Fem snabba: Kalmar - MFF 1-2
Tack vare mål av Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad kunde MFF ta något så ovanligt som en bortaseger.
En av säsongens bästa
Det tog lite tid innan målen kom, men totalt sett över 90 minuter är det ändå en av MFF:s bästa insatser som helhet under denna allsvenska säsong. Spelet var stabilt, och under stora delar av matchen har vi kontroll även om vi på intet sätt kör över Kalmar. Vi släppte till få målchanser av värde och kom själva till flera bra lägen, även om de flesta rann ut i sanden.
Ingen formidabel insats, men bra gjort och att ta tre poäng i Kalmar måste man vara nöjd med.
Drömmål
Under större delen av matchen såg det ut som det gjort under många matcher i år. Hyfsat spel, men avsluten var antingen för svåra eller helt enkelt för dåliga. Hur många av distansskotten som gick precis utanför stolparna tappade jag räkningen på, men det visade sig bara vara träning. Efter att man skjutit in sig, och under den period även låtit Kalmar ta ledningen, smällde det till två gånger. Först Jiloan Hamad som återigen visade vilken fantastisk bollträff han har när han satte bollen i Wastås vänstra kryss. Ett skott med vänsterfoten som nästan såg lite lojt ut, men som var perfektion.
Efter Jilles mål dröjde det en knapp kvart innan Jimmy Durmaz satte bollen i andra krysset efter en fräck frisparksvariant där Jeff Aubynn stod för passningen.
Två läckra mål helt enkelt.
Miljan
Då Ivo Pekalski inte var 100 och Wilton bortflugen fick Miljan chansen igen och nu fick vi äntligen se honom som den djupledslöpande mittfältare som vi fick för oss att han var efter den där succédebuten mot Häcken. Ett evigt löpande i första halvlek låg bakom det mesta antingen direkt eller indirekt. Kvaliteten saknades kanske sedan för att det skulle bli utdelning, men om han kan spela på det sättet är han ett mycket intressant komplement till innermittfältsplatsen.
I andra halvlek mattades han sedan av och byttes sedermera ut mot Ivo.
Anfallarna
Ranegie visar återigen vilken oerhört fin anfallare han är. Visst, det blev inga mål i dag men det han gör håller nästan hela tiden högsta kvalitet. Oerhört jobbig att möta för försvararna och ett offensivt hot både med som bollmottagare/nickskarvare och som genombrottsman.
Agon fick på nytt chansen, men inte heller denna gång fick vi se den "tunna ål" som gjorde att vi tog honom till vårt hjärta. I motsats till andra tycker jag att Agon lägger ner ett väldigt nyttigt jobb, men det går inte att blunda för att han är trubbig och första touchen måste bli bättre. Med reservation för att jag minns fel tror jag inte Agon hade ett enda skott på mål.
Dardan kom in i matchens döende minuter och hann såklart inte göra något avtryck. Man måste fundera över varför han får så lite speltid - Är han, enligt Norling, för dålig? Har han blivit sämre under hösten? Är han för lik Ranegie i spelstilen?
Jag skulle personligen älska att se Dardan-Ranegie på topp. Vilken jäkla mardröm för backarna - helt oavsett vilken form Dardan är i. Med den spelstilen han har är han alltid jobbig att möta.
Fortsättningen - Vad göra
Även om vi inte kan nå Europa via vårt spel i Allsvenskan (förutsatt att inte Svenska Fotbollsförbundet tänker ändra några resultat i efterhand, vilket såklart är rätt farligt att förutsätta) kan vi nå medaljplats. Bronspengen kan kanske vara något att bygga vidare på - och den är klart inom räckhåll efter dagens seger.
Å andra sidan har vi många unga spelare som behöver speltid för att utvecklas och då hamnar vi en situation där vi kanske måste väga en kortsiktig miniframgång mot flera spelare, vars potentialer är rätt oklara, och deras personliga utveckling. En delikat frågeställning.
