tycker ni AIK bör göra?
Diskutera gärna i kommentarerna.
Följ även min sorgliga twitter.
