Fem snabba Kalmar FF- Malmö FF
Vi är igång! Det var inte så vackert. Det var inte så j-a enkla tre poäng. Men det spelar ju i ärlighetens namn inte så himla stor roll - det är slutresultatet som räknas.
Premiär
Banderollen över bortasektionen sa det så väl: Äntligen rullar bollen igen! För träningsmatcher och Cuppajävel i all ära - det är ju Allsvenskan som vi verkligen längat efter så här efter en lång vinter.Fullt med MFF:are på bortasektionen och vi som följer på avstånd har via sociala medier kunnat följa lämmeltåget på väg upp mot Kalmar. Det är otroligt gött att det är igång och nu längtar i alla fall jag ännu mer efter himmapremiären.
Första halvlek mållös men inte händelselös
Kalmar drog iväg i full fart mot mål direkt efter avspark och första halvlek fortsatte att hålla hög intensitet. Det var tuffa tacklingar, mycket målchanser, men tyvärr var kvalitén inte riktigt där. Det var missförstånd och felpassningar och en rad missar på en nivå som man hoppas slippa se för mycket av under säsongen.
Kiesen gjorde det igen
"Jag är här för att göra mål" sa han i intervjun inför matchen Isaac Kiese Thelin. Och även om det tog sin lilla tid så gjorde han det -alltså mål, efter ett snyggt inlägg från Eric Larsson. "Han ser bra i den himmesblå tröjan" sa sonen när IKT visades i närbild vid machstart och jag kan bara hålla med, det är väldigt skönt att ha honom tillbals i himmelsblått igen.
En hård dansk skalle
Med tanke på skada på Moisander som uppstod för några dagar sedan känns det oroligt så fort man misstänker minsta lilla skavank på en mittback. Därför var det jobbigt att se Lasse Nielsen liggandes på plan inte bara en utan två gånger efter smällar mot huvudet, särskilt med tanke på att han tidigare drabbats av hjärnskakning. Men, tydligen har han en skalle som tål en hel del för han reste sig båda gångerna och fullföljde matchen.
Vinst smakar mumma!
Visst är det underbart med stora segrar där man kan slappna av och njuta på slutet. Men det finns också en tjusning (i efterhand) med såna här hjärtat i halsgropen segrar, det blir liksom en mer intensiv segerkänsla vid slutsignal. Men egentligen är det ju strunt samma. All segersötma smakar gott!
