Fem snabba: MFF - Falkenberg 2-1
Nagelbitaravslutning, men tre poäng.
Det blev otäckt spännande
2-0 tidigt i andra halvlek, och Falkenberg flyttade upp laget. Med det skapade de en del halvlägen - och något riktigt fint också (tänker framförallt på Gustaf Nilssons språngnick, som gick någon halvmeter utanför). Men det blev också öppnare nere i deras eget försvar. Malmö FF hade egentligen en räcka chanser till att definitivt stänga matchen. Samtliga missades. Som ett brev på posten kom då också en Falkenbergsreducering, och, såklart, en rejäl chans på övertid. Dessbättre blev Edi Sylisufajs avslut aningen lamt, och Marko klarade. Men det som skulle kunna blivit en behaglig defilering mot slutsignal blev istället en hjärtsnörpsavslutning.
Kiese Thelin fortsätter göra en smula konstiga mål
Frispelad, dålig mottagning, han fick vända upp och vända bort, chansen tycktes försvunnen, men så fläskade han upp bollen i krysset. Känslan är att Isaac Kiese Thelin inte alltid gör det så lätt för sig. Precis som mot Kalmar var hans mål idag av den där sorten att det egentligen ser ut som om han kladdat bort tillfället. Men så sitter den ändå. Och det är ju gott så.
Träträffar
Det jämnar ut sig i fotboll, brukar det ju sägas. Karl Söderströms dubbelstolpe, vars retur dessutom följdes av ytterligare stolpträffar, från bortamötet är svår att glömma. Inte minst för att händelsen kändes som högst icke-typiskt flyt för vårt lag. Idag grinade dock oturen återigen åt det håll den vanligtvis riktar sig. Nämligen vårt. Dubbelstolpen kvitterades med ett Anders Christiansen-skott i första halvlek. Och som lite lök på laxen rammade Amin Sarr underkanten av ribban med en projektil i andra halvlek.
Amin Sarr
Kramp mot slutet, men visade flera gånger upp sitt fina ryck och sina kvicka vändningar. Ytterst nära att bli målskytt idag - förutom ribbträffen som nämns ovan hade han ett friläge och ytterligare ett skott efter lite flipperspel i straffområdet. Brattberg klarade båda gångerna. Hursomhelst - Sarr ser allt mer spännande ut.
Långa inkast
Detta är egentligen ett anfallsvapen jag länge haft svårt för. Jag har sett det långa inkastet som alla birlags signum; något som tjong-och-fläng-lag som Sarpsborg, eller lag som Midtjylland med sina +220-centimetersanfallare, eller lag som till största delen består av Elm-bröder, ägnar sig åt. Idag använde Falkenberg sig relativt flitigt av dem. Först kastade Karl Söderström, och när han gick ut axlades hans långkastarmantel av en annan spelare (såg inte vem). Men vem är jag att numera rynka på näsan åt detta? Långa inkast har ordnat mål för oss både mot Varberg och Sirius. Och även om det dröjde: när Jonas Knudsen ersatte Safari testade även vårt eget lag detta koncept. Men idag skördade det långa inkastet inga triumfer; inte åt något håll.
