Fem snabba: MFF-Åtvidaberg 3-0
Äntligen allsvensk fotboll i Malmö igen. Segern mot Åtvidaberg var ingen sprudlande tillställning, men segern var lika viktig som trygg.
Trygga 3 poäng
Dagens seger var långt ifrån sprudlande, utan kan sorteras in under den något uttjatade ”en-dag-på-jobbet”-kategorin. Under en säsong där (de många) segrarna ofta suttit långt inne var det skönt att få bevittna en vinst som kändes lika trygg som kassaskåpssäker. När motståndarna vägrar bjuda upp är det som bekant svårt att driva upp det tempo som MFF eftersträvar i sitt passningsspel. Åtvid ville inte dansa med idag, men MFF gjorde det som förväntades. Klang-och-jubel-föreställningarna brukar få vänta till höstruskiga guldstridsbataljer och matcher med större dignitet. Fram till dess duger de enkla segrarna utmärkt som substitut.
Emil Forsberg
Självklart matchens stora stjärna. Tre mål från vänsterbreddaren som tidigare bara mäktat med en balja under säsongen. Kul för Foppa som annars fått vänja sig vid en offensiv biroll i skymundan av de tre självklara huvudrollsinnehavarna Rosenberg, Eriksson och Molins. Kliver fram i Guilles frånvaro.
Truppbredden
De spelare som spelade större delar av dagens match skiljer sig massor från de 11 som ansågs tillhöra den optimala elva som inledde säsongen. Pontus är såld, Miiko är såld och Guille är skadad. Dessutom utgick både Thern och Helander med skadebesvär under den första halvleken. Därför är det kul att se att de spelare som inledningsvis ansågs för unga eller var utkonkurrerade kliver fram. Rakip, Cibicki, Concha och Hammar gör alla klart godkända insatser idag. MFF avslutar matchen med ett mittfält som förutom Halsti bestod av Rakip, Cibicki och debuterande inhopparen Piotr Johansson. Det säger det mesta om mästarnas truppbredd.
Truppbredden kan dessutom komma till ännu större nytta, fast i ett betydligt tråkigare sammanhang, då Simon Thern enligt första utsago verkar vara allvarligt skadad. Fruktansvärt olyckligt, framförallt för Simon, men även för MFF som redan har behövt handskas med en allvarlig skada på nyckelspelare denna sommaren.
Allsvensk hemmamatch
Efter ett långt uppehåll finns det ingenting som känns lika skönt som att få kliva in på Stadion, ta en kopp kaffe och insupa den himmelsblå kärleken.
Tråkigt nog var det inte så många som instämde. Publiksiffror under 10 000 tillhör HIF och 90-talet.
”Cetinkaya, den skiten”
Skit ska skit ha, som de kloka brukar säga. I slutet av båda halvlekarna ekade ramsorna mot Robin Olsens agent, Hasan Cetinkaya. Under veckan som gått har Hasan fällt otaliga kommenterar kring det bud som MFF ska ha fått på Olsen från den turkiska klubben Mersinspor. Citaten har dock inte resulterat i annat än att Hasan framstår som en hästhandlare, beredd att sälja till högstbjudande utan att ta hänsyn till varken spelare eller klubb. Han får dessutom Mino Raiola att framstå som Lars Lagerbäck när det kommer till frispråkighet.
Agenter som Cetinkaya borde vara persona non grata inom fotbollen i allmänhet och i samband med förhandlingar med MFF i synnerhet.
