Halmstads BK - Malmö FF0 - 1
Fem snabba Halmstad – MFF 0-1: Tuff kamp på prärien
Idag mötte båda de förväntade topplagen Djurgården och Malmö var sitt bottenlag. DjIF viker ner sig. Vi möter ett Halmstad som försvarar sig irriterande och väl. Vi får inte till det. In med Patriot. Vi viker inte ner oss.
En av årets svåraste matcher
Det är alltid trivsamt att se sitt lag spela borta på fina Örjans Vall. Det innebär inte att det är enkelt för spelarna. Tvärtom. Vi är bara i maj, men innan den här matchen hade bollklubben redan besegrat AIK, Djurgården och Häcken på sin hemmaplan. Och senast hallänningarna var i Allsvenskan, vår guldsäsong 2021, lyckades de stänga ner till två gånger noll-noll.
Innan match gick rykten om att hemmatränaren Magnus Haglund beordrat planskötarna att så in snabbväxande bambu i gräsmattan. Eftersom bambu är gräs hade det ju inte brutit mot några regler. Svårt att se att Fotbollsförbundets tävlingskommitté höjt ett ögonbryn.
Nu nöjde hemmalaget sig med att låta bli att vattna gräsmattan innan avspark, och föreföll inte ha lämnat gräset så långt och långsamt som möjligt. Litet präriekänsla.
Den första halvleken blev därför förutsägbart intetsägande, men jag skulle säga att det nog hade mer att göra med HBKs starka och tråkiga försvarsspel än underlaget. Malmö hade bollen tre gånger så mycket som hemmalaget, men skapade inte mycket. Om vi bortser från när AC med en sublim chip frispelar Ali, som i sin tur stöter in bolle till en ensam Thelin som från en halvmeter bredsida in bollen i öppet mål. Mannen på linjen hittade en offside som TV-reprisen tydligt visade inte fanns. Litet surt, men ett i sammanhanget begripligt misstag.
Rydström sansad men modig
I TV-intervjun före avspark fick Henrik Rydström frågan vad de lag som tidigare förlorat i Halmstad gjort för misstag som han nu ville undvika. Malmö-tränaren lyfter i stället fram att det är Halmstad som varit bra, och att det är det som måste hanteras. Därför är han heller inte alltför missnöjd efter den chansfattiga första halvleken, även om han skulle vilja se ett högre bolltempo och litet andra lösningar när Malmö kan hota.
Men Rydström är ändå inte rädd att förändra när det behövs. Efter att Lasse Nielsen skallat ihop med Cornelius och måste utgå efter 66 minuter spekulerar Mr Olsson och jag om vem som nu ska in som mittback. Blir det Kotto, Lewicki eller månne Martin Olsson?
Ingendera visar det sig. Nielsen ersätts av Stefan Vecchia och vi går över till vad som ser ut som 3-4-3, med Ceesay, Cornelius och Bussanello längst bak.
Vår Patriot
23-åringen Patriot Sejdiu har haft en hel del motgångar under karriären. När MFF äntligen belönades honom med A-lags-kontrakt åkte han på en korsbandsskada. Han tog det hårda rehab-jobbet och väntade på sin chans. Förra året blev ett genombrott,m ed en hel del fina insatser och poäng i både Allsvenskan och Europaspelet. Men då gick det mesta år skogen för laget.
Han hade all anledning att se fram emot detta år, men har hamnat långt ner i Rydströms prioriteringsordning av alla begåvade offensiva spelare. Mest bara bänkad.
Idag får han komma in först när ordinarie speltid tickar ut. Det räcker för Patriot.
Vecchia lurar sin back på vänsterkanten och spelar in bollen snett bakåt. Rieks släpper den mellan benen. Patriot har knappt rört bollen. Och dundrar upp bollen i nättaket.
Så väl förtjänat.
Högsta lägsta-nivån
Visst, det sprakade inte om Malmö i afton. Endast sekunder ifrån att för första gången i en tävlingsmatch under Rydström misslyckas med att göra mål. Att för första gången i årets Allsvenska tappa poäng.
Men om detta är Malmö en dålig dag är min tanke likadan som efter överkörningen av Solna AIK – Stackars Allsvenskan. Sämre än vanligt, men i stort fullständig dominans och nästan inte en enda chans för Halmstad. Hemmapubliken lyrisk i slutminuterna inför utsikten att få 0-0 mot oss.
Sveriges bästa 40-plussare
Måste avsluta med en hyllning till det sympatiska hemmalagets kapten. Andreas Johansson är en motståndare som är så svår att tycka illa om så att man blir förbannad.
Framför allt är han en riktigt, riktigt bra fotbollsspelare. Inte bra för att vara 41, utan bra på riktigt. Pudelklok, står alltid rätt, styr det lilla uppbyggnadsspel hemmalaget får till.
Ger ett mysigt och avslappnat intryck, har inga behov av flashiga tatueringar eller att dra upp matchtröjan för att visa magrutor. Samtidigt vet man att han är ett rovdjur (blocket på Sören Rieks chans i 84 minuten…). Det slår mig: han är ett riktigt lejon!
Pluspoäng också för att han efter att ha vunnit slantsinglingen väljer sida så att MFF får anfalla mot sin betydligt röststarkare klack i andra halvlek. Modig som ett lejon.
Andreas Johansson är helt klart Sveriges bästa fotbollsspelare över 40 år. Försöker komma på om någon ens är nära. Tänker på Varbergs Stojan Lukic som gjorde en fin säsongsdebut mot Norrköping häromdagen. Men i övrigt kan jag inte tänka på någon som ens är nära Andreas Johansson i kvalitet.
*** 2023-05-16 Rev beskrivning av bordömt mål
