Fem snabba efter MFF-IFK Norrköping
1-1 efter en sen kvittering från bortalaget. Tungt poängtapp för de himmelsblå.
Bröstet ute, blicken framåt
Två lag som verkade införstådda med att kvällens möte var en moralisk seriefinal, nuvarande serieledaren mot den förväntade serieledaren. Två välpositionerade elvor som från början visade att inget skulle skänkas bort i afton. Malmö stod upp bra, med bröstet längre ut och blicken längre fram än vad vi sett tidigare i år. Norrköping uppträdde med det väl införtjänat självförtroende. En mycket bra första halvlek i mina ögon. En typisk 0-0-match hade en mer objektiv åskådare kanske formulerat det.
Äntligen…
… kom läget som vi saknat i både statistiken och på planen. Ett skottläge i straffområdet efter lite kluriga studsar i rätt riktning och super-Sören gjorde inget misstag. 1-0 i minut 36.
Anel Ahmedhodzic
Den här säsongen har hittills mest bjudit på besvikelser och tråkiga frågetecken. Unge Anel är ett glimrande undantag. Tar stora kliv i varje omgång och visade sig idag vara redo för att stå upp mot seriens målfarligaste anfall.
Andra halvlek
Lika jämn som första, IFK tryckte på men etablerade aldrig det riktigt farliga övertaget. Malmö stod emot, stack upp men backade aldrig hem i målvaktens knä. Kommentatorerna började tidigt prata om att östgötarna hade ett ess i rockärmen kvar, att skicka upp mittbacken Lauritsen på topp. Nåja, tänkte en som såg fram emot ännu en skön 1-0-seger. Men, Lauritsen kom upp, skapade oreda och i 88:e minuten nådde bollen inbytte Almqvist och kvitteringen var ett faktum.
Tungt, tungt, tungt
Bästa allsvenska matchen hittills. Inte särskilt många målchanser idag heller, men det får i ärlighetens namn tillskrivas motståndet en del också. Med tanke på att Norrköping hade en boll i stolpen på tilläggstid måste MFF till slut vara tacksamma för den poäng som inkasserades. Fortsatt sju poäng efter och en mittenplats i tabellen. Besvikelsen och frustrationen går hand i hand. Och... bara två byten? Varför?
