AIK - Hammarby
2 - 0

Fem spaningar efter AIK-Hammarby 2-0: Dominans

Nåja, vad är ett derby på Nationalarenan? Det kan ju vara fruktansvärt ångestladdat, händelsefattigt, lågkvalitativt…och alldeles underbart.

Överlägsna AIK
Det är ingen överdrift att påstå att den svartgula startelvan som ställdes mot Hammarby på Nationalarenan den 16 april 2023 var den mest uträknade AIK-uppställningen i mannaminne. Två inledande förluster på säsongen, varav den ena så svidande att den fick både Isidor Behrens och Putte Kock att vrida sig i graven. Men att som åskådare se AIK:s första halvlek i derbyt var som att klappas medhårs i 45 minuter. Allt som inte stämde i de föregående matcherna satt helt plötligt som en smäck. Närkampsspelet, som kritiserades hårt efter förlusten mot IFK Norrköping, var mer eller mindre felfritt matchen igenom. Nästintill varenda frisparkssituation gick i svartgul favör och målchanserna radades upp på löpande band. 10-0 i avslut (varav 7 på mål) efter första 45 ger en tydligt fingervisning i hur överlägsna AIK var. Redan efter en minut hade de svartgula en boll i ribban och trycket släppte inte förens domaren blåste av för paus.

Målen tillkom dessutom vid de bästa tänkbara tillfällena för AIK:s del. I slutet av första, efter en ihärdig offensiv häxjakt, och tidigt i andra precis efter att Hammarby hunnit omgruppera. Efter 2-0 var de grönvita aldrig nära att skapa nerv i matchen och Gnaget kunde enkelt spela hem 3 poäng.

Maestro Tihi
Den defensiva rollen på mittfältet har varit en het potatis och den svalnade definitivt inte när Jesper Ceesey, iklädd Pekingtröjan, åt upp AIK:s mittfält drygt en månad efter att ha lämnat huvudstaden. Med Aboubakar Keita fortsatt på skadelistan fanns det många frågetecken kring hur mittfältet skulle balanseras upp efter debaklet senast. Valet blev att flytta upp Robin Tihi och 21-åringen tacklade rollen som om han aldrig gjort någonting annat. För att citera Hammarbys delägare; ”10 poäng”. Tihi vann mer eller mindre varenda boll som han gick efter, samtidigt som han visade upp ett konstruktivt och offensivt passningspel. Det är tydligt att backlinjen mår bra av en defensiv spelare framför sig och AIK-produkten bör få fortsatt förtroende i den rollen.

Konkuranssituationen
Jimmy Durmaz, Viktor Fischer och Omar Faraj fick alla inleda på bänken i förmån för Robin Tihi, Vincent Thill och Alexander Fesshaie, vilket visade sig vara lyckade drag. Framförallt Durmaz och Faraj har haft svårt att hitta formen och förhoppningsvis kan den hårdnande konkurrensen få dem att tända till ytterligare i jakten på en startplats. John Guidetti borde inte heller ha friväg in i förstaelvan när han blir skadefri. Alexander Fessahaie har i sin anfallsroll varit AIK:s bästa spelare i början av säsongen och fick kröna det med två oförglömliga derbymål. Som läget ser ut just nu bör 19-åringen ses som given.

Tränare Brännström
Brännan har inte varit rädd för att möblera om laguppställningarna under sin korta tid som AIK-tränare, med både bra och mindre bra resultat. Men insatsen mot Bajen visar på att han besitter en fingertoppskänsla och en taktisk flexibilitet som länge har saknats i AIK. Gnaget har en väldigt stark och konkurrenskraftig trupp och även om laget inte haft alla resultaten med sig så anser iallafall jag att Andreas Brännström är rätt man på rätt plats just nu. Jag rekommenderar starkt att folk tar del av StudioAIK:s intervju med Brännan (finns i sin helhet på Youtube) där han väldigt transparent förklarar vad som inte fungerade i matchen mot IFK Norrköping och vilka justeringar som krävdes. Även om det går att förklara AIK:s dominanta derbyinsats med att ”AIK är alltid bra i derbyn” så ska Brännan berömmas stort för den drastiska prestationsförbättringen jämfört med senast.

Det har länge funnits en oskriven regel om att en AIK-tränare måste ha någon tidigare koppling till klubben. Henok Goitom (2022), Bartosz Grzelak (2020-2022), Rikard Norling (2016-2020) och Andreas Alm (2011-2016) är de fyra senaste herrarna som har stått vid sidlinjen innan Brännan tog över, samtliga med någon tidigare historia i AIK. Det finns såklart något vackert i att se en tvättäkta gnagare som tränare och de nyss nämnda har skänkt oss både stora och små framgångar, men min uppfattning är att bristen på utomstående perspektiv har hämnat den spelmässiga utvecklingen till stor del. Andreas Brännström känns som en frisk fläkt i det hänseendet.

Hammarby på Nationalarenan
Borta på Tele2 är Bajen lite av att ett boogie team för AIK men hemma på Nationalarenan har södergänget haft svårt att hävda sig. Sedan återkomsten till Allsvenskan har Hammarby endast vunnit en gång på AIK:s hemmaplan i seriespel (utöver två segrar i cupen, varav en efter straffar). Det är inte heller första gången som ett formsvagt AIK fullständigt nermonterar ett på förhand starkt och spännande Hammarby. Den gnistan som befarades vara frånvarande från AIK anno 2023 är i allra högsta grad levande och en sån här övertygande insats förstärker den ytterligare.

Vad tar ni med er från matchen?
Vilka bör starta framöver?
Hur firade ni derbysegern?
Kommentera gärna