Fem snabba efter MFF - Mjällby
Lördag eftermiddag, solen sken, folket kände sig fritt och lyckligt - och Malmö vann.
Inget trams nu
Sedan Halmstadsmatchen har tidningar, webbplatser och intervjuspår innehållit veritabla orgier i jinxande. Allt detta prat om att guldet skulle vara klart redan var som dömt att näsknäppas. Men, precis som så många gånger förr den här säsongen, infriades inte de onda aningarna. Dock ska det å det grövsta understrykas att vi INTE vunnit serien än. Det krävs fem poäng till. Fyra, om inte Elfsborg vinner imorgon. Så, OK, visst. Det är nära nu.
Dussinlirare
Här tyckte jag att jag kommit på en riktigt superfyndig rubrik. Med ett par minuter kvar stod nämligen Rosenberg och Forsberg på tolv allsvenska mål vardera. Sen tog Forsberg bort effekten när han rakade in sitt tredje för dagen (hans andra allsvenska hattrick i år). Och rubriken får stå kvar ändå, eftersom våra båda målkungar nådde - och i Forsbergs fall, klev förbi - dussinet idag.
Anton Tinnerholm
Av våra sommarförvärv rankar jag, i hård konkurrens och om jag tvingas välja, Tinnerholm som det mest lyckade. Han gjorde kanske inte sin allra bästa match idag, men kom-inte-här-och-kom-attityden, löpviljan, ett stolpskott, sättet han skällde ut Chippen på när han tyckte den forne landslagsmannen filmade … sublimt. I Chippen-sekvensen blev han för övrigt varnad, innebär att han är avstängd mot AIK - det var andra varningen för oss, och han har enligt statistiken med sig en från Åtvidaberg (från tävlingsbestämmelserna: "Spelare som övergår till annan förening för med sig de varningar spelaren erhållit i representationslaget till den nya föreningens representationslag.").
Tinnerholm gick för övrigt ut i slutet, och det hördes då små antydningar till en Anton-sång uppe på Roys. Den vill jag lära mig.
Jasmin Sudic
Apropå sånger: Jasmin var tillbaks på Swedbank Stadion. I början av andra halvlek stod han för en snurrfint, men tvingades sedan gå av på grund av skada. Till tonerna av gamla fina ”Jasmin Sudic knäcker alla ben”.
En komfortabel seger?
Siffermässigt ser det ut så. Men det kunde blivit jobbigare än det blev. Kvitteringen i första halvleks sista minut kändes nödvändig och som en alldeles oerhört stor lättnad. Sen dröjde det ända till den 64:e minuten innan vi tog ledningen. I runda slängar tjugo minuter tidigare än i fjol, men då liksom nu var det en lite underlig nick som satte oss i förarsätet - Fribergs i fjol, Mackans lobb-bakåtnick i år. När Forsberg spädde på med 3-1 fem minuter senare kändes det säkert. Men dessförinnan: Mjällby hade två rejäla chanser runt 55:e - till exempel ett skott från Löfquists som otäckt ändrade riktning på Tinnerholm. Och just när vi på läktaren stod och muttrade över att Pawel, som var så pigg i första, blivit utbytt i paus och att Magnus Eriksson hamnade på fel fot ute på vänsterkanten - då knoppade Mackan in ett Eriksson-inlägg. Givetvis slaget med vänster fot. Bara att återigen konstatera: Åge är en man som vet vad han sysslar med.
