Preston - Brentford
2 - 0

Fem snabba efter MFF-DIF: 0-2

Det blev inget guldryck. Snarare ett svidande magplask.

Kallduschen

Domare Lerjéus blåste igång matchen och Malmö blåste på med en härligt intensiv press från MFF. Ett enormt och fartfyllt övertag som varade i fyra minuter. Därefter, ett fall av slarvigt försvarsspel och en vaken Amadou Jawo. 0-1och hemmalaget började genast att uppträda ängsligt, klumpigt och till slut frustrerat redan innan paus.

Reprisen

Malmö kom ut efter halvtidsvilan med nya krafter och nytt mod. Initiativet var tillbaka och man vaskade fram en möjlig straffsituation. Därefter, ett fall av slarvigt försvarsspel och en vaken Amadou Jawo. 0-2 och hemmalaget återgick till att uppträda ängsligt, klumpigt och till slut desperat inna slutsignalen.

Defensiv örfil

TV-tränaren Hasse Backe konstaterade att Malmö drabbats av en mental genomklappning. Defensivt gjorde man inte jobbet. Själv vill jag inte hänga ut enskilda spelare, men det sägs att Pontus Jansson surade efter Kalmars sena reducering i 4-1 segern och muttrade om att det tydligen bara var han och målvakten Dahlin som brydde sig om att hålla nollan. Idag såg det ut att ligga något i det.

Guldfrossa?

Jag kollade snabbt i den stora Läkarboken. Nej, det finns inte någon sådan sjukdom. Men ändå… Idag räckte det med ett kompakt Djurgården och en halvlek utan Simon Thern för att Malmö FF inte skulle gå att känna igen.

Samtidigt känner man ju igen det, hur många chanser att rycka i tabellen har redan försummats i år? Här finns det absolut saker att utvärdera och ta lärdom från.

Positiva tankar

Serieledningen är trots allt intakt. Landskrona 2004. Åtvidaberg eller Kalmar 2010. Var detta ytterligare en guldglimrande plattmatch?