Fem snabba efter Kalmar FF - Malmö FF
Det blev en nolla både i mål och poäng för Malmö FF idag vilket ju kan vara riktigt farligt i guldstriden.
Tempo- och händelsefattig första halvlek
Om en måttligt fotbollsintresserad person såg första halvlek idaf så blev denne näppeligen övertygad om fotbollens förträfflighet. Det betyder inte att lagen var dåliga men det var stora delar av tiden ett ställningskrig. När Kalmar vann boll pressade Malmö ofta högt och smålänningarna hade svårt att komma ur pressen, man valde sällan att spela upp bollen högt direkt från målvakt utan man försökte spela sig fram. Åt andra hållet hade Kalmar stort fokus på att stänga ytor, Malmö höll i bollen och passade runt men satte alltför sällan upp ett tillräckligt högt tempo för att göra det riktigt farligt. Men trots allt, de gånger tempot höjdes åt något håll så var det i Malmös anfall det såg farligast ut.
SKJUT!
När vi i publiken får nog av för mycket duttande med bollen och passningsspel som inte tycks leda någonstans börjar det ofta skrikas "Skjut!" från läktaren. Idag vrålade jag det ett par gånger i första halvlek av lite andra anledningar. En Kiese Thelin i storform hade knappast spelat tillbaks till Nanasi när han fått bollen strax framför mål, även om där fanns en motståndare som skulle kunna blocka. Isak idag gjorde det och det rann ut i ingenting. Men Nanasi själv hade också ett läge där det kändes självlart att han skulle dra på ett skott men hand valde att spela till (om jag minns rätt) Vecchia och inte heller här blev det något avslut.
Mer fart och mer Kalmar i andra halvlek
Precis i inledningen av andra såg MFF ut som att dom skulle sätta hårdare tryck på Kalmar, men det varade inte så länge. Taha Ali som kom in efter cirka en kvart blev som alltid en fartinjektion för Malmö. Men strax därefter gjorde Kalmar ett byte som gav dem än mer positiv effekt när Shamoun kom in. De vågade gå framåt mer bestämt och skapade betydligt fler och bättre lägen, särskilt ett som var otroligt läskigt när Hümmet kom alldels tokfri framför MFF-målet.
Johan räddar friläge
Jag skrev tokfri ovan, men då syftade jag såklart på utespelare. Men som sista utpost har vi ju, tack och lov, Johan Dahlin - numera också kapten. Han stod där, hur trygg som helst och bara väntade ut Hümmet. En fantastiskt fin räddning som hade förtjänat att bli matchavgörande. På Kalmars 1-0 mål fanns det inget ens Johan kunde göra.
Borde inte vi gått mest för det?
Efter den sega första halvleken tänkte jag nog ändå att MFF skulle höja tempot i andra, utnyttja vår breda bänk, och verkligen gå för det i guldstriden. Men istället var det Kalmar som verkligen satsade och som höjde sin kvalitet. Visst, med tanke på att de redan slagit de båda andra topplagen hemma i Kalmar så vet man ju att det inte är ett lätt motstånd. Var Malmö för försiktiga, mer rädda att förlora än hungriga på att vinna? Svårt att säga men det känns så otroligt onödigt att släppa serieledningen och göra de sista matcherna mot bland annat Häcken och Elfsborg till än mer måste-matcher än de redan var.
