Malmö FF - Elfsborg
0 - 0

Fem snabba: MFF-Elfsborg 1-0

Årets första match mot starkt Allsvenskt motstånd. Thelin hoppar in och gör matchens enda mål. MFF imponerar genom att inte imponera.

Prestigemöte
Det här kändes som årets första riktigt skarpa match. Gruppspelet en startsträcka. Två Europa League-matcher, jodå. Men det racet kändes ganska kört redan i december. Idag i stället en motståndare som de senaste åren har börjat skapa litet känslor. Guldmatch för inte så mycket mer än ett år sedan. Ett lag som på sin hemmaplan faktiskt kört över Malmö FF två år i rad. Det lag som lyckats bäst i den gångna säsongens Europaspel.

På det en sportchef (Klubbdirektör? Lagledare?) med rättshaveristiska anlag som väcker känslor. Andreasson är mannen som hittat på 40-matcherstabellen och nu senast drog MFF nästan enda till Strasbourg och Internationella domstolen för mänskliga rättigheter då svenska fotbollförbundet bestämt att Borås ligger mindre än 30 mil från Malmö.

Brommapågen
Nyförvärvet från Empoli Emmanuel Ekong har inte gjort mycket väsen av sig i början på säsongen. Första halvlek idag kompenserade allt detta. Italiensknigerianen från Bollstanäs hade ett enormt övertag på Elfsborgs rutinerade högerback Niklas Hult. Det blev så jobbigt så att lagkamraten Simon Olsson såg sig tvungen att hjälpa till och ta ett gult mot en stillastående Ekong nästan vid mittlinjen. Flera gånger tog han emot boll djup ner i banan och bara vände om och tog sig förbi. Flera av hemmalagets chanser kom till efter Ekongs raider. Här visade han precis på de egenskaper som Malmö sagt att man sökt i honom.

Brand utan bengaler
Många var vi som förväntat det vanliga från Elfsborg: backa hem, försvara solitt och kontra. Men boråsarna klev sturskt högt i banan när Malmö skulle spela sig upp från egen planhalva. Och det bet, åtminstone i större delen av den första halvleken. Hiljemark har förstås inte missat vilka problem MFF haft att bygga spel så fort laget utsätts för hög press. Från min streamingskärm syntes inga bengaler. Elden fanns ändå, eller som Rydström frustrerat uttryckte i halvtidsintervjun för att beskriva att ingen tog tag i spelet:
- Det ser ut som att bollen brinner!

Slutelvan
Skadorna till trots är det svårt att inte imponeras av djupet på Malmös bänk. Elfsborg bytte in spelare som Abdullai, Aronsson, Kaib och Richtnér.

Hemmalaget? Ali, Haksabanovic, Thelin, Berg, och till sist Olsson. Kvalitetsmässigt nästan i paritet med de högkalibriga allsvenskar som de ersatte.

Signifikativt att matchen avgörs när trixige hemmavbytaren Taha Ali fälls av olycklige bortainhopparen Ludvig Richtnér och skapar den straff som kylige om Malmöersättaren Isaac Kiese Thelin säkert trycker mitt i mål.

Tunga på ett nytt vis
Topptippade Elfsborg gör en bra match. Börjar modigt, vågar frångå sitt vanliga spel med ett frejdigare försvarsspel. Var faktiskt det bättre laget i 10–12 minuter. Utvecklingen är nästan rakt linjär under matchens första etthundra minuter. I halvtid är bortalagets klassförvärv Simon Olsson riktig nöjd med det hela – men talträngd på frågan om hur laget ska kunna avgöra matchen. Sakta, sakta blir de himmelsblå en anings, aning bättre. Sista tjugo minuterna av ordinarie tid är Elfsborg djup nedtryckta och glada att bara kunna skicka iväg bollen. När Malmö gjort sitt mål, släpper man på trycket för att bevaka sin ledning på ett sätt som måste göra den mest optimistiska guligan tröstlös.

Det kan ta tid, men det händer om och om igen. Rydströms MFF är tunga att möta, men på ett annat sätt än Röslers eller Kuhn, där det mer handlade om fysisk kraft.