AIK - Sirius
0 - 0

Fem spaningar efter AIK - Sirius 0-0: Ingenting

Om det var någon match som skulle vinnas så var det den här. Men AIK befinner sig alltjämnt i ett negativt trend och insatsen mot Sirius gjorde inte mycket för att vända den.

Baby steps
Just nu känns det som att allting kring AIK är en skitig röra men mot Sirius fick vi ändå se små förbättringar. Då menar jag verkligen små, men jämfört med dom sorgliga ursäkterna till prestationer som vi vant oss med är det steg i någorlunda rätt riktning. Det dröjde 35 minuter innan AIK skapade en målchans värd namnet och först i slutet av matchen var Sirius under verkligt tryck från dom svartgula. Nicken från Omar Faraj i den 90:e minuten hade i ett annat universum varit x-faktorn som resulterat i en 1-0-seger, men just nu är inte marginalerna på Gnagets sida.

Prestationen må ha varit marginellt bättre än tidigare men nu väntar ett tuffare spelschema med två raka bortamatcher mot Mjällby och Malmö FF och i dagsläget har jag svårt att se att vi ska kamma hem en seger i någon av dom. AIK har haft svårt för Mjällby sedan återkomsten till högsta serien och senast dom svartgula vann en allsvensk match i Malmö var jag inte ens född. Efter det väntar ett saftigt ångestmöte mot IFK Göteborg på hemmaplan. Det finns alltjämnt stor anledning att känna oro.

Uddlösa
Trots att AIK gjorde en kraftsamling i slutet är det smärtsamt att se hur trubbigt anfallsspelet är. Det finns många skickliga passningsfötter i laget men dom får sällan chansen att sätta sina medspelare i farliga lägen. Så fort AIK närmar sig offensivt straffområde verkar dom få slut på idéer. Alexander Fesshaise var osynlig innan han blev utbytt i paus och anfallskollegan John Guidetti agerade mest uppspelspunkt utan att komma till några egna chanser. Det känns som att AIK vill passa in bollen i mål i sann Barcelona-anda, men hittills har det till största del resulterat i felpassningar och missade lägen. Laget känns hopplöst osynkroniserat och Sirius kunde enkelt avvärja AIK:s anfallsspel under majoriteten av matchen.

Viktor Fischer
Den skade- och sjukdomsförföljde Viktor Fischer hoppade in i halvtid och var instrumental i den uppryckningen som AIK stod för i andra halvlek. Dansken drev fram med bollen och var ofta tillgänglig i straffområdet när den sista passningen skulle slås. Men den allsvenska målnollan jagar honom fortsatt och Fischer ska bära en del av skulden för AIK:s poängtapp.

Ficher är klasser bättre än övriga AIK-spelare och det visade han idag. Men det går att ställa sig frågan ifall dansken gjort sina bästa insatser som just inhoppare. Han har tillsammans med sina lagkamrater varit blek i dom matcherna som han startat, men när han introducerats bänken har han fungerat bra som en injektion för laget. Det känns givet att Fischer ska vara en startspelare så länge han är frisk, för kvalité besitter han och det vore tjänstefel av tränarstaben att inte utnyttja den ordentligt.

Kanterna
Rui Modesto har varit den genomgående bästa spelaren så här långt inpå säsongen och återigen sticker portugisen ut i en blek AIK-uppställning. Det finns dock något oroande i att AIK är såpass beroende av sina kanter. Modesto må ha svarat för flera fina inlägg men hans motsvarighet till vänster lämnade en del att önska. Erick Otieno kom loss många gånger på sin kant men i stort sätt varje inspel från kenyanen landade på första bästa Sirius-försvarare. Från läktarhåll var det oerhört frustrerande att se potentiell målchans efter potentiell målchans rinna ut i sanden. Med den kvalitén som finns på mittfältet borde AIK:s anfallsspel kunna bli mer dynamiskt, och i längden mer vägvinnande, om man lyckas involvera dom mer. För just nu verkar nästan all offensiv flärd vara koncentrerad kring lagets wingbacks.

Aboubakar Keita
Jag vet inte hur övriga AIK-publiken känner, men jag såg iallafall fram emot att se Aboubakar Keita som mittfältsankare när laguppställningen släpptes och ivorianen stod för en okej insats som defensiv sköld framför baklinjen. Han täckte upp bra när Sirius gick på kontring och Brännans spelsystem kräver en spelare med sådana egenskaper. Däremot brister Keita en hel del i passningsspelet. Han stod för ett par riktiga indianpassningar och även bollarna som gick hem gjorde det med lite besvär. Men Keita bidrar med en tyngd som tidigare saknats på mittfältet och han kommer bli en viktig pjäs framöver, även fast Robin Tihi gjort det bra på den positionen.

Vad är era tanker efter den här besvikelsen?
Vad behöver AIK göra för att vända trenden?