Fem spaningar efter AIK– Örebro SK: En krampaktig cuppremiär
Efter en svag inledning tog AIK till sist tag i taktpinnen och vände underläge till seger mot Örebro. Ioannis Pittas fortsatte 2024 som han avslutade 2023, Omar Faraj fick göra ett välbehövligt mål och norrmannen Martin Ellingsen gjorde sin första tävlingsmatch i AIK-tröjan. Här är fem spaningar från matchen.
1. Väntad elva men svag första halvlek
Henning Berg bjöd på få överraskningar i startelvan utan valde det väntade manskapet. Men inledningsvis var det ett slarvigt och ofokuserat Gnaget som AIK-publiken på Tele2 Arena fick bevittna. Det slogs en enorm mängd felpass och man hade svårt att vrida upp tempot och ta sig in i ett kompakt försvarande Örebros straffområde. Det var tydligt att problemen som fanns under stora delar av 2023 fortfarande finns kvar och när gästerna tog ledningen kändes det som att man sett den här filmen förut. Det centrala mittfältet, bestående av Anton Saletros och nyförvärvet Martin Ellingsen, hade det kämpigt att täppa igen ytorna centralt. Lyckligtvis såg Ioannis Pittas till att det åtminstone stod lika i paus, vilket var otroligt viktigt för självförtroendet. Hade Örebro gått till halvtid med en 1-0-ledning i ryggen tror jag det inte AIK hade lyckats vända matchen. Spelet i den andra halvleken såg stundtals bättre ut. Fler lägen skapades, Gnaget hade bättre kontroll på spelet och tryckte ner ett tröttkört ÖSK. Det är något att bygga vidare på.
2. Blandad kompott från nyförvärven
Tre ”nyförvärv” fick chansen från start i söndagens match. Bersant Celina och Benjamin Tiedeman Hansen tillhörde visserligen AIK förra säsongen men var då enbart inlånade nu är båda värvade permanent och baserat på duons insatser mot Örebro, kommer AIK ha stor nytta av mittbacken och den offensiva mittfältaren.Tiedeman Hansen är en stabil pjäs där bak och ger ett lugnt intryck i de flesta aktioner. Jag tror att han och ”Milo” kommer att bli ett perfekt mittbackspar, även om snabbheten hos duon är något av ett frågetecken. Men ser de till att ligga rätt i positionerna ser jag potential i Tiedeman Hansen och Milosevic.
Bersant Celinas prestation var ett annat glädjeämne i söndagens match. Mittfältaren från Kosovo hade en fri roll och fick mycket boll och uträttade mycket konstruktivt. Jag tycker att Celina ofta befinner sig i rätt ytor och hittar medspelare med öppnande passningar och lyckas slå ut Örebros lagdelar vilket leder till att AIK kan skapa målchanser. På pappret utgick mittfältaren från vänster men det var tydligt att 27-åringen inte spelade som en renodlad ytter. Celina kommer mer till sin rätt när han får mycket boll centralt och det är i de ytorna han ska befinna sig i enligt mig. Visst, stundtals brister det lite beslutsfattningen men det tror jag kommer bli bättre med tiden.
Det tredje nyförvärvet som fick göra debut i den otroligt fina cuptröjan var Martin Ellingsen. Mittfältaren har lovordats av Berntsen och sett fin ut under försäsongen, så förväntningarna var med all rätt högt ställda. Men norrmannen hade en kämpig första halvlek och slog bort passningar och kändes inte påkopplad. I den andra halvleken växte 28-åringen in i matchen och var mer bekväm med bollen och visade upp en del fina tendenser. Ellingsen är tänkt att bli en nyckelspelare på det centrala mittfältet och även om söndagens insats lämnar något mer att önska tror jag norrmannen kommer att växa in i det.
3. Axel Björnström som ordinarie vänsterback?
Tidigare i vintras flyttade Erick Otieno till Polen. Kenyanen lämnar ett stort tomrum efter sig och är i mitt tycke oersättlig. Ingen ny vänsterback har hittills värvats in och i nuläget är det Axel Björnström som får den otacksamma uppgiften att axla Otienos mantel. Många supportrar har ställt frågan om ”Acke” håller som ordinarie vänsterback i ett toppaspirerande AIK och om insatsen mot Örebro är indikation på vad som komma skall, så är jag skeptisk till om han gör det. Björnström såg vilsen ut och stod för många bolltapp. Han lämnade även mycket ytor bakom sig, något Örebro lyckades utnyttja i den första halvleken. Det ska dock tilläggas att ”Acke” tvingades att täcka upp extremt mycket ytor på vänsterkanten, då han inte fick något understöd på av Celina som allt som oftast var centralt i banan. Detta ledde till att 28-åringen behövde löpa extremt mycket i offensiv och defensiv riktning. Björnström besitter inte Otienos snabbhet och det går inte att jämföra dessa båda herrar, eftersom de helt enkelt är olika i spelstilen. Ska ”Acke” vara ordinarie vänsterback kommer han behöva spela med en mer renodlad vänsterytter som kan ge honom understöd enligt mig. Annars kommer AIK behöva leta efter en ny vänsterback som är snabbare och vassare offensivt.
Det har ryktats om att före detta Häcken-backen Adam Andersson, som numera spelar i Rosenborg, ska vara ett hett alternativ. Min bild av honom från tiden i Häcken är att han är vass offensivt och gör en del poäng. Dock har Andersson haft tufft att få speltid i Norge och det är svårt att veta statusen på honom. Det återstår att se om AIK väljer att förstärka på vänsterbackspostionen, men efter söndagens insats känner jag mig inte trygg med Björnström som ensam vänsterback.
4. Faraj eller Ayari bredvid Pittas?
Henning Berg valde att starta Taha Ayari i en släpande roll bakom den tänkte målsprutan Ioannis Pittas. Den sistnämnde verkar inte ha slagit av på takten från föregående säsong utan blev målskytt direkt, när han distinkt sköt in kvitteringsmålet. Men vem ska ackompanjera cyprioten på topp? Taha Ayari fick 83 minuter i benen och blandade och gav. AIK-produkten hade ett par fina aktioner när han droppade ner, fick bollen och vände bort sin motspelare vilket ledde till anfallsmöjligheter. Dock lossnar det inte riktigt i sista tredjedelen och Ayari har svårt att ta sig till bra lägen, trots en läcker fin framspelning till Rui Modestos mål. I slutet av matchen bytte Berg ut 18-åringen mot Omar Faraj, som såg hetare ut i straffområdet, men inte erbjuder inte samma kvalitet i spelet. 21-åringen hade en tung första säsong i svartgult och gjorde bara fyra mål. Men mot Örebro fick Faraj bästa möjliga start när han fick chansen att slå in en straff som Pittas osjälviskt gav bort. Kanske var det exakt vad som behövdes för att det ska lossna för anfallaren i AIK-tröjan?
Så vem bör Henning Berg satsa på som anfallspartner till Pittas? Enligt mig beror det helt på vad han vill få ut spelmässigt. Men sett till dagsformen känns Faraj något hetare och har fått en välbehövlig självförtroendeboost i och med straffmålet.
5. Trepoängare som satte tonen för resterande delen av gruppspelet
Det såg inte klockrent ut, men tre nödvändiga poäng blev det och det var exakt vad som krävdes. I svenska cupens gruppspel finns få utrymmen för misstag om man vill gå vidare från gruppspelet, då det endast är segraren i gruppen som avancerar. Således gäller det för AIK att ta sex poäng mot Örebro och Gefle, innan man möter huvudkonkurrenten Kalmar FF, som vann sin match mot nyss nämnda Gefle med 3–1.
För första gången på länge känns Gnaget faktiskt redo för cupspelet, åtminstone om man ser till truppbygget. Utöver en vänsterback och möjligen en högerback tror jag inte vi kommer få se några fler förstärkningar, om inget oförutsett inträffar. Detta understryks av den årsrapport som samtliga supportrar fick ta del av i fredags, vilket var allt annat än positiv läsning. Ekonomin i AIK är långt ifrån den bästa och det sätter ännu mer press på Berntsen och Berg att leverera sportsliga framgångar. Med tanke på spelarna som plockats in i somras och under nuvarande övergångsfönster så är det högst nödvändigt att gå ”all in” för att vinna svenska cupen och få en biljett ut i Europa. AIK har absolut inte råd att slarva bort den här säsongen, då det kan leda till att gapet till övriga topplag i Allsvenskan ökar.
Håller ni med om spaningarna? Vad tar ni med er från cupvinsten? Håller Björnström som ordinarie vänsterback? Vem ska spela bredvid Ioannis Pittas?
