Fem spaningar efter AIK - Djurgårdens IF
En usel insats, en ifrågasatt tränarsittuation och ett arrangemang som får toppolitiker att vrida på huvudet. Det och mycket mer i Forum 1891:s fem spaningar från derbyt.
Få frågetecken i startelvan numera
Under Djurgårdens på många vis svajiga vår roterades det friskt i startelvan. Innan startelvorna presenterades inför matcherna var känslan att det i princip kunde vara vilka spelare som helst som klev ut på banan. Det var skadeproblematik på målvaktsposten, konkurenssituation på mittbacksplatserna, ständig rotation på mittfältet och tombolahjul på vilka som spelade längst fram. Kanske var den stora rotationen en anledning till att det radades upp en sämre resultatrad? Framgångsrika lag brukar ha som signum att ha en stabil och tongivande stomme. Det hade inte Djurgården under våren. Därför är det ur blårandiga glasögon väldigt skönt att man numera har en startelva som mer eller mindre känns given.
Inför eftermiddagens derby var det egentligen bara en positionsduell som kändes osäker. Det var kampen mellan Oskar Fallenius och Gustav Wikheim. Norrmannen har varit inne i en sämre form sista matcherna och Oskar Fallenius, som nyligen har kommit tillbaka från skada, har varit en av säsongens största utropstecken. Men när startelvan presenterades och det var norrmannen som fick chansen var ingen förvånad. Likaså var ingen förvånad över resterande delar av startelvan. Den kändes på förhand tokgiven.
Ombytta roller
Efter förlusten mot Värnamo förra helgen var det ett Djurgården som klev in med sargat självförtroende i dagens match. Addera sjukdomsproblematik som hämmat laget under de senaste veckorna och alla förstår nog att det inte varit optimala förutsättningar inför rivalmötet. Men inget av ovanstående ursäktar det faktum att Djurgården klev ut som om man var numret mindre i dagens match. Den första halvleken från Djurgårdens sida var bland de värre man bevittnat. Ofokus i passningarna, noll vilja och bakåtpressade utan dess like. Om man inte visste om tabelläget hade man kunnat tro att det var AIK som gick för Europaplats och var ett topplag och Djurgården som kämpade för överlevnad i botten. När det i själva verket är tvärtom. Hur kommer det sig? Det är fascinerande hur Djurgården alltid lyckas vika ner sig i dessa derbymatcher mot AIK, speciellt borta på Friends Arena.
Dags för något nytt?
Jag har alltid och kommer alltid vara en av dem som står längst fram i ledet när det kommer till att försvara Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöfs tränargärning i Djurgården. Det som tränarduon har gjort med Djurgården sedan ankomsten 2019 är otroligt imponerande, på så många vis. SM-guldet, topplaceringarna och Europaspelet kommer aldrig någon att kunna ta ifrån dem. Men till och med jag, som är en Kim och “Tolle”-förespråkare av rang, börjar öppna dörren på glänt för något nytt. Inte nödvändigtvis för att läget just nu är under all kritik. Men för att jag på sikt tror att en annan tränare kan uppnå bättre resultat. Betyder det att Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf är slut som tränare? Absolut inte. Jag är helt övertygad om att de kommer fortsätta uppnå bra resultat. Frågan är dock om det är Djurgården som är föreningen det kommer ske i. Jag är dessvärre tveksam, känslan jag får är att de har kört fast.
Vad finns det kvar att spela för den här säsongen?
Ja, vad finns det egentligen kvar att spela för den här säsongen? Det är en fråga som nog många ställer sig nu. Sju poäng upp till tredjeplatsen, eventuellt tio om andra resultat faller den vägen ikväll. Det som på sätt och vis hade kunnat rädda säsongen var en seger idag. En seger som hade gjort AIK:s redan jobbiga situation allt mer prekär. Istället ger den svartgula segern hemmalaget en massa energi som kommer vara nödvändig för dem i bottenstriden. För Djurgårdens del blir det att försöka rädda det som räddas kan. Vinna resterande matcher och kämpa för fjärdeplatsen. Den kan komma att bli viktig nästa säsong om det ska bli nya Europabragder.
Ett arrangemang som får topppolitikerna att vrida på huvudet
I dagens Sverige, när landet styrs av ledare i Riksdagshuset, men framförallt en viss herre inne på SVFF:s huvudkontor i Arenastaden, är det extra viktigt att hylla arrangemang när det hyllas bör. Dagens Stockholmsderby var inget annat än en ren succé ur arrangemangssynpunkt. Två högklassiga tifon och en läktarvolym som osade världsklass. Matcher likt dessa får många länder ute i Europa och övriga fotbollsvärlden att känna sig avundsjuka. Den elektriska stämningen i Stockholmsderbyn tillhör den absoluta eliten i fotbollsvärlden. Det är något man ska ömma väldigt mycket för. För många är supporterskapet och matcherna det som betyder absolut mest i livet. Vissa maktmissbrukare verkar dock ha svårt att förstå det.
Tydligen går det att spela stora fotbollsmatcher utan att samhället skadas. Tydligen kan supportrar sköta sig. Tydligen går det. Tänk på det nästa gång du ska göra något uttalande i media, Fredrik Reinfeldt.
* * *
Har du din egen spaning från dagens Stockholmsderby? Kommentera gärna nedan, men tänk på att hålla en god ton.
