Fem snabba: Malmö FF – Djurgården 2-2: Besvikelse
Här har ni fem snabba.
Diamanten i skattkistan
Jag har tappat räkningen men vad gör det, Guillermo är vår egen superstjärna! Han är tungan på vågen, han är där bollen är och han gör framför allt mål när det behövs.
Gladiatorn
Magnus Eriksson krigar föredömligt ute på plan. Han ger sig in i dueller han är sist in i och vinner frisparkar, han river, han skarvar, han sliter och han visar grinta. Magnus uppoffrande spel är en som en beskrivning ur instruktionsboken om hur en spelare ska agera.
Åges offensivlusta
MFF förlorade båda mötena mot Djurgården under 2013. Det är lätt att man blir lite försiktig när man ska möta ett lag man normalt har svårt för men Åge vågar och visar mod som tränare när han spelar med fem offensiva spelare plus offensiva ytterbackar och endast en defensiv mittfältare i Markus Halsti. Offensiva spelare kan också försvara vilket de flesta svenska tränare inte verkar ha förstått.
Vänt underläge och tappad ledning
Laget visar att man kan hantera att hamna i underläge på hemmaplan utan att gripas av panik. Laget maler på och tillslut kommer utdelningen men i andra halvlek märktes det att det har gått lite väl lätt under inledningen av Allsvenskan. Spelarna blev lite loja och nonchalanta och sen stod det 2-2. Det kunde likväl har slutat 3-2 men nu blev det inte så och laget måste lära sig att behålla skärpan i 90 minuter.
Onödigt poängtapp
Ibland gör det ont att spela oavgjort och dagens match var en sådan. Det är rent slarv som leder till att man släpper in två mål. Vid första målet fullföljer inte Rosenberg sin markering utan chansar på att domaren ska blåsa för offside, det gjorde han inte. Vid andra målet får man inte undan bollen och Robin släpper en retur som lite slumpartat hamnar hos Erton. Nu lägger vi detta bakom oss och ser framåt.
