Fem snabba efter Örebro-MFF
Vi hade fått en gyllene chans att på allvar haka fast i Elfsborg. Vi tog den inte. Jumbon Örebro vann med 2-1. Nattsvart.
Slarv
Spelet stämde egentligen inte under någon del av matchen. Ändå känns det här som en segermöjlighet som slarvades bort. Ledningsmålet direkt i början av andra halvlek fick inte alls den lugnande och matchkontrollerande effekt man hade kunnat hoppas - ja, eftersom målet gjordes mot ett jumbolag, faktiskt också tro. Istället fortsatte hafset från första halvlek. Sällan har jag väl sett en match med så ohyggligt många felpass: Wilton slog dem. Ricardinho slog dem, flera gånger om, rakt i gapet på vittröjade motståndare. Alla slog dem. Till och med Daniel Andersson bjöd Valdet Rama en macka i slutet, vilken följdes av att Miiko såg sig tvingad att ta ett gult kort.
Ljungeffekt?
Måste erkänna att jag inte alls förstod ÖSK:s val av ersättare till Sixten Boström. En gammal HIF-ytterback som livräddare? Hm. Efter två matcher under Per-Ola Ljung ser det ju dock ut som om närkingarna fått just den injektion de behövde. ÖSK var väl i och för sig inte mindre dåliga än Malmö FF idag, men de såg i alla fall allt annat än håglösa ut. Och under slutminuterna, när alla vanliga människor höll på att gå mitt itu av nervositet/frustration, syntes P-O Ljung dessutom, till synes helt lugn, både stå och sitta på bänken - flinandes.
Jag förstår inte. Men återigen, nåt rätt har han uppenbarligen gjort med Örebro SK.
Bortaspöket lever
Eftersom jag tänker gnälla hårt i nästa punkt tänker jag inte här dröja vid att Boris Lumbana såg ut att stå offside vid kvitteringen. Istället tvingas jag konstatera att vi släpper in två nickmål på fasta situationer, och att inhopparen Kalle Holmberg kunde knoppat in ytterligare en boll när vi inte riktigt var med i markeringen på en frispark från högerkanten med en knapp kvart kvar. Detta att möta ett jumbolag som fått lite luft under vingarna ... på nåt vis låg väl en förlust kanske i luften. Men hursomhelst: Bortaspelet fortsätter att målas i mörkaste svart.
Konstgräsgnäll - men från ett nytt perspektiv
Konstgrästräningarna på Mariedalsplanen hjälpte oss inte till poäng. Att säga att Örebro hade nån synbar fördel av plasten känns dock inte riktigt rättvist. De halkade och fastnade ungefär lika mycket som våra spelare.
Men: om man nu spelar på ett artificiellt underlag är väl det minsta man kan begära att detta är snyggt; om än på ett lite konstgjort sätt?
Icke. Behrn Arenas matta ser ut som Vångavallen en frostig eftermiddag i mitten av februari.
Jag förstår inte detta heller.
Jiloans volleys
Nåt att glädja sig åt då? Tja, inte mycket. Det skulle väl vara Jiloans volleys då - förutom målet hade han ett skott som fastnade på försvarare, samt vår bästa chans när vi jagade kvittering - en klockren träff som tyvärr gick för mycket rakt på Jonas Sandqvist. Apropå vår förre målvakt kommer han såklart från matchen med hedern i behåll, men helt kassaskåpsäker kändes han inte. Förutom målet, som han tappade in under sig, var han ute och flaxade ett par gånger och höll på att ställa till det för sig med en usel utspark i 12:e minuten.
Men för att sluta cirkeln: den möjligheten slarvade vi bort.
