Fem snabba MFF- DIF
Ofta inväntar jag resultatet i matchen innan jag skriver fem snabba eftersom det, naturligt nog, brukar sätta tonen och stämningen på listan. Idag gjorde jag inte det fullt ut. Många tycker nog att jag bara borde såga, vara bitter, deppig. Men vet ni, jag vill och orkar inte. Så, vändning och förlust eller ej, jag vill inte bara gräva ner mig. Så jag behåller en del positiva punkter i listan. Like it or not.
Sprudlande start
Det hade inte ens gått 5 minuter när Erdal Rakip såg till att sätta dit sitt första mål för säsongen. Underbart att pågarna öste på redan från start, samtidigt, eftersom jag var lite sen hem* till match så är jag tacksam att han och laget väntade så att jag hann sätta på TV:n, med sisådär 15 sekunders marginal. (*Nej jag är inte medgångare, fick resignera och ge bort min plats på grund av hosta från helvetet).
Glädjen och lättnaden vid 2-0
Kanske läste jag in för mycket, det firas ju alltid efter mål. Men nog var det något speciellt med Rieks och AC:s firande efter MFF:s andra mål. Lite som när man firar på läktaren efter ett sent avgörande mål - det är skillnad mot ett "vanligt" målfirande. Jag fick samma känsla här, jag tyckte det syntes på dom hur viktigt detta var. Psykologiskt viktigt såklart och det för mig inte så osökt in på nästa punkt.
Psykologi i kubik
I pausen trodde jag knappt mina öron när jag hörde Anders Andersson säga: "Malmö har varit mest effektiva och kliniska" - det var ju sant men vi har ju verkligen inte varit bortskämda med. I samma sekund som Djurgården satte sitt första mål knöt sig klumpen i magen igen och som befarat kändes det direkt att allt självförtroende rann av MFF-spelarna, nervositeten och osäkerheten spred sig. AC pratade i en intervju efter Göteborgsmatchen att spelarna bara är människor och det är så smärtsamt tydligt idag. De tror inte på sig själva, det finns en osäkerhet som inte är Malmö FF.
Räligt med huvudskador
Inför matchen läste jag i en intervju med Lasse Nielsen att han fått ett bakslag i den berömda hjärntrappan under sin rehab. Därför kändes det extra obehagligt att se honom gå av idag för just huvudskada. Särskilt också med tanke på att vi sett hur lång tid det tagit för Johan Dahlin att komma tillbaks efter sin. Det finns många skador som är otäcka men det är något särskilt när det handlar om huvudskador.
Se framåt
I paus pratade Discoverys kommentatorer om att MFF:s chans på en Euopaplats levde igen. Jag kom på mig själv att bli irriterad. Jag vill inte tänka så just nu, det enda jag vill inför de sista matcherna är att få ha lite kul. Att få må bra på läktaren igen och se spelarna må bra. Tänka på hur vi skulle kunna vända detta längre fram, långt fram. Då blir man glad av att tänka på Hugo. Vilken match den pågen gör idag, framför allt i första men gör inte bort sig i andra heller. All erfarenhet han skaffar sig nu kan vara guld värt framöver. Bokstavligt talat.
